Deprimerat ex vill fortsätta vara bästa vänner
Hej familjeliv!
det är så att jag träffade en tjej för 5 månader sedan, vi blev extremt kära i varandra direkt, kunde snacka flera timmar per dag i telefonen utan att tröttna på varandra, ofta 8-10 h. Tiden gick och jag insåg mer och mer att hon hade haft vissa problem med depressioner och sociala sammanhang (social fobi). Jag är det första personen som hon någonsin öppnat upp sig för (hon är 22 år), hon har hållit allt inne sen högstadiet och inte pratat med någon om sina problem. När jag läst på mer om depression har jag förstått att det är det hon lider av, humörsvängningar, kan ligga i sängen hela dagarna, kommentarer som hon inte själv förstår varför hon säger, kort i tonnen ibland och så vidare. Efter att ha haft depression själv så förstår jag henne.
Oavsett, nu är det så att hon gjorde slut med mig pga. att hon inte är redo för en relation, vilket jag kan förstå. Och ja jag är medveten om att detta är en ursäkt som tjejer kan slänga sig med. Dock så är detta annorlunda, det baserar jag på att hon aldrig haft ett förhållande tidigare. Hon har under denna tiden jag varit med henne insett att hon inte kan ta hand om en annan eller älska en annan fullt ut utan att hon älskar sig själv först. Hon känner att "relationsgrejen" blir för mycket, det blir för mycket press känner hon nu då hon insett att hon är deprimerad och knappt kan ta hand om sig själv stundtals. För mig är det ett otroligt mognastecken och respekterar henne fullt ut för det beslutet. Hon säger också att hon inte kommer dejta för än hon är redo för det, vilket kan dröja år säger hon, det köper jag. Först nu hon insett att hon behöver hjälp, delvis på mitt initiativ tror jag.
Hon säger att hon vill fortsätta vara bästa vänner (för det är det vi blivit) hon köper att jag dejtar fast att hon inte gör det och hon vill om jag är ledig då hon är redo gärna försöka igen, men säger att hon släppt mig om jag skulle hitta någon. Vi snackar som vanligt nu igen som inget har hänt, "pausen" tog hon för en vecka sedan ungefär. Jag lever av divisen att riktiga vänner lämnar man inte, i helvete inte när vännen går igenom ett helvete. Hela det där med friendzone och no contact och det spelet är jag inte intresserad av. För jag VET att hon behöver en person som kan lyssna bara och stötta henne, jag är den enda hon har.
Jag har varit tydlig att jag vill vara med henne när hon är redo för det om det går för mig också då. Är det meningen att det ska bli vi så blir det så, med lite tålamod bara. Visst det är jobbigt att ta ett steg bakåt och "bara" vara vän, men jag är för snäll och förstående för att göra något annat än det. Hur ser ni på detta? Om jag vill vara med henne i framtiden, är detta rätt väg att gå? dvs. att vara bästa kompis med henne och stötta henne genom denna process?
Ber om ursäkt för en lång tråd..