Har beslutat att jag nog inte kommer kunna umgås med min mamma längre. Känns som att vi har försökt tillräckligt länge nu. Har ingen säker diagnos men funderar skarpt på om hon är narcissist. Har absolut de dragen iaf. Inte den grandiosa utan den som är lite svårare att märka av. Nu är min fundering mest hur man gör med barnen och vad man säger till dem? Förr eller senare kommer de ju fråga. Nån med erfarenhet?
Har beslutat att jag nog inte kommer kunna umgås med min mamma längre. Känns som att vi har försökt tillräckligt länge nu. Har ingen säker diagnos men funderar skarpt på om hon är narcissist. Har absolut de dragen iaf. Inte den grandiosa utan den som är lite svårare att märka av. Nu är min fundering mest hur man gör med barnen och vad man säger till dem? Förr eller senare kommer de ju fråga. Nån med erfarenhet?
Jo det är nåt liknande det jag funderat på att säga. Barnen är ju ganska gamla ändå så förr eller senare kommer de ju fråga antar jag. De har hittills inte frågat trots att det var ett tag sen vi sågs nu.
Jo det är nåt liknande det jag funderat på att säga. Barnen är ju ganska gamla ändå så förr eller senare kommer de ju fråga antar jag. De har hittills inte frågat trots att det var ett tag sen vi sågs nu.
Jo de har väl märkt av en del iaf, sen är det ju svårt att veta hur barnen tolkar det. Hon gör ju bl.a. skillnad på barnen och sådant märker de ju av
Jo de har väl märkt av en del iaf, sen är det ju svårt att veta hur barnen tolkar det. Hon gör ju bl.a. skillnad på barnen och sådant märker de ju av
Ok, men det kan du ta som exempel. Om de undrar om mormor gör det för att hon är elak tycker jag dock att det är viktigt att inte du säger att det är så, om de sen har den uppfattningen själva är en sak, men OM mormor blir frisk eller vad jag ska säga (kan man ens bli det om man är narcissist?) är det ju bra om du hela tiden har undvikit att säga att hon är elak.
Nu tror jag inte alls att du kommer att säga något sådant, men jag ville ändå påpeka det, ibland är det lätt att säga saker som tolkas som att man säger elak fast man menar något helt annat.
Har beslutat att jag nog inte kommer kunna umgås med min mamma längre. Känns som att vi har försökt tillräckligt länge nu. Har ingen säker diagnos men funderar skarpt på om hon är narcissist. Har absolut de dragen iaf. Inte den grandiosa utan den som är lite svårare att märka av. Nu är min fundering mest hur man gör med barnen och vad man säger till dem? Förr eller senare kommer de ju fråga. Nån med erfarenhet?
Träskvattnet: Var har jag hävdat att det är narcissism?
Fredrik o Träskvattnet: vad har ni för kunskap inom området?
Har ni kunskap om narcissism vore det så klart intressant, men kom inte med onödiga anklagelser. Det var inte narcissism jag tänkt fokusera på.
Träskvattnet: varför jag ens skrev det var för att visa på vilken typ av problem det var, för att få förslag på vad man kan säga. Jag hävdar inte att det är det då det ej finns diagnos.
Jobbar du med detta? Då kanske du kan svara på när man kan anse att någon har en narcissistisk personlighetsstörning?
Har också en sjuk mamma.
Om jag vore du hade jag sagt till barnen att mormor inte mår bra och att hon är sjuk men att hon inte sett det än. Lika bra vara ärlig.
Träskvattnet: varför jag ens skrev det var för att visa på vilken typ av problem det var, för att få förslag på vad man kan säga. Jag hävdar inte att det är det då det ej finns diagnos.
Jobbar du med detta? Då kanske du kan svara på när man kan anse att någon har en narcissistisk personlighetsstörning?
Istället för att dra till med diagnoser(svaret) är det bättre att beskriva problemen(sanningen). För om du är en vanlig människa så kan det vara så att det finns saker i er relation som du har problem med men inte inser.
Varför fokuserar du på diagnosen om det inte är det du fokuserar på?
e
Jag tänker TS, att det spelar ingen roll vad hon har eller vad ni ska kalla det. Uppenbarligen mår ni inte bra av att umgås med henne och det räcker.
Har en person i min närhet med diagnosticerade vanföreställningar. Hennes barn börjar tycka det är väldigt jobbigt. Ena barnet har mer eller mindre tagit avstånd från henne, just för att hon är en sån energitjuv. Hon förstår inte, för hon anser inte att det finns någon sjukdom alls (vilket alla andra vet, ser och märker av + även vården, soc osv). Det står dem i sin fulla rätt att inte vilja umgås med sin mamma, helt enkelt.
Mina föräldrar valde att vi inte skulle umgås med mina farföräldrar då de var alkoholister, när jag var barn. De förklarade för oss lite kort bara, att vi inte skulle umgås med dem. Jag reflekterade inte så noga över varför men jag minns att jag kände att det var en lättnad att vi inte behövde åka dit på besök. Barn märker, även om de inte har ord på vad som sker.