Varför är det fel att bli friendzonad?
Hej!
En sak som jag har tänkt på och som jag inte riktigt förstår. Varför är det fel att bli friendzonad, varför är det skamligt?
Jag har sett hånbilder på nätet, där man helt enkelt ger en bild av att det skulle vara konstigt eller fel att vara friendzonad med det motsatta könet. Jag begriper inte det riktigt, och att man inte heller kan vara vänner av det motsatta könet.
I många, många månader, kanske ett halv år, har jag varit tokförälskad i en kvinna.
Jag var extremt blyg inför henne. Allt började med att jag blev intresserad, som sedan känslorna bara steg upp. I början gick allt helt utmärkt, men jag började allt mer få starkare känslor vilket gjorde mig en tillbakadragen typ. När jag var ensam med henne, var allt så fantastiskt. Vi pratade väldigt länge och djupa samtal.
Senaste som kanske ca tre veckor sedan. Träffades hon och jag. Och vi bara pratade i princip.
Hon skulle resa utomlands för att träffa en kille hon har pratat med på länge. Jag accepterade läget och begrep att det kanske inte blir något mellan henne och mig. Jag är inte svartsjuk eller känner någon ilska överhuvudtaget. En gnutta hjärtesorg, men samtidigt en positiv blick om att hon och jag kanske åtminstone kan vara vänner som träffas från och till. Förhoppningen är det. Och då tror jag att vi typiskt skulle kunna vara pratkompisar, som jag faktiskt skulle älska väldigt mycket.
Absolut, det kanske finns känslor kvar oss mig och hela kanske handlar om acceptans. Men jag känner ändå att jag vill vara hennes kompis åtminstone, som har kvar det fina med att prata djupt och länge.
Så varför är det så himla fel att vara friendzonad, jag skulle i alla fall gilla om jag var hennes vän som träffades.
Jag kan förstå att det kan vara ''fel'' att bli friendzonad om man satsar. Men nu pratar jag om snacket om att man ''inte'' kan vara vän med det motsatta könet, och att det bara är fel att vara friendzonad. Och dessa konstiga budskap om att det bara är fel alltihop.
Varför är det, det?
Tack för svar!