Besviken över 30års present...

Hej, jag beklagar att ditt firande inte blev vad du väntat dig. Jag fyllde 30 förra året och av min partner fick jag en tom tavelram som jag själv kunde fylla på med foton. Har inte ens några framkallade bilder, det var så sjukt opersonligt. Så jag har lärt mig att man inte ska ha några förväntningar på andra. Om några dagar fyller jag år igen och jag funderar på att åka iväg och hitta på något med barnen. Vill inte ens bli firad längre.

Var inte ledsen men hädanefter så boka in en härlig massage åt dig eller laga en god tårta hemma med barnen när du fyller år. Kram

Som du säger är det inte så viktigt i er familj med födelsedagar och just 30 är (du får ursäkta) ofta för de som är äldre, inte lika "viktigt" som kanske 40 men absolut inte nån milstolpe som 50. Jag tror att har man en vana att det inte är så viktigt, så blir det mindre viktigt ju äldre man blir (alltså de som är äldre än du). De har nog tröttnat lite på att behöva ha koll på allas födelsedagar och att orka hitta på presenter. 

Absolut är ett par handdukar verkligen opersonligt men det visar också dels hur oviktigt det är för dem och kanske också vilken typ av relation ni har? Hade ni stått varann närmare hade de vetat vad du ville ha, typ. 

30 är enligt mig inget speciellt.
Den enda födelsedag som är lite extra är 50-årsdagen.

Ryck bara upp dig och sluta tyck synd om dig själv.

30 år och få handdukar? Nej det förstår jag att du blev missnöjd.

Många idag prioriterar att de själva har det bra.

Även så stressade att presenten bara är tagen i rena farten utan att den är planerad till individen.

Sen att man struntar i om person blir glad eller besviken? Det bryr sig de flesta inte om. Man ska vara så himla nöjd med att man får nått enligt de flesta.

Du har all rätt att vara besviken.

Tycker du har all rätt att vara besviken. Nästa år tycker jag du borde spendera dagen med dina barn och dina vänner. Din familj och släkt är som de är, tyvärr. Du kan inte ändra på dem. Om du vill undvika besvikelse så kan du inte fira födelsedagar med dem.

I vår familj är det så att den som fyller jämnt bjuder in till kalas/fest. 

Varför bjöd du inte hem om du ville fira din födelsedag? 

Usch stackare.

För mig var 30-årsdagen viktig. Likaså 10, 13, 18, 20 och 25.

De åren är milstolpar och de födelsedagarna glömmer man aldrig.

Nästa gång du fyller år ska du ha en bjudning med bara dina vänner och bekanta och arbetskamrater. Inga släktingar. Då ska du se att det blir mycket roligare. Släktingarna ska du bara träffa utanför födelsedagar.

Förstår dig helt!

Sist jag fyllde år så stod jag på en mässa. Det var självklart att det inte skulle bli nått firande med familjen den dagen. Men jag hade precis träffat min pojkvän då och ville bjuda honom på restaurang.

Men han avbokade och jag fick ingen present heller. Blev såå besviken och körde och köpte ett paket cigg och sfortsatte iväg ut på landet där jag ställde mig och kedjeröka och grät. Och jag röker inte ens annars..

Sen fick han dåligt samvete och tvingade mig att köra till honom och så bjöd han på en hamburgare och sa att jag kunde få hans gamla xbox i present... Fatta...

Förstår din reaktion. 30-årsdagen är, för oss "yngre", en stor dag och en milstolpe i livet.

Fick själv min 30-årsdag räddad av mitt ex som även är far till mina barn. Han vet hur obrydd min familj är så han satsade stort med barnen och gjorde min dag väldigt genomtänkt och fin.

När det gäller min ursprungsfamilj är jag tacksam om de ens tittar in och dricker en kopp kaffe när jag fyller år (brukar ha dropinfika så man får komma den tid man vill). En av mina småsystrar har nu i vuxen ålder blivit väldigt gullig av sig och kan köpa lite choklad och ett kort när jag fyller år. Men resten gör mig ont för jag älskar att fira andra (visa att jag bryr mig) och köper alltid genomtänkta presenter och vackra blommor.

Min mamma är en person som jag lägger extra mycket engagemang i när hon fyller år. Får dock sällan något tillbaka.. Och hon fyller år bara ett par veckor innan mig så det är inte så att hon kanske hunnit glömma vad jag gjorde för henne. Hon bryr sig inte om mig årets resterande 364 dagar heller så jag förväntar mig egentligen inget. Men hoppet att hon ska dyka upp på min födelsedag finns där varje år. Ibalnd kommer hon, ibland inte.. Med en sådan familj gör man bäst i att inte förvänta sig något. Planera in något du själv vill göra istället så slipper du bli besviken på andra :)

Verkar som att många med mig delar erfarenheter av att nära och kära inte verkar bry sig så mycket om födelsedagar. Så himla tråkigt, när det är såpass viktigt för en själv och man anstränger sig när andra fyller år.

Men det är som många av er säger. Nästa år skiter jag i den delen av familjen, eller åker och gör något med kompisar.

Du har all rätt att känna dig besviken och bortglömd. 30 är ändå speciellt. Jag känner igen mig i upplevelsen. I min familj blir jag ofta bortglömd. Mina andra syskon firas alltid mer av våra föräldrar och de är också närmare varandra än vad jag är. Men jag vet ju hur det är så jag försöker vara glad över det lilla ochinte förvänta mig något stort av dem. De bryr sig ju på sitt sätt även om det inte blir så stort just vid födelsedagar. Försöker istället fira med mina barn och glädja mig åt det. Istället för att försöka laga det som är trasigt i min födelsefamilj så vill jag skapa något bra med mina barn och mina vänner. Presenter skiter jag i, men göra något kul tillsammans med barnen och njuta av det fina jag har.

Förstår att du besviken... Jämna år vill man ju fira I alla fall... Min mamma och ens bror kommer på fika när jag fyller år men inte min andra bror tydligen har VI bestämt det fast jag har inget minne av det själv... Jag menar man kan väl komma.på fika I alla fall man behöver inte köpa nåt om det nu är så jobbigt.

Sambon är värdelös på födelsedagar... Känns jättetrist när jag bet vad han hittade på och köpte till sitt ex för att hon krävde det. jag kräver inte och då är jag tydligen inte värt nåt alls.

Förstår att du är besviken. Presenten är inte så illa, man måste ju inte ge det någon önskat sig även om det är trevligt, men att de inte firade eller gratulerade dig alls är trist. 

Grattis i efterskott!