Jag är väl inte helt utan sexdrift, men den minskar i en långvarig relation. För mig är det för att det är en sån kontrast i början av en relation mot hur det blir senare. i början vill kvinnan hela tiden, varje dag, flera gånger om dagen (eller låtsas vilja?) och det är jättehärligt, det är spontana avsugningar, olika ställningar, sex i duschen, i köket, och samtidigt som det är mycket sex är det väldigt kravlöst. Skulle jag spruta för snabbt så hävdar kvinnan att det inte gör något, vi kör igen om en timma och det är som att vandra på rosa små moln, jag känner mig bekräftad, uppskattad och sexig.
Men senare i en relation så vill hon inte ha den typen av sex längre, utan då är det lampan släckt, slicka henne tills hon kommer sen ligger hon som en död sill och jag får tömma mig i henne...var tredje vecka eller så. Kravfyllt, hon blir sur om hon inte kommer, hon blir sur om jag kommer för tidigt, och det är inte särskilt lätt att leva upp till de kraven när man väl har sex, eftersom man så sällan har det.
Då minskar min egen lust med, och även om jag har sex när hon vill (vilket är var tredje vecka eller så) så kan det nästan kvitta. Visst det är skönt att tömma pungen, men jag skulle lika gärna kunna runka som det där, att runka kommer dessutom inte med prestations och uthållighetskrav.