Jag har eventuellt kommit in i ett för tidigt klimakterium. Är 37 år ocjndet känns väldigt tidigt och väldigt sorgligt att inte kunna få välja om jag vill ha fler barn.
Någon mer? Någon som vill dela med sig av "sin story"?
Jag har eventuellt kommit in i ett för tidigt klimakterium. Är 37 år ocjndet känns väldigt tidigt och väldigt sorgligt att inte kunna få välja om jag vill ha fler barn.
Någon mer? Någon som vill dela med sig av "sin story"?
Ja, vid 21.
Jag är där sen 10 år tillbaka. Fick mitt första och enda barn vid 32 och sen blev det klimot nästa.
Jag har som tur var 2 barn, men hade ev velat haft ett tredje.. men är glad att jag hunnit få mina två älsklingar. Dock känner jag mig orolig för kroppen.. hur blir det nu? Åldras jag i förtid nu och blir rynkigare osv då man blir torrare i huden? Hur har ni upplevt det? ????
Några fördelar har inte kommit med det, tyvärr. Jag har sämre bentäthet (dvs går mot benskörhet), tränar som en dåre, går inte ner ett gram, sover dåligt, svettas om nätterna i omgångar.
Oj jag är i precis samma sitiation. Misstänker tidigt klimakterium och ska bli testad. Har också två barn men hade velat ha ett tredje om 2 år eller så. Anledningen att det inte går att snabba på och skaffa ett till nu är att minstingen är så liten och jag har jättetunga graviditeter där jag är sängliggande nästan hela tiden och det går inte nu.
Hade så gärna velat ha ett till och oroar mig förstås också för hur kroppen förändras. Har du märkt av någon förändring än TS? Och hur började du misstänka tidigt klimakterium?
Fick ett barn vid 37. Två år senare var jag i klimakteriet.
Först var jag också så ledsen, men det passerade efter nåt år, och kunde njuta till fullo av livet som det var. Var ledsen ibland, grät och tyckte det var så orättvist... Hade inte så besvärliga övergångsproblem annars, utan kom på mig med att plötsligt tycka det var lyxigt skönt att slippa mens, mensvärk, de ständiga svampinfektionerna efter varje mens, den jobbiga PMS:en etc.
Var orolig för en massa problem som skulle dyka upp, tunt hår, rynkor, humör, deppighet, proble m samliet etc. Men 10 år senare har det ännu inte blivit så, så var inte orolig i onödan!
Nu har jag fått en allvarligare sjukdom, och livet låter sig om igen kastas om. Så nu är jag "glad" åt min erfarenhet, för jag vet att jag måste leva här och nu, och det känns så mycket lättare nu när jag vet att det är fullt möjligt, fast livet inte blev som man planerade eller hoppades :)
(Tänk på att du nu inte har ditt östrogenskydd längre för ditt hjärta och bentäthet. Är du överviktig och vet med dig att du äter osunt, prova lägg om kosten när du mår bättre igen, och motionera med "stötar" i marken, så klarar du dig fint!)
Kram till dig - sörj ett tag, sen försök medvetet vända om det så gott du kan så du kan njuta av livet.
<3
(jag också) vad skönt att slippa alla de tråkiga bi-effekterna. Jag tillägger det som ts nämnde, torr hud och med det linjer i fejset kom som ett brev på posten det också.
Tack för pepp! Ja man får tänka att man ska va glad att man hann skaffa barn överhuvudtaget. Sen så
Sa min barnmorska att OM det nu är så(ska dit på måndag och testa) så ska jag få äta östrogen. Har inte ni fått det?
För mig börjat med svettningar nattetid, frussen, tätare cyklar på mensen och senast krångel i 10 dagar och den kom väldigt tidigt. Även väldiga humörssvängningar vilket jag trodde berodde på medicinen jag äter(antidepressiva..)