Igångsättning

Jag blev igångsatt med mitt 3:e barn i v 42+0. Från första tabletten tills han var ute tog det 4 timmar. Alltså på tok för fort tyckte jag. Väldigt intensiva värkar där jag inte hängde med och tappade kontrollen.

Min svägerska blev också igångsatt. Det tog 2 dygn...

Så det är väldigt olika.

Lycka till!

Ja väldigt olika tror jag, men en bm sa till mig (blev igångsatt med första) att det oftast tar lååång tid om det är första barnet, och kan gå "för fort" om det är omföderska (alltså att man inte hinner riktigt känslomässigt tex) Men det som är bra är ju att du är på sjukhuset redan från början så du har ju stöd hela tiden och behöver inte "åka in" med värkar osv.

Min igånsättning tog knappt 40 timmar aktivt värkarbete, det rekommenderar jag ingen (jag försökte få slippa pga har hört samma sak från alla kvinnor i min släkt, alla går över tiden med första barnet och alla har haft jäääättelång förlossning då)

Jag har blivit ingångsatt i v 38 med min andra dotter. Det tog ca 4 h och jag tyckte det var lagom. MEn då satte de heller inte igång mig  när jag var helt omogen, utan var redan öppen 2 cm. Har tid för igångsättning om exakt 3 veckor med 3:an, och jag kommer då att vara i v 37+2 och jag hoppas att de godkänner en igångsättning då också.. eller så blir det bara någon dag senare.. Vem vet. 

Jag blev igångsatt då vattnet gått men sammandragningarna inte riktigt kommit igång. Först tabletter och sen värkstimulerande dropp. Nu var detta min första förlossning så har inget att jämföra med. Men värkarna var verkligen hemska och jag har hög smärttröskel. Det tog länge och slutade med snitt ändå. Hoppas verkligen inte jag måste bli igångsatt igen. 

Jag skulle ALDRIG rekommendera någon igångsättning om de kunde undvika det. Värsta upplevelsen någonsin! Det hela slutade med urakut snitt ändå!

Det finns ju lite olika igångsättningsmetoder, jag har testat tre under samma förlossning. Gel som sätts in vid livmodertappen och startar det hela. För mig blev det bara pinvärkar, man har förjävla ont men inget händer. På riktigt, INGET händer... så dom som snackar om pinvärkar och ändå öppnar sig, det är inga pinvärkar. Jag var helt stängd. Barnmorskorna försökte bända upp livmodertappen för hand. Gick inget bra eftersom min kropp slog bakut och jag började tokspy. Både av smärts och som en reaktion på igångsättningen, fortsatte ända tills jag fick ryggmärgsbedövning.

Andra metoden var en så kallad ballong. Den för läkaren in innanför livmodertappen (ouppblåst), sedan blåser man upp den och så ska den ?trilla ut? och trigga igång förlossningen. Funkade INTE eftersom jag hade för ont redan och spydde konstant. Skrek rätt ut av smärta.

Tredje var värkstimulerande dropp, och det är vanligt efter ryggmärgsbedövning eftersom kroppen stannar av lite. Så det får de flesta som får någon sån form av bedövning.

Aldrig aldrig ALDRIG igångsättning!

I mars blir det snitt för vår del, planerat denna gång.

Typ så hade jag med , gräsligt med första dygnets värkar som kändes som en enda lång värk i princip (och jag har också hög smärttröskel, gick med blindtarmen i fem dagar en gång osv) och sen öppen två centimeter efter det dygnet..........

Kräktes av smärta av alla hinnsvepningar och ballonger, höll på att svimma osv. Nu för tiden tror jag man får Cytotec innan vill (en "shot" som även används vid aborter) och det har jag hört olika om, vissa säger att det är ännu värre och vissa att det faktiskt är mer likt hur det hade varit om kroppen skött förlossningen själv.

Jag behövde dock inte göra akutsnitt! Födde vaginalt och det var fantastiskt till slut såklart :) men ett stort trauma med resten, men man vet ju inte hur det hade blivit annars heller.

Vart på läkarbesök idag gravid i v 38 för att diskutera igångsättning....dr skulle kontakta kommun och soc då jag inte har barnvakt när mitt hem?????? Sa att han enbart ska bedöma min medicinska situation och överlåta resten till mig! Jag var så arg när jag åkte därifrån vem fan är han och dra in kommun och sockärringar i det här. Gud jag är fortfarande arg 3 timmar senare