Normalt är känslan av förälskelse tonas ned på grund av frånvaro?

Några tankar här... 

Skulle tro att det är ganska vanligt att känslan av att förälskelse avtar om man får för långt mellan varandra. Istället för att umgås henne personligen så ser du kanske på bilder av henne, istället för att höra henne skratta och prata så skickar du sms eller skriver mail, istället för att uppleva hennes fantastiska personlighet och humor så försöker du minnas hur de är m.m. När är förutsättningarna för förälskelse bäst? Nothing beats reality brukar man ju säga

Några menar dock att man saknar varandra mer om man får lite avstånd mellan, men som jag ser denna tanke gäller den primärt när man redan är ett par (har man varit ett par länge kan faktiskt detta vara skönt).

Vill du fördjupa relationen med henne tror jag att det är viktigt att ni underhåller kontakterna med varandra under tiden tills ni har kommit varandra så pass nära att avståndet inte blir något egentligt problem. Annars kan det komma "störmoment" (andra killar/tjejer med i bilden). För att komma varandra nära måste ni båda bjuda till och någon måste givetvis exponera sig/utsätta sig för risken att bli avvisad genom att vara den som bjuder till först exempelvis på en date el dyl. Traditionellt brukar detta "nöje" hamna på mannens sida och så bör det kanske också vara i ert fall. Du nämner också att hon är väldigt blyg så det finns därför en risk att ingenting kommer hända mellan er såvida inte du utmanar dig själv och går utanför din bekvämlighetszon genom att bjuda ut henne på något. 

En annan risk du tar genom att vänta är att det kommer en (icke-blyg) kille och norpar henne framför ögonen på dig eftersom hon inte visste att du ville vara mer än vänner. Skulle vara ganska snopet.

Åh, vilket bra svar!

 

Tack så mycket!

Det där om icke-blyg kille har jag också tänkt på.

Jag är egentligen icke blyg av mig i övriga fall. Det är bara emot henne som jag faktiskt råkat bli blyg och dessutom blivit mer och mer blyg.

Jag har faktiskt ingen aning om vart det kom ifrån. Första gången lyckades jag vara än mer bekväm, skoja med henne och lyfta upp henne. Något hon faktiskt uppskattade. Men någonting hände, och jag blev bara blyg av mig. Kanske vart mina känslor starkare med tiden?

Däremot kramade jag henne vid en tillfälle, där hon uppvisade återigen någon form av uppskattning. Så det är lustigt att jag är blyg. Om hon uppvisar positiva tecken, borde man kanske tycka att jag borde bly mer bekväm.

Men hon själv har uppvisat blyghet. Vilket fått mig att tänka per automatik att hon är ovillig/finner mig obehaglig. Jag vill självfallet inte vara för påflugen och få henne känna obehag. Ibland får jag dessutom tankar på att hon kanske inte ens vill ha något med mig att göra. Så det är sådana saker som fått mig att bli osäker.

Tack för ditt svar!

Helt förståeligt att du är lite blyg inför henne. Du är jätteintresserad och vill så klart supergärna att hon också ska känna samma för dig. Hon ger dock inga övertydliga tecken på detta (tjejer är inte sällan mer taktfulla/ger subtilare signaler än män). Detta skapar rimligen en osäkerhet hos dig, vilken kanske förstärks av "farhågorna" att någon annan kommer nå fram till henne först. Samtidigt skriver du att hon verkar uppskatta ditt sällskap och de gånger ni har haft lite kort fysisk kontakt. Är ni hyggligt nära vänner så kan du kanske ta risken att vara den som tar initiativ till en kram både när ni träffas och skiljs åt? Dels gillar många tjejer killar som är lite säkra på sig själv (och vågar kramas) och dels så kanske det kan få henne se dig som pojkvänsmaterial också... om hon inte redan gör det. Föreslå någon gemensam aktivitet där ni spenderar några timmar ihop. Tid tillsammans är viktiga för att bygga relationsbanden varesig det handlar om vänskap eller mer än så.

De där tankarna om att hon finner dig "obehaglig" kan du seriöst ta och gräva ner på någon lämplig illaluktande bakgård. Du är blyg inför henne, men du finner inte henne obehaglig direkt... tvärtom. .... Varför skulle hon tycka så om dig? Vill hon inte bli mer än vänner är det hennes ansvar att berätta det för dig och du bör vara lyhörd för dessa signaler. Men för allt i världen, se inte minsta lilla tecken på att så skulle kunna vara fallet som ett bevis på det. Då sänker du bara dig själv ännu mer och om du är en trevlig, skötsam och bra kille så göt du också så att tjejen du är förälskad i förlorar chansen att lära känna denna kille bättre. Det förlorar ni isf båda på.

Nu är det lördag morgon så du har gott om tid att bjuda ut henne på något kul ikväll. Ring henne och strunta i avståndet även om det kanske känns obekvämt... se till att ta dig till henne om det behövs. Undrar du vad du ska säga? Ha lite stödord på en papperslapp vid sidan av isf... Om du inte vågar simma bort från stranden så kommer du aldrig över på andra sidan (där hon förhoppningsvis väntar på dig)

Men vilken hjärtligt underbar inlägg!

Det fick verkligen en förhöjd självförtroende och mer slag av att hon faktiskt kan tycka om mig på en logiskt plan. Vissa sammanhang där vi haft fysiskt närhet, som kramar och att jag burit henne.

En annan tillfälle rodnade hon när hon fick gåva på Alla hjärtans dag. Det där rodnaden kan i för sig kanske betyda vad som helst egentligen, så jag är fortfarande smått osäker. Men samtidigt tippar mer åt det positiva hållet, men tanken på de andra gångerna.

Men det finns så många saker som givit utslag av osäkerhet hos henne, som fått mig att bli osäker om vart jag har henne. Jag blir fundersam om det handlar om osäkerhet eller ovilja.

Men jag tänker mer positivt numera. Tack så innerligt för ditt inlägg!

Ha det bra med dig!