Långdistans förhållande
Hejsan!
Jag är i ett ldr.. jag är 28 och min man är 25.. (ville inte ha en yngre från början, men han va ju inte som alla andra, trodde jag)
Det startade med att jag var helt less på svenska män. så jag letade utanför min comfort zone. Vilket ledde mig till en kille frånTexas. Det började väl som alla andra love stories, vi pratade en hel sommar och han kom sedan till Sverige . Kärlek vid första ögonkastet på arlanda.
Jag var väldigt öppen med vad jag gillar och inte gillar, och vad jag ville ha utav en relation redan innan vi ens planerade att ses...
Jag visste också att han rökte på ibland. Vilket han sa från början att det bara var en fest grej. (eftersom jag dricker alkohol på helgerna så ansåg inte jag att det var en big deal)
vi träffades 2016 på hösten första gången. Allt var perfekt.
Han friade och allt bara var rätt. Aldrig vart förlovad innan.
Men sen när han åkte hem började han ändras från ingenstans... Han vart negativ, sur .. provocerade fram bråk osv...
Nästa gång.. 2017 på sen sommarn kom han tllbaka.. Men denna gång var han förändrad.. Det var liksom inte så som det brukade vara, det var som en annan person som kom hit igen
Tex så hade han bilder på andra tjejer i sin telefon och skyllde på han inte hade haft sex på 6 månader.. Jag menar.. det var ju samma sak för mig.. Sen kläckte han ur sig att han är en compulsive masturbator..... Vilket han inte hade sagt heller från början....
(jag snokade inte i telefonen heller, han sträckte den till mig och då såg jag dom) Han hade tydligen tagit dom från ett facebook forum.... Jag har inte facebook själv. Så jag vet inte hur det där funkar riktigt.. Men jag kände mig väldigt ledsen... Och ful.. Jag har skickat privata bilder till honom för att vi inte hade setts på 6 månader.. men det var inte tillräckligt uppenbarligen....
han har ändrats så mycket, som sagt, jag var okej med att han röker weed ibland som fest..
Men nu när han har nytt jobb så har han vart hög hela förra veckan ( han har även en plan nu med hur mycket han kan röka efter och innan jobb så han inte går hög till jobbet)
.. Senast igår när jag pratade med honom var han hög... Inte skit kul att prata då..
Han minns inte saker vi pratat om. Vi tjafsar om saker som är helt onödiga och han suger ut mig på all min positivitet.. Och jag vet inte exakt hur ofta han röker på heller längre.....
Jag öppnade verkligen upp mig här om dagen.. Vilket jag sällan gör längre med honom då han brukar kasta tillbaka saker jag sagt till han i förtroende..
Sist var för han var arg redan innan han ringde mig, HAn skulle fått internet men det gick inte så vi började bråka.. Jag sa till honom ring inte mig när du är sånhär. Det är ju inte mitt fel att det inte gick som du hade tänkt..
Men han han sa då till mig "jag har stått ut med dig när du ringt mig och vart arg över när din syster var elak" (jag var ledsen för hon och jag kunde absolut inte bo ihop. Vi bråkade super mycket, bodde där en kort tid innan jag fick lägenhet och min karl var den enda jag kunde prata med)
Och att bara stå ut betyder inte att man bryr sig... Det är nått man säger för att bara get it over with....
så jag pratar inte längre med honom om saker..
Jag känner mig så distanserad från honom... Mina vänner märkte också skillnad på honom sist han var här...
Jag har gjort allt för att förstå hans beteende... Jag har kört youtube videos jag har läst på nätet... Och det jag vet är att han har en djupt rotad ångest som gör att han beter sig illa ..... Så har jag försökt ta tips och råd från allt jag lärt mig för att stötta honom när han är som värst.. Jag har vart förstående, stödjande och lugn... Men mitt tålamod börjar ta slut....
Vad mer kan jag göra....?? Jag är skit ledsen..... Och arg för han inte berättade vem han var från början.... Jag var super ärlig med allt! Jag är snart 30.. Jag har inga barn och längtar jätte mycket efter att ha en egen familj!
Saken är den att jag älskar honom fortfarande.. och det är därför jag behöver råd......