Tyvärr låg journaltjänsten på 1177 nere så jag kan inte plocka fram några värden idag.
Min historia inom vården började egentligen med att jag upptäckte en (snäll långsamväxande cancer)knöl på sköldkörteln så halva opererades bort för 1,5 år sedan. Tyvärr klarade jag mig inte på min kvarvarande halva utan fick börja med Levaxin då kroppen blev helt knäpp. Jag hade mensstart jätteofta, tappade boken/mobilen i ansiktet, då jag gick från lite trött till sovande så snabbt att jag inte hann märka det. Minnet blev oerhört sämre, jag frös om låren invärtes typ, orkade knappt uppför 3 trappor, ont i lederna, blev jättearg för ingenting mm.
Levaxinet gjorde att många symtom försvann, men helt bra blev jag inte. Vid operationen kan de lyckas komma åt bisköldkörtlarna som styr kalkproduktionen, men det tror de inte har hänt. Sedan strulade det med en läkaruppföljning och jag fick ringa min kontaktsjuksköterska och påtalade att jag fortfarande inte mådde normalt. Hon råkade då se att jag låg lite lågt i kalket. Detta frågade jag läkaren om, som då även kollade d-vitaminet. Klart och tydligt i min journal stod det konstaterad d-vitaminbrist för ett antal år sedan. Jag blev då insatt på kalk och d-vitamin i 3 månader och blev lite piggare. Sedan fick jag lämna nytt d-vitaminprov som var bra. Läkaren ansåg att jag kunde sluta med d-vitaminet i mitten på juli.
Sedan började jag jobba i augusti. På torsdagen innan jag började jobba på måndagen promenerade vi till min dotters förskola ca 1 km bort. På kvällen fick jag sedan som träningsvärk som inte gick över på flera månader. Dessutom fick jag som sockerdricka i benen på t ex natten. Jag orkade knappt röra på benen på vissa rastvakter, främst på eftermiddagen. Så jag sökte min läkare, men då han har hand om cancerkontrollerna fick jag söka vc som inte hade några tider när jag kunde på ytterligare veckor. Sedan har jag blivit insatt på Calshiew igen. Lite bättre mår jag, än utan Calshiew. Nu har jag ytterst sällan pirr i benen igen. Träna är inte aktuellt, men jag går mycket i vardagen. Stödstrumpor använder jag nästintill dagligen.
Minnet är väl sådär, tröttheten kommer i perioder, jag är lättstressad, så helt bra mår jag väl inte. Min läkare ser bara att mina provsvar på ämnesomsättningen är bra, så då skriver han i journalen att patienten mår bra, men det är ju hans upplevelse. Så länge inte minnet är blankt är han nöjd ... Så jag har svårt att säga vad som är vad.
