Snälla hjälp om flytningar

Hej! Hoppas någon här kan hjälpa mig. Jag blir snart gråhårig av mina besvär. Det är såhär att sedan ca 1 och ½ år tillbaka började mina besvär med kesoliknande flytningar. Det luktar inget o det kilar inte. Nu tänker kanske alla att det är svamp och det tänker jag också. Men måste berätta lite mer innan vi antar något.

Jag hade då en pojkvän och på sommaren där skulle vi ha sex och helt plötsligt upptäcker han att det kommit vit smet på hans pille. Det va vitt, kornigt och grynigt men luktade ingenting direkt. Detta gick inte över och jag ville inte ha sex under tiden jag hade det med tanke på att jag inte visste om det smittar eller vad det nu var.

Så efter ett tag lämnar jag denna killen pga han va ett svin, slog mig o sånt. Och jag kände att han antagligen varit otrogen också. Jag brukar ha rätt när jag känner så. Och en dag ringde han och ville ha tillbaka mig. När jag då säger nej och att jag släppt honom helt och vill hitta någon annan som är snäll så sa han att han förstår och att jag är den bästa människan han träffat, han sa förlåt och att jag alltid ska lita på mig själv för han hade faktiskt varit otrogen. Otroligt nog erkände han och sa att han mått dåligt över det i mer än ett år och de därför han berättar. Han ville dessutom vara min vän men det vill inte jag. Så jag skiter i han och mina tankar går direkt till att han kanske smittat mig med någon könssjukdom. 

Jag söker upp gynekolog. Jag berättar om mina problem. Det är vita tjocka korniga flytningar som sitter fast inne på slidväggarna. Det kommer aldrig något i trosan. Känner mig torr och går runt kniper ihop med benen för de känns så obehagligt att ha det där hela tiden. Hon säger att vi ska göra tester. 

Svaren kom efter en vecka; Jag har ingen könssjukdom iallafall. Jag har inte heller obalans och inte heller visade svampodlingen något. Jag har inte livmoderhalscancer heller. Men hon sa att det kanske kan vara svamp ändå trots att det inte visade något och skrev ut flukonazol (tror jag) som jag skulle ta i 6 månader. Efter en månad ringde jag och sa att det inte hjälpte så då skrev hon ut flagyl istället för det hade hjälpt någon annan nån gång. Det hjälpte inte heller. Jag provade dessutom pevaryl (men det blev bara värre då den grejjen man ska sticka upp bara blandade sig med det andra och gjorde det dubbelt så mkt ist. Jag provade då lactal, hjälpte inte heller. Jag testade även flukonazol engångsdosen i ren panik. Inget hjälpte. Jag ringer om en ny tid. Känns fruktansvärt pinsamt och går runt o känner mig äcklig och det inte bra för psyket. Nåt är fel. Jag fick en ny tid.

I väntan på tiden ringer jag 1177 och googlar som en galning vad jag kan göra åt detta. Så det jag fick fram har jag provat allt av, bytte ut alla trosor till bomullstrosor, sov utan trosor på natten, hade inte tajta jeans (vet ej om det är en myt men jag provade ändå), tvättade underlivet med olja ej duschcreme, bara använt binda vid mens, bytt tvätt och sköljmedel till sensitive, försökt att inte sitta ner för mycket utan göra saker hela tiden så det luftas bättre. Men ingenting hjälper. Har inte använt p-piller då jag va singel efter jag lämnade han idioten. 

Jag får ny tid och då till en annan gynekolog då hon andra skulle sluta där. Hon vill göra om testerna och se själv om det visar något. Hon säger bara att tyvärr så visar varken svampodling eller bakteriegrejjen någonting så jag kan inte hjälpa dig. Jag började nästan gråta men hon gav mig ingen hjälp och jag frågade ändå ska du inte undersöka mer för jag kan ju inte vara ensam i världen att ha detta? Nej det skulle hon inte då det inte visade något på de 2 testerna hon gjort. Jag gick därifrån och grät påvägen hem. Fan känner jag, ingen kan hjälpa mig.

Jag väntar ett tag och hoppas det ska gå över av sig själv. Det går inte över. Ska de va så resten av mitt liv eller? Jag gör ju allt rätt, varför försvinner det inte.

Jag träffar mitt livs kärlek efter ett tag. Nu måste jag verkligen få hjälp. Bokar ny tid på en annan mottagning som efter att ha kollat där nere hänvisar mig till en annan mottagning. Vafan hur många okända människor ska gräva mig i fittan innan jag får hjälp??? Jag får tid efter typ 2 månader där men själv mår jag asdåligt över detta och kan inte vänta en dag till. Jag vill ju kunna ligga med min kille dessutom. Först säger jag till han att jag vill vänta. Sen efter nån månad kommer jag på att jag kan ta upp duschslangen och tvätta fiddan där inne så försvinner det för stunden iaf och jag kan ha sex med lite glidmedel. (vet man ej ska duscha sig där inne men det blev inte värre att göra det och problemen varit där så länge utan det ändå). Men säger oftast nej av andra anledningar för jag kan ju inte gå och duscha varje gång det ska hetta till. Jag vet inte vad det är för fel och killen skulle bli rädd om jag sa nåt. Han har inte fått ett enda problem av något slag för vi pratar öppet om nästan allt sånt. Förutom mitt problem då som jag känt mig tvingad att tysta ner mig själv om då ingen kan hjälpa och bara lämnar mig i sticket utan ordentliga undersökningar osv. Uppgiven som fan e jag. Äcklas av mig själv också.  

Nu har det gått så långt att jag aldrig vill ha sex, kan inte prata med någon för jag skäms ihjäl och det måste ju vara något riktigt jävla sjukt eftersom verkligen ingen kan hjälpa mig. Jag sagt till killen att jag är superstressad just nu över olika saker som ekonomi osv (det är dock sant) att jag inte kan slappna av eller ens tänka på sex just nu. Han e snäll o accepterar det, jag kan ju hjälpa han på andra sätt ibland utan att ha just sex. Men det är ju också för att jag har dessa jävla "flytningar" eller vad tusan det nu är. Jag vill inte fler ska kolla i min fitta heller och tyvärr missade jag tiden till den 5e gynekologen men jag har fan gett upp asså o mår dåligt så jag nästan fått fobi för gynekologer. 1 och ett halvt år av dessa problem gjort att jag mår nu dåligt över min egen kropp. Kan någon här kanske ge något tips vad detta kan vara? Ska skita i min rädsla och ringa gyn idag och betala min skuld för missad tid sen ska jag gå dit igen. Men det dröjjer lite så drf jag vill fråga andra som kanske haft något liknande för jag har total panik just nu och hoppas någon vet nåt. Kan det vara något annat, någon okänd sjukdom elr nåt? Vad tänker ni om detta? Har ni haft nåt liknande och vad hjälpte er då? Vilken medicin kan jag fråga om osv? Tacksam in i döden om någon kan ge nåt slags värdefullt tips eller bara skriva om era egna erfarenheter så man kan lugna sig och inte känna sig ensammast i världen med detta problem.