Bonusson som biter och river andra barn på förskolan
Hej alla!
Jag har som sagt en bonusson (väntar mitt första barn tillsammans med hans pappa) som är 3.5 år gammal. Nu har det hänt 4 gånger tror jag sen skolstarten i januari att han har rivit och/eller bitit ett annat barn på förskolan, inte samma barn varje gång, senaste veckan två gånger.
Varför gör han detta och hur ska man (alltså mamman, pappan och jag) reagera i såna här situationer?
Jag har inga egna barn så det är därför jag undrar, även om jag har jobbat lite med barn samt har väldigt många syskonbarn.
Min sambo och hans ex separerade när bonussonen var lite över ett år, jag finns med i bilden sen han var 1.5. Vi kommer jättebra överens och han är glad att han ska bli storebror, ställer frågor om bebisen och kramar om magen, även om jag kan förstå att det kanske påverkar honom negativt.
Jag och sambon har honom ca en tredjedel av tiden, varannan helg samt varje tisdag-onsdag (vi bor inte i Sverige och här är det inte skola på onsdagar).
Hans mamma har inte träffat någon ny utan bor själv med honom och de har ett väldigt "symbiost" förhållande till varandra. Bonussonen får i princip göra vad han vill hemma hos henne, han är fortfarande hennes bebis. När vi lämnar honom på söndagkvällen så kan han säga "Jag vill åka till leksaksaffären NU!" och mamman bara går med på det, det är han som bestämmer hemma hos dom. Hon har även ett kontrollbehov (konstaterat av psykolog i och med vårdnadstvisten) och lämnar i princip aldrig hans sida vilket gör att han inte tar egna initiativ till lek eller att han inte vågar gå längre än 5 meter från oss. Förskolan har även konstaterat detta och har pratat med oss om det.
Hos oss har han fler regler att anpassa sig efter, vi är inte jättestrikta, utan mer att man ska säga tack, plocka undan leksakerna efter sig när man har lekt klart, sitta still vid matbordet m.m.
Separationen gick inte bra och mamman och pappan pratar i princip inte, endast via mail och då bara uppdateringar gällande sonen. De visar däremot inget inför sonen, utan framstår som om allt vore bra.
Gör vi fel att ha fler regler när han är hos oss eftersom att han bara är med oss en tredjedel av tiden? Kan det vara sånt som stör och att han då inte vet riktigt hur han "ska" vara?