Jobb när man har ångest?

Undrar om du pratat med din läkare om detta? eller andra inom vården, tex din samtalskontakt som jag hoppas att du har?
Får du råd och tips där?

Tror det handlar om att träna och arbeta med din ångest, generellt, eftersom det verkar  inte vara jobbet som är orsaken till din ångest.
Sedan kan det väl kanske underlätta med ett jobb där du själv planerar din tid, och din dag, något administrativt kontorsarbete som du själv är inne på..samtidigt som du kan ha det som långsiktigt mål att arbeta med människor i samma sits. men just nu tycker jag att det låter som att du ska fokusera på dig själv.
Ett jobb där man rör på sig, eller är ute i naturen kanske kan vara något ? fundera om det kan finnas jobb som ger dig energi istället för tar din energi? lite tankar bara..

Har du provat jobba inom vården?

Det är en sak att ha ångest privat inför din pojkvän eller anhöriga och få utbrott och gråta och bli stressad och på tvären och släppa allt och bryta ihop,

men på en arbetsplats är det vanligt att man klarar jobbet jättebra, man har en ny miljö man är uppskattad man övar sitt självförtroende man utmanar sig och viktigaste av allt man är närvarande i det man gör så man har inte tiden att börja övertänkt och skapa ångest-molln ovanför sig.

Jag har liknande bakgrund som dig, jag tror ingen på jobbet skulle misstänka att jag har svårigheter psykiskt för där har jag en roll som skärper mig att vara i nuet och när man bidrar till andra så är det antidepressivt och det förebygger så du inte fastnat i destruktiva tankar som sätter kroppen i stresspåslag.

Så länge du har ett bra arbetslag / bra chef som förstår dina behov så kan du jobba med vården, kanske inte på jour som akut-sköterska, men prova något form av vårdkobb använd din utbildning och hitta ett jobb där det är en styrka att ha din merit

Märker du att det är helt fel för dig - fundera på att byta karriär.

Jag tror ett isolerande kontorsjobb kommer ge henne mer utrymme för att tänka i sina gamla destruktiva mönster hon behöver vara behövd i nuet och så upptagen med sitt jobb att hon inte har tid för ångest för vi måste göra tid för ångest.

Motsatsen till ångest är just ett du tog upp.

Vara ute i naturen helst

Men - fysisk aktivitet

(Som mitt jobb innebär)

Att bidra och bara behövde att hjälpa andra att ha en mening med sitt jobb.

Att ha en del ansvar och krav så man utmanar sig lite lite hela tiden

Hon fokuserar på sig själv genom att inte välja ett jobb som blir en förvaring för ångest. Takläggare och folk på kontor blir deprimerade fort av en anledning. För lite utmaning. För mycket slentrianmässigt. För ensamt.

Men å andra sidan vården kan också bränna ut folk. Eller skoljobb / förskolejobb. Men då handlar det mer om att du inte hinner känna återhämtning,paus, en stund av ro. Att saker är och drar i dig hela tiden och du blir som en robot som bara ska ta en sak till en sak till en sak till

Men det finns de som älskar att jobba inom.vprdn så det viktigaste är att man provar det man är intresserad av,känna efter, ge det ett försök.

Jag tror ett isolerande kontorsjobb kommer ge henne mer utrymme för att tänka i sina gamla destruktiva mönster hon behöver vara behövd i nuet och så upptagen med sitt jobb att hon inte har tid för ångest för vi måste göra tid för ångest.

Motsatsen till ångest är just ett du tog upp.

Vara ute i naturen helst

Men - fysisk aktivitet

(Som mitt jobb innebär)

Att bidra och bara behövde att hjälpa andra att ha en mening med sitt jobb.

Att ha en del ansvar och krav så man utmanar sig lite lite hela tiden

Hon fokuserar på sig själv genom att inte välja ett jobb som blir en förvaring för ångest. Takläggare och folk på kontor blir deprimerade fort av en anledning. För lite utmaning. För mycket slentrianmässigt. För ensamt.

Men å andra sidan vården kan också bränna ut folk. Eller skoljobb / förskolejobb. Men då handlar det mer om att du inte hinner känna återhämtning,paus, en stund av ro. Att saker är och drar i dig hela tiden och du blir som en robot som bara ska ta en sak till en sak till en sak till

Men det finns de som älskar att jobba inom.vprdn så det viktigaste är att man provar det man är intresserad av,känna efter, ge det ett försök.

Jag har en ganska mild ADD men också diagnostiserad med GAD. Jag jobbar som djurskötare inom lantbruket, mest djur, maskiner och samma rutiner på regelbunden basis och ganska liten kontakt med människor. I de fall jag ändå jobbar med folk så är det ju jag fast den professionella jag, en slags roll jag spelar. Jag lever inte ut min ångest på arbetsplatsen.Arbetsupgifterna kan jag ju utan och innan så de är jag ju trygg i.

Det gäller ju dock att vara såpass stabil att man kan kontrollera sig i första hand, sen hitta ett jobb man klarar av och sen hitta verktyg för att sköta det på ett bra sätt.

Hej,

Jag får oftast panikångest för att jag får andnöd, känns det som. Jag märker ofta att jag börjar andas konstigt, blir skityr och sedan är inte paniken långt bort. Jag är rädd för yrseln och för att svimma. Det känns som att jag ska tappa kontrollen.

Jag började få såhär efter hög stress på jobbet. Jag jobbar på kontor, med ekonomi. Och det jobbigaste av allt, det utlöses varje dag jag är på jobbet. Och bland mycket folk, vilket inte är optimalt på ett stort kontor med stor gemensam frukost och möten på löpande band. Vissa dömande kollegor gör det heller inte bättre.

Jag kör ofta yoga, meditation och mindfullness som alltid fungerat jättebra för mig. Det har varit min räddning många gånger. När jag nu börjat få mer panikångest verkar det dock som att allt jag vet och lärt mig är putsväck, vilket skrämmer skiten ur mig.

Så jag har också dilemmat just gällande jobbsituationen. Det är ju inte hållbart någonstans. Och just nu känner jag mig inte riktigt redo för att byta jobb, för rädslan att det bara ska fortsätta i samma mönster där. Började med KBT för två veckor sedan.

Jag har ingen ångestdiagnos, men har väldigt lätt för att oroa mig och tycker att min problematik verkar likna GAD ganska mycket när jag läser om det. För mig funkade det tyvärr inte så bra att jobba inom vården. Kunde absolut utföra mitt jobb, men det blev mycket oros- och ångesttankar kring jobbet (och de kom nog framförallt när jag var ensam och ledig, inte på jobbet). Jag hoppades nog att oron skulle släppa med tiden och att jag skulle kunna "resonera" bort den, men tyvärr blev det snarare som att oron byggdes på mer och mer tills den blev för svår att hantera.

Det hade kanske gått lite bättre om jag i tid hade sett till att få någon form av stöd, men jag vet ändå inte om jag hade velat utsätta mig själv för att i jobbet nästan ständigt behöva kämpa med oro och ångest. Som du säger blir det ju på något sätt dubbelt jobb. Visst, man kanske inte ska fly från allt som kan skapa oro och ångest, men tänker att någon slags balans mellan kamp och vila kanske ändå är bra att sträva efter? Kämpar man redan med oron i sin vardag så kanske det är bättre att försöka hitta ett jobb som i alla fall förvärrar situationen så lite som möjligt? Jag vet inte om det här är "rätt" sätt att tänka enligt de som har mer kunskap, men det är lite så jag själv resonerar i alla fall. 

Skulle väl dock tro att det är väldigt individuellt vad som funkar, så jag vill verkligen inte skrämma dig från att testa att jobba inom vården. Ge det en chans ifall du känner att du vill det. :) 

Har du hittat/fått hjälp med strategier att hantera ångest?

För mig är det lättast att undvika på jobb där jag har fullt upp och vet precis vad jag ska göra. Kontorsjobb som dessutom är mer självständigt och kräver mer tankeverksamhet riskerar också att "släppa fram" mer ångest men går att hantera.

Rehaba dig själv frisk. Sök upp terapi, privat eller via landstinget, börja träna och utöva mindfulness så är du kanske frisk om ett år. Ett tips är att kolla upp traumaterapeuter. Hört att bla EMDR kan funka superbra mot PTSD.

Precis så är det jag känner med. Vill så gärna hjälpa andra men jag orkar verkligen inte ha en massa oro o jobbet också när jag har det annars med. Arbetade på en industri ett tag, där jag bara behövde göea det jag skulle sen gå hem och inte tänka så mycket. Det var så skönt att bara få vara där liksom och göea sitt bara och sköta sig själv. Men industri är väl ändå inte det jag vill vara inom i längden tänkte jag. Så därför funderade jag på något kontors jobb kansle eller något annat där man kan sköta sig själv lite eller hur man ska säga. De dagar jag kanske inte är så glad (kan inte låtsas som ingenting nämligen utan allt märks utåt) så behöver jag inte tänka på det. Jag behöver inte göra mig till och anstränga mig liksom utan bara vara där och sköta mitt. Det är nog bäst att försöka tänka lite på vad man orkar med och inte just nu. För annars går det nog inte i längden tror jag.

Tack för alla era svar. Det glädjer mig att så många bollar lite tankar och idéer med mig om det. Som en del av er säger kanske man inte behlver vara i vården just nu. Utan man kanske kan göra det senare isåfall. Det kanske är bäst att göra det helt enkelt för min egna skull. Även om det kanske är att fly lite. Men jag orkar verkligen inte gå runt och ha halvt panik hela tiden och på det jobba inom vården med. Även om jag vill egentligen. Vet inte hur jag ska göra men det lutar som sagt åt att försöka göra nåt annat kanske så länge. Vad snälla ni är som bryr er. Uppskattar det jätte mycket. Skönt att höra hur ni andra tycker och tänker med och hur ni själva gjort. Då känner man sig mindre ensam med.

Hej, nu har jag inte exakt samma diagnoser som du men mina utmattningssyndrom startade i sensomras och eskalerade rejält nu efter årsskiftet. Har hela tiden arbetat och då inom vården samt studerat 100%. Drog i handbromsen för ca en månad sen och har sen dess bara vilat och jobbat något extrapass.

Har idag minnes- och koncentrationssvårigheter, ångestdippar med yrsel och hjärtklappning, men det börjar sakta mildras, tar dock tid. Jag tänker för egen del att en paus från den mer avancerade vården är något jag behöver för att komma i balans men ett vårdjobb som jag känner till sen innan och vet vad jag ska göra kan jag ändå klara av.

Jag tänker som så att du behöver vara frisk och stark för att vårda andra och kanske är en paus från vården något även du kan behöva? Lyssna på din magkänsla här är bra tror jag. Komma på fötter, tillfriskna och sen göra det du är utbildad för. Jag tror inte att du tappar kunskaperna om du tar en paus och gör annat så länge du behöver. Lycka till hur du än gör!