Är det okej att säga emot bonusförälderna framför barnen?

Tycker att du har rätt. Du förtjänar inte att bli behandlad så inför barnen. Du är också viktig.

Det är aldrig bra att ta konflikterna framför barnen, oavsett om det är bioföräldrar eller bonusföräldrar.

Dessutom tycker jag inte han hade något bra skäl att säga ifrån. Det du sa hade en sund tanke han borde ta åt sig av.

Även som föräldrar säger vi aldrig mot varandra framför barnen. Mot barnen måste vi vara enad front, och det ska inte gå att spela ut mamma mot pappa. Diskussionen om vad som är ok får man ta utan barn.

Så länge man inte beter sig direkt kränkande mot barnet är det bättre att ta en sån diskussion i efterhand utan barn.

Det är ju inget negativt som händer heller för att du bestämde denna grej denna dag. Om han ogillar Belöningar/bestraffningar i uppfostran är det bättre att ha ett aöömänt samtal om det sen inför framtida situationer.

Nej, det tar man i så fall när barnet inte är i rummet längre. Han underminerar ju dig fullständigt.

Och vadå få vara störig och inte vilja hjälpa till för att man är tonåring...? Vilken konstig inställning.

Hm, jag ser några olika saker här:

För det första, varför får en 13-åring inte spela spel på vardagar? Det är alldeles för strängt (mina barn är äldre så de bestämmer själva sånt, men att bara få spela på helgerna -så gjort vi nog när de var runt 10 högst)

Men, om ni ni har den regeln, varför sa du då att han fick spela? (fel 1), sen blev pappan irriterad för att du sa att sonen inte fick spela förrän han hjälpt till (fel 2 av pappan). Fel 3: att pappan anser att en tonåring inte måste hjälpa till (är det åldern som ska avgöra om man ska hjälpa till? Vad händer när alla barn är över 13?) 

Jag tror ni har ett dåligt kommunikationsmönster i er familj. Barnet verkar inte helt klar över vilken regler som gäller (får jag inte spela på vardagar eller får jag - när får jag och är det förknippat med något krav). Du kan egentligen inte komma efteråt och ställa krav efter att du redan lovat att han fick spela, hur ska han veta? 

Du och mannen behöver vara överens om att inte ta sådant framför barnen, men också att ni verkligen är överens om vilka regler som gäller. Om ni har en regel men tummar på dem, hur sjutton ska ungarna kunna göra "rätt"? 

Eftersom ni har en tonåring i huset som kommer vara som tonåringar är, i flera år säkert, så behöver ni tillsammans med 13-åringen bestämma vad som ska gälla kring spel, städning osv. Inte bara slänga ur er mitt i tillfället att NU ska han hjälpa till. Det funkar inte på tonåringar. 

Felet du gör är att du tror att 13-åringen är som en 5-åring. En tonåring förstår att man har regler och att man kan få göra undantag, det är inget som förvirrar.
Sedan handlar det inte om att datorspelandet blev villkorat, det handlar om att TS varit hygglig och gjort undantag för regeln, och då kan han vara hygglig tillbaka och ta sin del av ansvaret att tömma diskmaskinen. Ge och ta. Även detta förstår en tonåring.

Håller med dig om att pappan gjorde fel, både med att kritisera TS inför barnen, och att ha låga förväntningar på sin tonåring.

Jag har lite svårt att förstå varför barn inte får vara med om att vuxna tänker olika.

Att ta en diskussion framför barn kan vara bra, då barn lär sig hur man löser konflikter och att alla är inte alltid eniga.

Jag ser inga problem att din sambo visade att han hade en annan uppfattning och att det som sagts tidigare inte är hugget i sten

Det beror nog på hur man pratar och hur gamla barnen är. Ju äldre barnen är desto mer kan man diskutera och resonera med dom, även om saker som föräldrarna har olika syn på. Vi har också haft den typen av diskussioner med våra barn.

Jag uppfattade det som att TS sambo sade till henne att hon gjorde fel inför barnen, inte att han framförde sin åsikt så att de skulle kunna diskutera vidare.

Tack för svar! Ibland behöver man andras perspektiv på det hela också. Varför han inte får spela tv-spel på vardagar är för att han blir besatt av det. Han sitter en meter ifrån teven och spelar då från att han kommer hem tills han går och lägger sig. Det har resulterat i huvudvärk, problem att somna och därav problem med koncentrationen i skolan. Han har diagnosen ADD vilket gör att han behöver den energi han kan få i skolan. Efter att vi börjat med dator o tv-spel på helger och endast mobil/surfplatta på vardagar har det blivit mycket bättre. Varför jag lät honom spela igår var för att han nyss fyllt år och fått nya spel.

Jag hade ett samtal med min sambo om den här situationen och jag förklarade att jag själv tycker det var fel av mig att hota med att han inte längre skulle få spela om han inte hjälpte till. Då han har add är han i större behov än andra barn att ha tydliga regler om vad som gäller, jag borde kanske hellre ha sagt från början ?du kan få spela senare om du kan tänka dig hjälpa till med diskmaskinen?? Men problemet är att jag visste ju inte att deras pappa skulle be dom plocka ur diskmaskinen.. egentligen var väl problemet att han sa till dom och sen gick direkt in i duschen, då såg ju 13åringen sin chans att slippa..

Men egentligen tycker jag inte att man ska behöva muta något av barnen för att dom ska hjälpa till.. vad får hans syskon för belöning för att dom gör det?

Hur gör ni själva hemma för att barnen ska hjälpa till när dom inte vill? (Dom två yngre är det inga som helst problem med, dom säger sällan emot)