HUSDJUR SVARTSJUK PÅ FAMILJ

Du kan omöjligt mena allvar......??

Jag kan bara utgå från att bli mamma som kattägare.

Och ja, mina katter var som mina barn innan jag blev mamma.

Min ena katt blev extremt svartsjuk. Hon ville vara med mig hela tiden, ligga i knät och gosa. Jag var allergisk mot henne och ju mer hon ville vara nära ju mer symtom fick jag. (Gick bra före barnet för då var hon mer självgående, hon var 8 år) Så hon fick ligga på en filt i mitt kvä och så höll jag bebisen i famnen. Då var hon nöjd.

Så går det att ni kelar mycket med Nymfen samtidigt som ni har bebisen?

Tycker det är jätteskoj att han har så mycket personlighet som det där med att lägga på filten :)

Håller med

Haha, det där med filten känner jag igen! Alla min har varit likadana med. 

Fåglar har ju en tendens att "komma ihåg". De är mycket starka i sina personligheter kontra andra djur, rent generellt snackat. 

Du kan ju se hur situationen ser ut, och om den är alltför svartis får du kanske börja låta den sitta på axeln medan du tar hand om barnet? Jag vet inte riktigt, men jag anser att fåglar har lite svårare att inse att det är ett "barn" jämfört med t.ex. en hund som ofta uppfattar att man måste ta det lugnare kring barn. Fåglar kan ju lätt fästa vid en person och ha svårt för de som kommer för nära inpå. (Så fungerade min fågel, som verkar trott att jag var hans fruga eller något. Mycket svartsjuk på min sambo i alla fall). 

Lycka till i alla fall! Vem vet. Ditt barn och denna fågel kanske blir bästisar. 

Jag har albakakadua och grå jako så jag vet vad du går igenom.

Däremot så tycker jag att du borde skaffa en artfrände till den, små nymfkakaduor (som de egentligen heter) bör inte vara ensamma.

Skaffa en polare och gör övningar/lekar med fågeln så kommer det nog att lugna ner sig i tiden. Fåglar är väldigt smarta och min grå jako har aldrig varit elak mot barn - även den anses som en väldigt komplex art och anses vars jääävligt svartsjuk.

Tänk på att våga sätta gränser.

Vi har också märkt att han är mycket intelligent.

Han är 28 år så han kommer inte leva länge till så det blir ingen kompis för honom. Jag kommer inte ha fler papegojor efter honom.

Nymfparakiter är inte lika starkt beroende av sällskap som många större papegojor.

Vad menar du med sätt gränser? En hund kan man lära men han här har sån röst. Ibland tror jag att jag ska bli döv. Han bestämmer över oss. Nu ska han ha filten. Han ska smaka allt. På kvällen ska han sova så då ska lampan vara släkt och filten på. Vi får inte ens befinna oss i hans rum.

Det enda han gått med på att lära sig är att när maten trillar ner till golvet får han hämta den själv. Innan satt han och skrek tills han blev serverad.

Nu är det vår och det är årets jobbigaste period. Han är en sån kåtbock. Det enda han tänker på är att para sig. Men resten av året har vi trevligt ihop

Haha åh, saknar att ha fågel <3 Dom är så roliga i deras starka personligheter.

Tycker du verkar vara en fantastisk djurägare ts!

Min syster hade en grå jako när hon fick sitt första barn (som varit med henne sen hon var barn själv). Jakons partner hade dött inte långt innan och han var efter det ännu mer beroende av syrran. Hon spelade filmer och ljudfiler med bebisläten och barnskrik innan, plockade fram alla saker till bebisen i god tid så fågeln hann vänja sig. När bebisen introducerades hemma lät hon fågeln sitta med så mycket han ville, och få godsaker varje gång.

Det gick hur bra som helst, förutom att fågeln efter kort tid skrek exakt som bebisen vilket höll på att driva henne till vansinne.. Det gjorde han i flera år efter, blev hans och barnets grej tillsammans.