Börjar misstänka att min pappa är narcissist. Vad ska jag göra?
Jag bor fortfarande hemma hos mina föräldrar (är 22 år). Min pappa har alltid varit en väldigt knepig människa att ha att göra med och vi har haft väldigt många konflikter genom åren. Men nu på sistone har jag på allvar börjat fundera över om han faktiskt kan vara narcissist. Jag ska kort berätta lite om varför jag tror som jag gör.
Under min uppväxt blev jag på många sätt utsatt för psykisk misshandel av honom. Han var alltid oerhört partisk till min brors favör och utsåg ofta mig eller mamma till syndabockar. Han svartmålade mig ofta inför bekanta och utförde härskarteknik mot mig som liten (då man inte kan värja sig). Till råga på allt så tafsade han också på mig genom att smiska mig på rumpan när han gick förbi mig. Det var oerhört förnedrande och vidrigt att ni anar inte...
Jag är inte den enda som råkat ut för hans terror. Min mamma blev också psykiskt misshandlad av honom. Han svartmålade ofta henne inför oss, han förnedrade henne inför vänner och bekanta och väldigt ofta provocerade han henne så att hon blev arg. Det vart mumma för honom eftersom att då blev det ett bevis på att hon var hysterisk, när jag nu i efterhand fattar att hon faktiskt bara reagerade på hans provokationer. Han har även stulit arvspengar av sin mamma på ett ganska stort belopp och han har aldrig någonsin visat minsta tecken på ånger för det. Tas det upp så skyller han exakt allt på henne. Han kan inte ens erkänna att han kan ha klantat sig utan allt är hennes fel. Exakt hur det är hennes fel är svårt att tyda för han pratar så flummigt om det... Han har alltså visat tydligt att han kan gå väldigt långt för att uppnå sina egna mål.
Förutom allt detta så har han en extremt grandios självbild. Han har aldrig erkänt sina misstag eller ens tagit upp sina svagheter. Han ljuger om andra människor konstant. Dessutom så har han alltid haft en syndabock i sin närhet han kan projicera alla sina misstag på. Är det inte en familjemedlem så är det en kollega. Är det inte en kollega så är det en släkting. Är det inte en släkting så... Ja, ni hajar.
Jag har dragit slutsatsen att det faktiskt finns anledning att tro att min pappa är narcissist. Jag har därför bestämt mig för att psykiskt ta avstånd från honom och inte svara på hans provokationer. Men jag är rädd för att det inte räcker.
Så vad tycker ni att jag borde göra? Jag förstår ju att jag bör flytta men just nu är läget väldigt svårt då det är bostadsbrist och min inkomst är låg tack vare studier (jag bor i en stad där kötiden för studentlägenheter är väldigt mycket längre än det borde vara). Så jag har förberett mig på att jag måste bo kvar hemma i minst ett år framöver. Så hur ska jag hantera honom undet den här tiden? Någon som har något bra tips?
