Ingen livslust

Varför kan ni inte få ensam tid trots att det finns dygnet runt assistans till ditt barn?

Älskar du din sambo? Visa det.

Ryck upp dig bestäm att ge dig fan på att han ska få se dig i dina bästa kläder med ett rejält leende på läpparna och ta er ut bort från sjukdomar not from krav och vardag så ni kan få en stund att bara hitta tillbaka till det ni har!

Kärlek är som en växt, den blir inte mindre torr för att du klagar över att den behöver vatten.

Agera! Agera! Ageraaaaaa

Finns fler barn och jag har ansvar varje dag så kan inte lämna bara pga assistenter.så Svårt sjuk så det kan bli akut till sjukhus närsomhelst på dygnet och assistent kan ej åka utan vårdnadshavare.

+två timmar per dag är bara mitt ansvar så vi ör helt låsta hemma om inte alla ska följa med.

Jag har inga leenden på läpparna och inte han heller.

Vet inte hur jag ska få ork att agera när jag knappt orkar andas. Annars hade jag gjort det för länge sedan. Men han vill sporta och Göra andra saker och det gör han inte pga att han vet hur kaos det blir hemma och skippar då det han vill göra. Vilket resulterar i att han är bla överviktig.

Jag lever med ett enormt dåligt samvete och är utbränd sen flera år tillbaka.. han är också utbränd. Pga oss, det är en hemsk ångest att veta att man förstört så mycket.

Han är en underbar person men han är inte lycklig och det gör ont...

vill inte vara egoistisk och hålla kvar han i detta i flera år till.

Jag är verkligen så tråkig så jag inte står ut med migsjälv. Jag har försökt och försökt vara ?glad? men det går inge vidare.

Låter som klassisk depression (OBS jag är inte psykolog eller psykiatriker, däremot beteendevetare och har stor erfarenhet av psykisk ohälsa)
Har inte läst hela tråden, men tycker absolut att du ska ta hjälp av psykolog eller få professionell hjälp. Du behöver strategier för att kunna hantera din vardag och ditt dåliga samvete gentemot din sambo.
Sök hjälp. Det finns SÅ mycket hjälp att få. Kontakta terapeut, psykolog eller skriv en egenremiss.
Linus 
Grundare av Understand - Fonden mot psykisk ohälsa

Men kära du <3

Så här kan du ju inte ha det i längden! Vad har du för socialt nätverk omkring dig? Nån förälder, syskon, god vän som kan vara barnvakt så ni får komma iväg nåt dygn bara du och sambon?

Finns det inga möjligheter till avlastning på nåt hem/korttidsboende? Det måste ju finnas nåt mer alternativ än att ständigt ha ditt sjuka barn och assistenter hemma? Har du pratat med Lss handläggare och de som tar beslut om insatser?

Lider verkligen med dig! Kram

Ni har så rätt lider av psykisk ohälsa. Pressad och stressad av allt från pengar tid försäkringskassa assistans osv

Aldrig egentid då antingen barn eller assistent finns i hemmet dvs krav på mig som person att hålla ihop.

Är eg lite avundsjuk på min man som får komma hemifrån till ett jobb. Vuxna människor. Vara någon utanför hemmet.

Känner att vi lever olika liv. Han har ett friare liv.

Kan också enkelt få ett helt annat liv utan mig.

Jag är problemet i vårt liv då det innebär så många begränsningar att vara tillsammans med mig.

Sen blir jag orolig över att bli lämnad speciellt bedragen bakom ryggen. Även om jag anser att jag inte är mycket att leva med så är jag ändå så rädd för att få höra det att jag inte duger eller att han skulle vara respektlös och smyga med något.... usch vad jag hatar personen jag blivit.

Varit i samma förhållande. Fast omvänt. Inte i helvete tänkte jag på att lämna.

Prata. Prata.

När sjukdomen, fysisk eller psykisk, tar över blir man ganska ensidig.

Kram på dej!

Nu vet jag inte hur sjuk du är.

Men jag kände mig alltid utestängd.

Prata!

Jag är nog sämre i perioder och håller ihop i perioder.. så det går upp och ner

Jag kör på håller ihop och försöker leva sen går det rakt ner i ångest och sen är allt ok ett tag... lever för barnen såklart och mitt sjuka barn.