Gotic skrev 2018-03-01 00:15:25 följande:
Säkert ovanligt att en man som exponerar sig på detta vis, men jag tror inte jag är ensam om detta ändå. Det finns säkert många därute som liksom mig inte fick min älskade och idag efter många år och ett nästan fullbordat liv känner en enorm saknad. Varför blev livet så, varför blev just jag ett offer för denna enorma saknad av att inte få dela mitt liv med den jag älskade allra mest.
Hur gör ni för att klara tomheten även om ni som jag lever i ett förhållande, jag skall inte säga att min livspartner är dålig på något vis....men saknaden finns där ändå, efter hon/han som var den ?rätta?. Jag är nyfiken att höra era reflektioner, man som kvinna....vi delar samma saknad, smärta, frustration.
Jag förstår precis vad du menar.
Din gamla kärlek har mer med nostalgiska minnen att göra, som du fantiserar om ibland.
Hur är han nu? Vad hade hänt om det blivit vi? Osv
Men denna ungdomskärlek tas från en helt annan kärleksbank, än din riktiga kärlek, din man.
Jag tror detta är vanligt. Isynnerhet om vi hunnit med några år i livet. De flesta av oss har en ungdomskärlek vi fortfarande har speciella band till.
De gånger det kan uppstå problem är Dick när vi låter detta ta alltför stor plats, och börjar påverka vårt liv idag. Då ställs vi ju inför ett val. Att söka upp ungdomskärleken och se vad som händer. Eller att leva kvar i dagen idag och låta det förbli fina minnen.
Men skulle vi nå den punkten att vi gör oss redo att söka upp ungdomskärleken, så kan jag känns att öppenhet och ärlighet är viktigt. För vår nuvarande partner måste ju oxå få chansen att göra sitt val. Att stå kvar medan du söker, eller lämna och starta upp på nytt på egen hand.
Ja lite så tänker jag efter att ha läst ditt inlägg
