Är jag i själva verket känslokall som lurar mig själv att jag har känslor för andra?

Jag har brutit kontakten med min familj för några månader sedan. Jag har ingen som helst känsla av saknad eller medlidande för de. Jag är helt enkelt klar med de.

Samtidigt som jag har en stor vilja av att hjälpa andra i olika svåra situationer i livet. Jag samtalar mer än gärna med människor som bär på sorg eller är depressiva.

Men min familj, får de ta vägen vart de vill i livet, jag bryr mig inte och har ingen som helst känsla av att vilja ha kontakt med de överhuvudtaget.

Jag skall inte gå i detalj över hurdan min familj är eller vad de har gjort för mig.

Såhär tänker jag, om en person har känslor så kanske denne har känslor för alla människor och kan känna medlidande för exakt alla människor.

Jag känner att jag känna medlidande för alla människor, förutom min familj. Då undrar jag om jag i själva verket är känslokall och lurar mig själv att jag förmågor av sympati och empatisk förmåga.