Göra slut med snäll flickvän
Hej allesammans!
Jag är ihop med en jättesnäll och underbar tjej sedan ungefär ett år tillbaka. Vi gick kanske lite fort fram i början av vår relation och då jag hade väldigt mycket att göra på jobbet vid den tiden förväxlade jag delar av de tvivel jag kände med de stressymptom jag kände vid tillfället. Nu har läget lugnat ner sig och jag har tyvärr blivit säker på att hon inte är rätt för mig trots att vi egentligen har det väldigt bra tillsammans. Det är helt enkelt en känsla jag inte riktigt blir av med och varje gång hon säger saker som "du är det bästa som hänt mig" och "jag har aldrig varit så här lycklig i hela mitt liv" blir jag visserligen smickrad men känner också ett hugg i hjärtat eftersom jag inte riktigt känner samma sak. Bara för att vara tydlig så tycker jag om henne jättemycket och har en hel del känslor för henne men det är inte alls på samma nivå som hon älskar mig. Jag vill poängtera att jag aldrig ljugit för henne och jag har aldrig sagt något bara för att hon ska uppskatta det ? jag har till exempel inga problem med att säga att jag älskar henne för det gör jag verkligen.
Hon har dessutom inte haft det helt lätt i livet med oväntade dödsfall i familjen, lite strul med karriären och som konsekvens av det en inte alltför bra personlig ekonomi men har sedan hon träffade mig har hon börjat få livet på rätt köl, vilket hon också säger är delvis min förtjänst eftersom jag får henne att känna sig så trygg i relationen och i sig själv. Det ger mig ännu mer skuldkänslor eftersom jag inte vill rasera hennes liv som nu äntligen har börjat röra sig i rätt riktning.
Man kan förstås tycka att jag borde ha pratat om det här tidigare då vi annars är väldigt bra på att lösa problem i relationen. Det har jag också försökt göra - även när jag inte riktigt var helt säker på vad jag ville göra och mest ville prata om det för att hitta en lösning tillsammans med henne. Men varje gång som jag överhuvudtaget närmat mig ämnet har hon brutit ut i fullständig gråt och det har inte gått att prata mer. Som om det hela inte vore svårt nog befinner vi oss förtillfället i en distansrelation (Göteborg-Stockholm) eftersom jag flyttade när jag började plugga. Det blir därför även rent praktiskt svårt att göra slut och jag tycker verkligen att hon förtjänar ett personligt avslut.
Vad gör man i en sådan situation? Jag har en sådan ångest över det lidande jag kommer orsaka att jag blir helt paralyserad. För att klara av vardagen förtränger jag det över dagen men ligger och grubblar över det under nätterna. Jag har tänkt att det kanske är en fas som går över men nu har jag känt så har av och till i ett halvår och snart måste jag göra något innan jag inte klarar mer.