Hur lång tid ska det behöva ta?

1 år är helt normalt. Ni har inte ens försökt i 6 månader. Här tog det var 5 år och två missfall innan det till slut kom levande barn.

Jag vet...men kan inte ungdå från att påverkas av de otaligt många som pratar högt om att det gick på första försöket. 

Min korta upplevelse kring detta med att försöka bli gravid är att inte speciellt många pratar om hur lång tid det tog, ja för de som det inte gick på första, andra, 12e försöket. 

Härligt att höra att ni fick ert efterlängtade barn.

Det är inte lika roligt att berätta att det gick på 34:e försöket :).

Jag tycker ju att det härliga i det är ju att det gick! :)

Sen är det ju så att jag bygger ju själv upp förhoppningar baserad på de historier en läser och hör. 

Men tänk som så. För varje person du hört att det gick på första försöket, så finns det en person som det tagit mycket mycket längre för eftersom snittet ska bli ett år.

Det är klart att folk bara pratar om när det går fort eftersom fertilitetsproblem är privat och tabu, likaså missfall. Alla tror att de är ensamma om att ha fått missfall i sin bekantskapskrets till någon vågar öppna käften och vips visar det sig att flera haft misslyckade graviditeter. Eftersom ingen vill höra "hur går Det? Är ni gravida än?" Så är det ingen som berättar att de börjat försöka och då är det ju enklare att säga "oj hoppsan, vi ska ha barn".

Ja, jag är cynisk....

Cynisk eller inte, det är trots allt ens väg till en eventuell graviditet, ja med ett barn som slutresultat. Alla vägar bär till Rom, lite så. På diverse sätt får ju många barn och det är ju otroligt glädjande. 

De som inte får det, jag hoppas ju självklart att de får den hjälp de/hen behöver.

Det är i min mening trist och skevt att de som har haft en svårare eller längre väg till barn dessutom ska få det svårare att uttrycka det med stöttning från samhället på ett accepterat sätt.

Har du provat sekretmetoden för du lär känns din kropp vid ägglossning? Äggtest och NC ibland vara väldigt missvisande. Våt första graviditet blev vi gravida på första försöket genom sekretmetoden. Dessvärre förlorade vi honom efter prematurfödsel.

Två månader efter jag förlöst honom så kände jag min ägglossning och flytningarna visade på att jag inom de närmsta dagarna skulle ha ägglossning. Vi lyckades återigen på 1a försöket och jag är nu i v.6+4. Törs dessvärre inte ta ut seger i förskott efter senaste händelse men vi är jätteglada. Mitt råd till dig - lägg tester och NC på hyllan och lär känna din kropp.

Och som ovanstående skriver - det är normalt att det tar tid även fast man vill på en gång såklart.

Jag beklagar det som händer er lilla. Jag håller tummarna att det går vägen denna gång!

Sekretmetoden upplever jag som svår. Tycker att det ofta kan vara nästa trådigt/slemmigt. Jag får google lite mer på det och se om inte vi ska prova det istället. För jag måste ju erkänna att alla tester och NC gör mig lite stressad...

Vi har försökt över 2 år. Under dessa 2 år har vi fått 1 utomkvedshavandeskap i v7 och ett uteblivet missfall i v14. Den sista avslutades i onsdags.

Vi har vissa svårigheter att få till det då jag har endometrios, numera bara en äggledare och hypotyreos. Dock är min cykel regelbunden på 30 dagar +- 2 dagar.

Vi kämpar på och hoppas det tar sig och en gravidotet håller i sig om det så blir på 54:e försöket.

I början tyckte jag också det här med tiden var jobbigt. 6 månader var ju en ocean av tid. Nu tänker jag inte så längre.