Jag blev smiskad av min pappa. Blev jag utsatt för sexuella trakasserier?

Kanske man inte måste kalla det just sexuella trakasserier, men det kan ha varit ett gränsöverskridande beteende. Beror kanske lite på hur ofta och i vilka sammanhang han gjorde så. Minns du hur du kände när han gjorde så? 

Eftersom det höll på väldigt länge så kändes det väl till en början helt normalt. Men när jag blev tonåring kändes det extremt förnedrande och äckligt. Han gjorde det och ibland busvisslade han innan eller medans han gjorde det. När jag sen sa till honom att ge fan i det skrattade han bort det hela. Tillslut fick jag nog och berättade för honom att det han gjorde var skitäckligt!! Efter det slutade han!

Okej. Ja det lät ju inte så trevligt att han skrattade bort det.

Jag kan inte säga med säkerhet om det här är kopplat till att du idag har svårt för fysisk närhet. Känner du att det kan ha påverkat dig och att du vill ta upp det med din terapeut så kan du förstås göra det.

Njae, vet inte. Han slutade ju när du sa till på skarpen så han kanske inte förstod "allvaret" innan utan innan tagit det som en rolig grej som "ni" började med när du var liten?

Har du någon gång pratat med honom "på allvar" om detta?

Jag tror inte de spontanta daskarna kan ha varit den stora orsaken till att du har svårt med fysisk närhet idag. Känns lite väl "litet" för en sådan stor grej som svårt med fysisk närhet är.

Jag vet inte.... jag är ingen expert.

Nej jag har inte pratat med någon om det här. Jag tycker det känns både jobbigt och äckligt att prata om. Problemet är också att det är väldigt svårt att prata allvar med min pappa. Han har otroligt svårt att ta kritik så jag värjar mig för att prata om sånt här med honom.

En normal man daskar inte sitt tonårsbarn på rumpan och busvisslar och skrattar inte heller bort det när barnet ber honom sluta utan fortsätter med det gränslösa beteendet.

Det är inte heller helt omöjligt att ts kan ha fått problem eller avsmak med närhet efter det, speciellt om någon rör vid hans/hennes rumpa efter att den egna pappa inte respekterat det här med gränser och andras rätt till sina egna kroppar.

Gränslöst beteende är bara förnamnet och man får hoppas pappan bad om ursäkt och faktiskt funderade över vad han sysslade med, terapi vore en bra idé även för pappan, för det är inte normalt beteende, om man tror det så är man ute och seglar

Du skriver att han gjort andra saker också och det har du inte skrivit vad det är. Just att plocka ut daskarna ur sitt sammanhang tror jag inte är rätt sätt att tänka. Du måste nog se till helheten. 

Var din pappa gränsöverskridande på andra sätt också? För då handlar det nog om hela hans beteende. 

Får jag ärligt fråga i vilket sammanhang det skulle vara normalt att smiska till sin tonåring på rumpan och busvissla? För det låter lite som om det här skulle kunna gå att ursäkta om det sätts i rätt sammanhang. Men hur som helst så var det som jag sa innan, det kom spontant när han gick förbi mig eller bakom mig.

Jo han har gått över många gränser. Hans beteende är väldigt gränslöst överlag.

Sannerligen inte, du gör mer skada än nytta här.