V 38 och kejsarsnitt på tisdag

Hej! Ligger lite efter dig. Har också planerat snitt en tisdag, fast om fyra veckor tror jag det är! Blir då i vecka 38+3 typ. Haha dålig koll denna gång. Tredje barnet. Typ en sladdis då yngsta här hemma är 6 1/2 år. Vill egentligen inte ha snitt, men en katastrofal andra förlossning har gjort att jag ser det som att jag inte har något val helt enkelt.

Hur känns det? Kan gissa det börjar bli nervöst? Har du fått bra information inför? Vilken förlossning har du valt? Tror jag såg dig i en annan tråd och att du också bor i Sthlm? Ska träffa narkosläkaren om lite mer än en vecka. Hoppas få lite mer klarhet då.

Hej!!

Å vad skönt att någon svarar!!

Min ynsta är 6 år och 8 månader:) Hon blir 7 i augusti!!

Jag har tre barn, 6, 12 och 13...sedan mitt förra förhållande. Mötte sen stora kärleken och han har två barn på 10 och 13.

Nu ska vi då få vårat gemensamma barn, en son.

Mina tidigare graviditeter har varit lätta! Jobbat in i det sista och fött vaginalt med alla tre.

Men så denna graviditet har inte varit någon sig lik.

Haft onda sammandragningar tidigt, yrsel och trött. I v 25 ramlade jag och fick revbensbrott. Sjukskriven sen dess.... Har även placenta previa. Därav det planerade kejsarsnittet.

Har eg bf 30/4 men snittas i v 38+0.

Var på inskrivningsbesök på danderyd i toradags och fick träffa en konstig läkare...

Först fick jag träffa en underbar barnmorska. Men sen läkaren...hon ifrågasatte kejsarsnittet...om jag ville kolla upp igen hur moderkakan ligger. Hon tittade fel i journalen och såg först första utlåtandet i v 20 typ...

Kändes väldigt olustigt då jag pratat med Danderyd efter ul och vul v 32 och bedömt efter det att det inte går att föda vanligt. Så jag valde att inte kolla upp igen utan tar nu kejsarsnitt.

Är så sjukt nervös bara....

Hur födde du ditt vanliga barn?

Verkar varit hemskt då din andra förlossningen....

Var bor du i Stockholm? Jag bor i Sollentuna.

Min grabb blir sju i oktober. Har en nioåring också. Oj vad häftigt, har ni alla barn samtidigt ibland?! Bor i Sundbyberg.

Usch då, låter tufft. Denna graviditet har verkligen inte varit rolig heller. Blödningar de första veckorna. Ett falskt positivt nipt för trisomi 18 som raserade allt en tid. Mkp visade sedan att allt var ok, men oron har ju hängt kvar ändå. Massa sammandragningar och problem med ljumskarna, som ljumskbråck ungefär, så måste lägga mig ner i tid och otid så det sjunker tillbaka. Hade samma problem förra graviditeten och blev den gången därför planerat igångsatt för att man misstänkte att benen/ljumskarna skulle ställa till det. Vilket dem gjorde. Den smärtan i framförallt vänster ben går inte beskriva. Värkarna i sig var hanterbara osv. Har fött första barnet (spontan vanlig förlossning) med bara lite lustgas då jag var öppen tio redan när vi kom in, så "vet" hur det kan/ska kännas, men detta var fruktansvärt och alla i förlossningsrummet stod handfallna och visste inte vad de skulle göra. Helt sjukt. Alla bara stod och ryckte på axlarna. Var säker på att jag kulle dö ett tag. Det blev möten och utredning efter det, där förlossningen gicks igenom då det sköttes så dåligt. Så därför blir det snitt denna gång.

Har egentligen bf 25 maj, men blir den 15:e om det inte ändras något då...Här blir det KS Solna. Haft en bra och en dålig förlossning där som sagt, men går hos läkare på spec.mvc där redan så blev naturligt att välja det denna gång ändå.

Ja den läkaren kan ju inte läst på ordentligt. Om den låg för i v32, så har den ju inte flyttat sig nu. Min låg för tidigt i början, men flyttade sig sedan. Tydligen rätt vanligt. Förstår du är sjukt nervös. Är nog de flesta. Det är jag med redan och värre kommer det väl bli när det börjar närma sig som för dig. Men kommer säkert gå jättebra. Tokigt dock hur man kan se fram emot något och samtidigt inte vilja att dagen ska komma!!! Kan inte bara någon ge mig bebisen. Vill varken behöva föda vaginalt eller snittas denna gång. Men funkar inte så sa aurorabm lite snällt då, haha.

Hej!

Är din nio åring en tjej eller kille?

Ja vi har våra 5 barn samtidigt på ojämna veckor. Fungerar otroligt bra men vi kör med regler som städning på rummen, hjälpa till med disk och annat och att de ska ta egna initiativ att göra saker .

Idag har alla 5 varit iväg hos kompisar/tränat/ handlat osv , så det blir bättre och bättre. Och de är otroligt fina tillsammans. Men allt går eftersom min man och jag är oerhört synkade och tänker lika . Som natt och dag med mitt ex.

Har ändå bra kontakt med exet men man förstår ju varför det inte höll, vi var så olika och jag var själv med barnen för det mesta.

Vad fruktansvärt att nipt visade trimosi 18 !!! Vilken vånda!!! Men vilken lättnad sen efter mkp. Förstår ändå att oron suttit i.

Vi fick två missfall innan denna graviditet så jag har också varit mer orolig än någonsin. Gjorde också nipt.

Hur gammal är du?

Jag blir 41 i sommar.

Din andra förlossning låter fruktansvärd!! Så det blev aldrig akutsnitt då?

Vet du om du väntar en son eller dotter nu? Vi väntar en son.

Bor i Sollentuna om jag inte skrev det.

Har du varit sjukskriven?

Jag ramlade illa i v 25 och fick revbensbrott.

Sen fortsatt sjukskriven pga placenta previa, onda sammandragningar och yrsel....

Kille han med och helt säker på en tredje pojk nu. En del kommer ju med kommentarer att de hoppas på en flicka osv, men jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Efter nipten då vi trodde vi skulle få avbryta osv, så blev kön en så ynka petitess verkligen. Vi har en knapp på mina vårdtider efter svaret på mkp som det står kön på så vi skulle ju kunna kolla och få 100% svar. Men maken vill inte och jag känner mig säker ändå.

Vad härligt det låter med alla barn och att de kommer överens så fint. Så en liten jättesnart som knyter dem samman lite extra också.

Tungt med missfall. Förstår att ni varit oroliga då med. Har blivit mer orolig för varje barn.

Jag fyllde 40 nyligen! Delvis därför jag hoppade kub och gick direkt på nipt. Blev ju inte som tänkt som sagt. Ja det var terror, den väntan. Trodde aldrig att jag skulle vara den lilla procenten som får falskt positivt besked. Vi var så inställda på bekräftat dåligt besked och ett avbrytande efter mkp.

Nej det blev aldrig snitt den gången. Bm sade det var försent när jag i panik försökte förklara att ngt var fel. Men de bytte bl.a. tack och lov bm på slutet och hon som kom lyckades på ngt magiskt sätt fånga upp mig. Så knäppt för jag minns det som att hon kom in och nästan viskade till mig, medan maken säger att hon typ skrek för jag var så borta. Men hon sade typ att den här förlossningen blev skit, så här ska det inte vara, det ska utredas och granskas, men nu är det fokus på bebisen för den är trött och måste komma ut nu. Så på ngt sätt i kaoset fick jag ut honom. Minns det dock inte. Minns inte när jag fick upp honom på bröstet el ngt. Det är en liten sorg.

Aj det lät inget vidare. Måste du fallit riktigt illa. Är sjukskriven främst pga ljumskarna sedan en kort tid tillbaka. Gick tillslut inte. Ser helt sjukt ut när man ser dem. Uppsvullet och derfornerat.

Du verkar vara en kämpe!!! Fy f....n vilken hemsk förlossning du fick genomgå. Hade du bra stöd av din man?

Jag fick veta att eftersom jag är över 40 så ska jag ta spruta med blodförtunnande 1 v efter kejsarsnittet...blev helt paff. I låret!!!

Får se då om ni får en kille till;) Men håller med, viktigast att barnet är frisk.

Struntade också i kub denna gång.

Solsken och har suttit på altanen och njutit....samtidigt är jag verkligen orolig inför tisdag...så himla nära nu.

Att de ska skära i mig;(

Ja ibland undrar man vad man ger sig in i.....:) Men vill ju verkligen träffa bebisen nu! Han har sparkat som en galning halva graviditeten. Förmodligen har jag känt mer pga moderkakans läge.

Bra du sjukskrev dig . Vad jobbar du med?

Ja den var ingen höjdare. Tyckte iofs inte första gången var jättekul heller, men under kontroll, vilket gör stor skillnad. Föda är inte min grej helt enkelt haha, även om jag vet andra som tycker det är sjukt häftigt. Maken försökte vad han kunde att få dem att hjälpa mig. Minns att han lite i panik säger "men hjälp henne, hon kommer svimma/bli medvetslös snart" när han såg att jag försvann bort. Han såg skillnaden på hur jag var mot första förlossningen. Bm rycker då på axlarna till honom och svarar "men vad ska vi göra då tycker du"? Inte vet jag, svarar maken, men hjälp henne. Alla i rummet var nog chockade över den extrema smärtan jag hade och ingen visste vad de skulle göra. Men läskigt se alla stå där bara. 

AH det hade jag inte hört, att alla efter 40 år ska det. Är det fragmin du ska ta? Det tar jag. Hade en propp i benet för en massa år sedan efter en knäoperation, så alla tre graviditeterna har jag varit tvungen att ta en spruta om dagen från plus på test till några veckor efter förlossning. Många sprutor blir det! Maken ger dem, är fortfarande stickrädd, haha. Det kommer gå bra!

Härligt med vila på altanen. Själv var det fotbollscup med ena sonen hela dagen. I inomhushall, bara för vädret var toppen!

Ja nu är det verkligen nära för dig. Förstår det känns läskigt att tänka på det. Men kommer säkert gå jättebra allting. Men klart det inte känns kul med en "operation".

Hoppas allt är bra. Lycka till imorgon!

Tack!

Just tvättat mig med special tvål. Vi ska vara på sjukhuset kl 9.00 imorgon. Så nervös men nu gäller det!