TS, först och främst vill jag beklaga att du befinner dig där du gör!
Det är skit och det kommer vara skit länge.
Du har blivit sviken på det fulaste sättet du kan bli, i ett förhållande.
Din sambo har dessutom lyckats krydda till det och gjort det ännu fulare, genom att leva ett dubbelliv i 3 hela år. Han har inte haft ett one-night-stand på fyllan eller för att få sex. Han har haft kakan och ätit den, helt på din bekostnad.
Sveket är totalt!
Du ville höra från någon med erfarenhet. Då har du mig.
Men jag vill bara varna dig för att INTE följa mitt exempel.
Min situation har gjort mig till en helt annan person än den jag egentligen är.
Jag kan dela med mig av min erfarenhet, så kan du se vad som händer om du låter det gå för långt och inte gör något åt det.
Min fru har inlett ett förhållande med sitt ex. Två gånger.
Den senaste gången varade det i 3,5 år innan jag upptäckte det.
Den enda skillnaden mellan din och min situation, skulle jag tro är att min fru påstår att de inte träffats fysiskt (vilket jag inte tror på men har inga riktiga bevis för motsatsen heller).
Där finns många frågor som jag har fått jobba med. Svaren i mitt huvud varierar nåt överjävligt men frågorna ställer saker på sin spets.
1. Varken du. jag eller någon annan, kan eller komma kunna sia om framtiden.
Huruvida din sambo kommer vara trogen dig från och med nu, vet ingen.
Rimligheten är tyvärr väldigt låg, tyvärr. För om han så lättvindigt och utan samvete, har kunnat föra dig bakom ljuset i 3 år (!!!) vad är det som säger att han plötsligt förstått nu att det är fel? Det ligger något i honom som säger att det är ok att göra som han gjort, för att han vill det och tycker att han förtjänar det.
Han är en egoist.
2. Om han har kunnat dölja och ljuga om detta så länge, vad är det då som säger att något av det han säger nu och framöver, är sanningen? Detta kan du inte heller sia om men rimligt känner du själv att det är?
3. Är en människa med de egenskaper som din sambo besitter, någon du föreställer dig att du skulle leva med i resten av ditt liv? Är det så drömkillen ser ut när du fantiserar? Om du kunde dra tillbaka tiden till när du träffade honom, fick veta att nåt sånt här låg för honom, hade du fortsatt träffa honom då eller hade du gått vidare?
4. Barnen. Alltid det svåraste. För mig är det i alla fall det. Hur ska de ta det och må? Kommer det att sarga deras syn på vuxna och på hur förhållanden borde funka? Kommer de att bli ledsna på dig och sambon?
Utan tvekan! Ungar fångar ALLT! Det behöver du ingen kristallkula till.
Men fundera på hur de kommer att må i ett förhållande där de vuxna går igenom det ni nu gör, som inte har någon tillit kvar, som är bittra och misstänksamma, där den ena partnern mår dåligt av att vara kvar men är det för att barnen inte ska bli ledsna? Vad tror du att ungarna lär sig av det? Hur tror du att de kommer de tro att ett förhållande ska fungera? Tror du att det finns en risk att de undermedvetet kommer skuldbelägga sig själva, när de förstår att ni hållit ihop och mått dåligt i flera år, bara för deras skull och för att de inte ska bli ledsna? Tror du att det kommer göra dem glada?
Du står inför en själsdödande och fruktansvärd resa. Den kommer bli lång och tuff. Du kommer tvivla mycket och ofta på din sambo men du kommer onekligen tvivla på dig själv också.
Jag har bara ett råd; Ta tag i det nu direkt!
Själv har jag gått in i en fas som inte kan förklaras och där huvudet sitter totalt fast i sanden. Ju längre tid det går, desto svårare blir det, tro mig.
Du får mer än gärna läsa min tråd eller skicka pm om du vill och orkar.
http://www.familjeliv.se/forum/thread/78284997-frun-otrogen-igen
Där får du dels se att du inte är ensam men framförallt en insyn hur det kan gå om du själv inte tar tag i saker.
Styrkekramar!
