"Fint" att inte äta lunch på jobbet

Vilket trams från chefen! Det är inte alls en inställningsfråga. Jag är själv en sån som kan hoppa över lunchen men det är för att jag inte har lust att äta helt enkelt. Jag vet däremot att jag mår så jävla mycket bättre när jag äter regelbundet så oftast tvingar jag mig att äta på lunchen. Jag tillhör kategorin människor som äter för att de måste, inte för att det är gott, men trots det så vet jag att jag mår bättre med mat än utan.

Så, tryck undan ätstörningsmonstret! Du är inte sämre än dina kollegor för att du måste äta på lunchen! I ditt fall skulle jag faktiskt komma på ett sätt att kontra deras kommentarer om "inställning" och skit med just din ätstörningsproblematik utan att för den sakens skull gå in djupare på det (dessutom brukar folk bli obekväma och inte fråga vidare när man nämner något sådant).

Och arbetsgivaren kommer inte att tacka dig om du hamnar tillbaks i ätstörningsmonstrets klor bara för att jobba mer (och gratis).

Jag känner mig lite sjåpig nu, men jag kan inte sluta tycka att det är jobbigt. Jag jobbar sen länge på en arbetsplats. På grund av omorganisation har jag bytt avdelning och jobbar sen ett par veckor tillbaka med tre andra kvinnor. De tre emellan finns en prestige i att jobba så mycket som möjligt. Helst ska man ha för bråttom för att hinna äta lunch. Istället äter de bantningsbars.

Själv har jag en historia av många år med ätstörningar. Det är inte något problem i vardagen nu och jag äter av allt. Däremot är det inget jag känner ett behov av att berätta om, så jag har istället skämtat om att de inte vill att jag ska hoppa över en riktig lunch eftersom jag skulle vara odräglig innan kaffet. Då kontrade min chef med att det bara är en inställningsfråga. Man bestämmer sig och känner sig inte hungrig sen, menade hon.

Det räckte för att jag skulle känna mig lite, lite sämre. Gamla ätstörningskänslor kikade fram en aning. Har jag så dålig disciplin? Kan inte jag motstå mat? Tankar, som för tio år sen fick mig att känna mig äcklig och dålig. Droppen var igår när jag tog en chokladbit på kvällen och ganska snart började fundera på om jag verkligen borde, funderingar jag inte haft på många,många år.

Eftersom vi är i uppstartsfas att försöka få syskon till vår pojke, är det inte riktigt läge att byta arbete, bland annat för att jag är sjukskriven stora delar av graviditeter. Men i övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det här. Det är så klart ingen som tvingar mig att trycka i mig bars, men stämningen känns både osund och olustig.

Jag känner mig lite sjåpig nu, men jag kan inte sluta tycka att det är jobbigt. Jag jobbar sen länge på en arbetsplats. På grund av omorganisation har jag bytt avdelning och jobbar sen ett par veckor tillbaka med tre andra kvinnor. De tre emellan finns en prestige i att jobba så mycket som möjligt. Helst ska man ha för bråttom för att hinna äta lunch. Istället äter de bantningsbars.

Själv har jag en historia av många år med ätstörningar. Det är inte något problem i vardagen nu och jag äter av allt. Däremot är det inget jag känner ett behov av att berätta om, så jag har istället skämtat om att de inte vill att jag ska hoppa över en riktig lunch eftersom jag skulle vara odräglig innan kaffet. Då kontrade min chef med att det bara är en inställningsfråga. Man bestämmer sig och känner sig inte hungrig sen, menade hon.

Det räckte för att jag skulle känna mig lite, lite sämre. Gamla ätstörningskänslor kikade fram en aning. Har jag så dålig disciplin? Kan inte jag motstå mat? Tankar, som för tio år sen fick mig att känna mig äcklig och dålig. Droppen var igår när jag tog en chokladbit på kvällen och ganska snart började fundera på om jag verkligen borde, funderingar jag inte haft på många,många år.

Eftersom vi är i uppstartsfas att försöka få syskon till vår pojke, är det inte riktigt läge att byta arbete, bland annat för att jag är sjukskriven stora delar av graviditeter. Men i övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det här. Det är så klart ingen som tvingar mig att trycka i mig bars, men stämningen känns både osund och olustig.