Vår fyraåring säger det är bättre hos pappa och vice versa

Jag har inget korrekt svar, men kan se utifrån min egen dotter. Vi separerade när hon var dryga året. Nu är hon 7 år och har i några år hållit på och proklamerat att jag och hon ska flytta hem till hennes pappa, för det är mycket bättre, fast hon vet att vi inte klarade av att bo ihop. Då har vi ändå båda ny sambo eller flickvän, så det finns inget logiskt i resonemanget. Så jag tänker att det är ett uppvaknande i att en familj oftast består av en mamma och pappa (i barnens lek i alla fall), så det är kanske ett konstigt sätt att visa att barnet ser förälderns fördelar. Eftersom pappa har det, kan vi ju åka dit, så är barnets problem löst. Sedan är det alltid lättare att sätta sig emot där man ät trygg och i er sons fall gissar jag att det är där han bor just då.

Min yngre dotter, vars pappa vi bor med är hennes favorit. Så det kan ju vara ett uttryck för att pappa/mamma är bäst. Ibland säger hon att hon gillar oss båda. Så jag tror det har med åldern att göra.

Jag hade nog bara svarat, vad bra att du trivs hos x, vi får köpa hem det en annan gång.

Ja det var en liten annan vinkel av det hela.. jag tänkte mig att det kanske är ett uttryck för saknad av den andre, men det kan ju vara som du beskriver., han pratar mer och mer om hur allt hänger ihop, vill se på bilder när han var bebis osv. Han älskar när vi gör nåt tillsammans alla, tex går på hans gympa. Han ser väl mer och mer att andra barn bor med båda sina föräldrar.

Kan det vara ett sätt att uttrycka saknad efter den andra föräldern? Eller frustration över situationen som sådan? Hur verkar han må i övrigt?

En annan tanke. Även om det är bra med korta byten för små barn kan det ju också bli stressande att inte riktigt hinna landa på ena eller andra stället.

Saknad har jag också tänkt på, troligtvis så saknar han ju oss. Jag tycker han verkar må bra, alltid glad och så, men svårt att veta när man inte har något att jämföra med. Mitt ex jobbar skift så det är därför det blir lite hattigt...

Okej. Skulle han må dåligt skulle det nog märkas mer. Min ena började plötsligt bli väldigt arg över saker när han var fem. Då hade vi varit separerade i två år och kört korta byten. Sonen frågade ofta var han skulle sova, vem som skulle hämta osv och både det och utbrotten lugnade ned sig när vi bytte till hela veckor. Därav min fundering.

Men då skulle jag gissa att det är hans sätt att hålla den andra föräldern närvarande. Jag brukar bekräfta positivt när pappan kommer på tal. ?Ja, pappa är verkligen jättebra på att steka pannkakor? :)