Väljer alltid fel vänner

Vet hur det känns

Jag umgås inte längre med de som bara tar

Och jag har två nära riktiga vänner som jobbar mycket och njuter av de gånger vi ses.

Det finns föreningar su kan gå med i och på så sätt kära känna nya människor.

Jag har gjort så att jag numera undviker de jag direkt märker att här kommer bara bli en "Tagare"

Hej tack för ditt svar Emma, jag förstår dig, så trist bara... jag vill ju ha vänner, jag är social och mår bra av att umgås med andra människor. Jag känner mig lite ensam på dagtid när alla i familjen är på jobbet, tur jag har dem i övrigt.

Den snålaste av mina vänner har också den högsta inkomsten av dom och är just en sån som jag får bjuda ibland eftersom hon inte har råd. Hon kan också bjuda på middag hos sig och sen be om betalt för hälften. Hon kommer från en välmående medelklassfamilj med stor villa i en storstad. Har köpt lägenhet i Oslo.

Har flera jättegenerösa vänner som arbetar som undersköterskor. Du har fel om du tror att det handlar om inkomst och klass när det handlar om personlighet.

Det ser ut på din ts som att du själv inte väljer dina vänner utan bara passivt låter andra välja dig. Eller så ger du undermedvetet chansen till en typ av människor som utnyttjar. Terapi föreslår jag!

Jag och min man har varit med om samma sak. "Kompisar" som bara hör av sig när de behöver hjälp med något. Vi har några vänner på orten där vi bor som aldrig utnyttjat oss så vi är väldigt tacksamma över att ha dem och fokuserar numera bara på dem.

Om jag hade varit singel och bara hade en endaste "kompis" så hade jag nog skippat den personen också. När man stänger en dörr så öppnas ju en annan!

(Emma) det jag menar är att om jag bara hade en endaste kompis i hela världen (ingen annan) som bara utnyttjar så hade jag hellre varit ensam tills jag träffat en bra kompis.

Blev ledsen och startade tråden för att ventilera mina känslor eftersom en vän som jag haft i flera år nu bara ber mig om tjänster hela tiden. Vi umgicks sporadiskt innan hon skilde sig och efter skilsmässan så har vi umgåtts mer intensivt. När hon krisar finns jag där och stöttar känslomässigt och praktiskt. Förra helgen var jag barnvakt åt henne och lånade ut lite pengar i samma veva. Nu känns det som att jag känner igen beteendet från andra och jag känner mig plötsligt helt dum i huvudet.