Hur mycket tjat som bonusförälder?

Du är inte för sträng, tvärtom faktiskt.

Tycker mer det låter som han får köra med dig än att du skulle vara sträng...

Hade jag varit du då hade datorn beslagtagits i en vecka. Eller iaf några dagar. Barnet är beroende (obs att jag nu förutsätter att han inte har någon diagnos) och bör få hjälp att komma ur det.

Bestämd tid som han får använda datorn varje dag, ska hållas och han måste ha gjort sina läxor/sysslor först.

Blir han otrevlig pga att han inte får använda datorn obegränsat uteblir tiden med ett visst antal min per tillsägelse. Tex 10 min avdrag.

Pappan måste dock hålla sig hemma nedan ni inför detta för du ska inte behöva ta striden själv. Svårast kan bli att gå pappan att förstå att det är viktigt att hjälpa sonen.

Ja, mannens barn är säkert lortgrisar varav i alla fall en dessutom är en otrevlig spelmissbrukare men om vi bortser från det  och istället tittar på själva situationen och hur man kunde tänkt sig hantera den så tycker jag som följer. 

Ja, det är mycket tjat. Det är troligt, tycker jag utifrån hur situationen utspelade sig, att det dessutom åtminstone till viss del handlar om något annat än spelvansinne. 10-åringen markerar att det inte känns bra, och jag tycker att det verkar som om du gått in relationen till barnen med en förväntan på dem att de ska reagera som dina egna barn, trots att du till de senare förstås haft och har en livslång relation med ett helt annat förtroendekapital och med andra känslomässiga investeringar. 

Jag tycker att när han tog ett bad, som verkar ha varit ännu en missnöjesdemonstration men som ändå ledde till din önskan att han skulle göra sig ren, så var det väldigt onödigt och opåkallat att meddela att det också var fel. Att det "var för sent för det här hemma". 

Där tycker jag att du istället skulle tagit tillfället i akt att tycka att han gjorde något bra och sagt det. Om jag hade varit i din sits hade jag efter det där badet tagit chansen att snacka med honom. 

"Jag tycker att det verkar som om du tycker att det är jobbigt när jag ber dig göra saker? Kanske till och med så irriterande att du just av den orsaken låter bli att göra dem? Har jag förstått det rätt, är det så? Du kanske tycker att jag är tjatig? Hur tycker du att vi ska göra när vi är ensamma här hemma och behöver få saker gjorda, livet att funka och kroppen och tänderna att bli så rena att andra människor vill fortsätta att umgås med oss?"

Alltså, något sorts samtal som syftar till att förståelse och närmande i relationen och som inte bara handlar om tillrättavisningar och besvikelser över att han inte gör som du menar är riktigt och viktigt. Om du låtit bli att skjuta ner honom när han väl tvagade sig så hade han förmodligen också gärna käkat något eftersom den mer positiva stämningen troligen medgett det och så kunde ni haft ett schysst snack om hur det blev hur det kunde ha blivit och hur ni kan göra en annan gång.

Hur är hans relation med sina äldre systrar? Tjatar de mycket på honom och kör med honom? Det är inte ovanligt att det är så och sådant kan bidra till att öronen stängs igen och att "minstingen" som dessutom är kille kan bli väldigt mån om att demonstrera sin självständighet. när en ny vuxen kommer in i bilden så kan sådant leda till en av två saker. Han kunde ha kunnat lyssna mer på dig och sagt till syrrorna att bara du fick bestämma över honom, eller så kunde - som han verkar göra - bara tycka att du är en ny tjatig röst i kören. 

Skulle vara roligt att få veta lite mer om honom som person så att man lättare kan förstå honom. Kanske döljer sig en riktigt kul liten killen under lorten och spelandet.

Jag tycker överhuvudtaget inte att man ska behöva ta uppfostran och tjatande på andras ungar, sannolikheten är rätt stor att det inte blir så bra.
Jag tycker det var dåligt av pappan att lämna dig ensam med barnen när det ena inte är självgående, han får lägga kvällsaktiviteterna den veckan han inte har barnen i alla fall tills det funkar bättre.

Det kan väl lika gärna vara ts som i sin iver att ha samma regler för alla ungarna och "vara en familj" själv ville ta det ansvaret och vara hemma med barnen?

Jag tycker jag ser den varianten minst lika ofta som jag ser den variant du förutsätter att det skulle vara fråga om här. 

Visst kan det va så. Men som förälder så vet man ju hur ens ungar är, vill man då verkligen utsätta både partner och barn för det tjafs som man vet kommer att bli?
Om ett år så kanske sonen kommit över testandet och det funkar att göra så, men just nu var det en dålig ide oavsett vem som kläckte den.

Ja, det låter som mycket tjat oavsett om du vore mamma eller bonusmamma.

Du skriver att ni har samma regler för barnen och när du sagt till pojken verkar motiven vara av typen - så här gör vi inte i den här familjen. För många barn (och vuxna för den delen) duger inte sådana argument och man vill bara slå bakut om de kommer (jag är själv sån).

Mitt tips för att få ett bättre samarbetsklimat är att ni sätter er med pojken och pratar om vilka regler som ska gälla och varför de är viktiga men låt då honom också tycka till. Han kanske vill duscha på en egen dag för att hinna ta ett långt bad i stället för att behöva skynda sig så ett syskon ska hinna duscha också. Angående speltid så försök hitta ramar för det som han också kan acceptera. I min familj har vi regelbundna diskussioner om skärmtid, ett tag hade vi hela lördagen skärmfri men det har jag backat ifrån efter att barnen klagat och nu har vi skärmfria pass på både lördag och söndag i stället. Barnen behöver inte gilla alla regler men de måste förstå varför de finns.

Hur mycket umgås hans pappa och du med honom? När mina barn (som visserligen är mindre) fastnar i för mycket spel behöver jag kliva in och aktivera dem med annat. Brädspel, pyssel, högläsning mm. Spel ger så mycket snabba belöningar till hjärnan att det kan vara för mycket begärt av en liten gamer att bara sluta och komma på andra saker att göra. Där behöver vi vuxna kliva in.

Det kan ju också vara en möjlighet för honom att få egentid med sin pappa. En del av hans tjurig beteende den kvällen kan ju ha berott på att han såg dig mysa med dina barn och kände sig utanför.

Jag tycker inte att det är fel att ha en tid för barnen där de stänger ner sitt spelande för att sköta sin hygien och gå och lägga sig. Inte så länge tiden är rimligt satt med tanke på ålder och tiden de stiger upp på morgonen.

Sluta spela vid 22 när man är 10 år??? En 10-åring behöver dels varva ner innan läggdags och dels sova minst 10 timmar. Visst kan jag förstå att det inte alltid blir så men som jämförelse kan jag säga att min 10-åring får lägga ifrån sig mobilen vid 19.30 och lägger sig vid 20. Nu stiger vi upp rätt tidigt men lägg på någon timme så har du nog en mer rimlig läggtid.

Så nej, du är inte för tuff på det sättet. Men som någon annan skriver, försök prata när ni är vänner om vad som gäller så att det blir ett positivt samtal. Tycker också pappan ska ta hand om sina barn själv i detta läge. Så din och bonusbarnens relation kan få växa fram.

Hur länge har ni bott tillsammans?