Är jag världens sämsta sambo??

Jag får ibland känslan av att jag kräver för mycket!

Jag/vi har 5 barn! 16,14,13,11 och en liten på 4 veckor.

Jag har mellan barnen alltid varit den som värderat jobbet och har ett jobb som jag älskar och möjlighet att komma långt inom.

Var inte helt bekväm med att gå hem föräldraledig men nu är det såklart det mysigaste som finns.

Som ni ser så har vi rätt stora barn, dock så är det större bekymmer med stora barn och konstant hämtning/lämning/träningar/läxor osv. Så de tar mycket tid.

Helger och kvällar har blivit heliga för mig där jag kan andas. Sambon jobbar 8-17 så jag har all marktjänst. Handlar/städar/lagar mat o hämtar barn. Att vara hemma och njuta av att vara "ledig" är det naturligt inte med så många barn.

Iallafall...

Sambon är helt slut när han kommer hem, kraschar gärna i soffan o får Inget gjort. Maten står alltid klar.

Senaste två fredagarna ( som jag längtat efter hela veckan ) så får sambon för sig att han ska till gymmet en snabbis efter jobbet, en snabbis blir lätt ett par timmar.

Så när han kommer hem är vi mitt i fredagsmyset och det känns som jag lever som ensamstående.

Självklart ska man ta hand om sig men just nu känns det jävligt otajmat, framförallt en fredagkväll.

I mitt huvud kan göra det unde tiden ett barn har träning eller så.

Är jag väldigt hormonstinn o överkänslig!?