Berätta hur det tillslut blev ni på riktigt.
Jag har flera vänner och bekanta som har fått kämpa, härda ut, vänta...pausat, gjort slut och blivit tillsammans igen. För att tillslut ha en stadigvarande relation med den personen.
Hur var det för er?
Vi hade det rätt tufft i början när vi bodde under samma tak. Jag kommer från en mamma som jag bråkat mycket med men vi var sams igen efter fem minuter. Och så har mina tidigare förhållanden också fungerat. Fanns inget annat sätt i min värld. Tills jag gjorde så med sambon och han sen var sur i tre dagar och inte pratade med mig. Efter alla bråk. Det var jättejobbigt.
Som krydda på moset så började jag äta minipiller, vilket min kropp och psyke inte ville vara med på. Jag är så här i efterhand förvånad över att han fortfarande är kvar.
Men jag lärde mig ett nytt sätt att leva på, ett liv utan att varje diskussion där man inte är överens blir ett bråk. Jag fick i början verkligen bita ihop men idag tänker jag inte ens på det. Idag bråkar vi typ aldrig, det har hänt kanske två gånger dom senaste sex åren. Vi är oense om vissa saker men det blir en bra diskussion och inget bråk 
Och faktum är att jag har slutar bråka med min mamma också, och vi har ett mycket bättre förhållande till varann idag. Att bråka tar mycket onödig energi trots att man blir sams fort.
Vi hade det rätt tufft i början när vi bodde under samma tak. Jag kommer från en mamma som jag bråkat mycket med men vi var sams igen efter fem minuter. Och så har mina tidigare förhållanden också fungerat. Fanns inget annat sätt i min värld. Tills jag gjorde så med sambon och han sen var sur i tre dagar och inte pratade med mig. Efter alla bråk. Det var jättejobbigt.
Som krydda på moset så började jag äta minipiller, vilket min kropp och psyke inte ville vara med på. Jag är så här i efterhand förvånad över att han fortfarande är kvar.
Men jag lärde mig ett nytt sätt att leva på, ett liv utan att varje diskussion där man inte är överens blir ett bråk. Jag fick i början verkligen bita ihop men idag tänker jag inte ens på det. Idag bråkar vi typ aldrig, det har hänt kanske två gånger dom senaste sex åren. Vi är oense om vissa saker men det blir en bra diskussion och inget bråk
Och faktum är att jag har slutar bråka med min mamma också, och vi har ett mycket bättre förhållande till varann idag. Att bråka tar mycket onödig energi trots att man blir sams fort.
Min pojkvän ville köpa banan men jag ville ha apelsiner. Då blev det bråk och vi gjorde slut. Men tre år senare träffade vi varandra på stranden och sedan blev vi ihop igen.
Min pojkvän ville köpa banan men jag ville ha apelsiner. Då blev det bråk och vi gjorde slut. Men tre år senare träffade vi varandra på stranden och sedan blev vi ihop igen.
Jag och min sambo hade en knölig start. Mycket tjafs och bråk pga saker som inte ens var värda att tjafsa om! I grund och botten var det vår osäkerhet och svartsjuka som spelade in.
Båda hade blivit sårade i andra förhållanden och båda hade dålig självkänsla sen innan. Vi var helt enkelt båda rädda att bli sårade igen och övertolkade därför ALLT den ene sa och gjorde.
Det tog helt enkelt ett år och kanske mer för oss att lära känna varandra på riktigt och att kunna lita på varandra. Idag är jag dock väldigt tacksam för vårt knöliga första år då det lärt oss mycket om varandra, lärt känna varandras goda och dåliga sidor och att vår tillit till varandra blivit starkare!
Jag ser verkligen honom som mannen jag alltid kommer leva med och vi pratar ofta om barn, vilket jag aldrig någonsin gjort med någon annan förut. :)
Jag och min sambo hade en knölig start. Mycket tjafs och bråk pga saker som inte ens var värda att tjafsa om! I grund och botten var det vår osäkerhet och svartsjuka som spelade in.
Båda hade blivit sårade i andra förhållanden och båda hade dålig självkänsla sen innan. Vi var helt enkelt båda rädda att bli sårade igen och övertolkade därför ALLT den ene sa och gjorde.
Det tog helt enkelt ett år och kanske mer för oss att lära känna varandra på riktigt och att kunna lita på varandra. Idag är jag dock väldigt tacksam för vårt knöliga första år då det lärt oss mycket om varandra, lärt känna varandras goda och dåliga sidor och att vår tillit till varandra blivit starkare!
Jag ser verkligen honom som mannen jag alltid kommer leva med och vi pratar ofta om barn, vilket jag aldrig någonsin gjort med någon annan förut. :)
Underbart! Gjorde någon av er slut nån gång? Eller tog ni någon paus eller så?
Ja vi hölt på flera månader. Gick isär blev ihop, gick isär blev ihop. Båda konstant osäkra på vad vi ville. Jag börja dejta en annan & han tillbaka med sitt ex. Där är något som gör att vi kan inte vara ifrån varandra längre stunder. När vi är nära blir vi så trötta på varandra. Mina vänner spyr om jag inte glömmer han & hans vänner garanterat likaså, om det händer igen. Men just nu har vi det bra. Tror vi lärt oss en del om varandra.
Ja vi hölt på flera månader. Gick isär blev ihop, gick isär blev ihop. Båda konstant osäkra på vad vi ville. Jag börja dejta en annan & han tillbaka med sitt ex. Där är något som gör att vi kan inte vara ifrån varandra längre stunder. När vi är nära blir vi så trötta på varandra. Mina vänner spyr om jag inte glömmer han & hans vänner garanterat likaså, om det händer igen. Men just nu har vi det bra. Tror vi lärt oss en del om varandra.
Fler?