Forum Psykologi - Kropp & själ
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Är jag i själva verket känslokall som lurar mig själv att jag har känslor för andra?

    Lör 5 maj 2018 11:40 Läst 592 gånger Totalt 1 svar
    Lör 5 maj 2018 11:40

    Jag har brutit kontakten med min familj för några månader sedan. Jag har ingen som helst känsla av saknad eller medlidande för de. Jag är helt enkelt klar med de.

    Samtidigt som jag har en stor vilja av att hjälpa andra i olika svåra situationer i livet. Jag samtalar mer än gärna med människor som bär på sorg eller är depressiva.

    Men min familj, får de ta vägen vart de vill i livet, jag bryr mig inte och har ingen som helst känsla av att vilja ha kontakt med de överhuvudtaget.

    Jag skall inte gå i detalj över hurdan min familj är eller vad de har gjort för mig.

    Såhär tänker jag, om en person har känslor så kanske denne har känslor för alla människor och kan känna medlidande för exakt alla människor.

    Jag känner att jag känna medlidande för alla människor, förutom min familj. Då undrar jag om jag i själva verket är känslokall och lurar mig själv att jag förmågor av sympati och empatisk förmåga.

  • Lör 5 maj 2018 13:00 #1
    Vår förmåga till känslor är liksom inte binär. Vi (de allra flesta av oss) är inte antingen fullständigt empatiska eller psykopater, goda eller onda, känslosamma eller känslokalla, utan vi befinner oss någonstans mellan de två extremerna - vissa lite mer åt det ena hållet och vissa lite mer åt det andra. Är man extremt empatisk så kan man känna förståelse för och medkänsla med alla människor, men det är inte det vanliga, utan de flesta människor känner "lagom" med empati. Att inte bry sig om eller känna empati med personer som behandlat en illa är helt normalt, och det innebär inte att man inte kan känna empati över huvud taget.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll