Hur klara att umgås med bonusbarnets mamma
Suck ännu en tråd om bonusmammor och mammor. Trodde verkligen inte att jag skulle hamna där men tyvärr
Har varit bonusmamma i ett några år, relationen till mamman har fungerat okej utåt sett.
Mest för att hon har fått styra och ställa som hon vill. Jag har aldrig träffat någon med så stort kontrollbehov.
Hon har haft svårt att förstå att vi inte vill umgås med henne, vi ska ofta träffas för barnets skull men hon pratar nästan bara om sig själv.
En sorglig figur som tyvärr fastnat efter separationen men vi har försökt hålla god min och tyckt lite synd om henne, att hon är elak för att hon har dålig självkänsla och är ensam.
Ena stunden är jag en viktig del i barnets liv och det ska kramas och fikas. I nästa stund ska jag hålla tyst för att jag är inte förälder och är inte värd att hälsas på ens.
Senaste året har vi ställt krav och drivit igenom saker för att det ska bli bättre för barnet och mer rättvist, att pappan har lika rätt till umgänge med mera. Pappan har drivit det men jag har blivit syndabocken i detta och fått utstå diverse utbrott och anklagelser. Hon har sedan tyckt att det varit viktigt att vi blir sams men hon ber aldrig om ursäkt, jag har accepterat men tagit mer och mer avstånd.
Nu efter senaste gången, där hon var riktigt otrevlig och jag och min sambo också sa en del om vad vi tyckte om hennes beteende vill jag inte mer. Jag vill inte träffa henne längre, sambon är helt på min sida och vill inte träffa henne han heller men måste ju det tyvärr.
Ibland är det dock oundvikligt tex barnets aktiviteter (sa en gång att jag inte skulle följa med vilket resulterade i ledset barn så är inget alternativ att jag avstår, iaf inte på våra veckor)
Hur ska jag förhålla mig? Hon kommer garanterar vilja åka med oss, sitta med oss osv. Vad svarar man? Bara svälja eller säga att nej du får lösa det själv?
Vi har gemensamma vänner och hon brukar fråga om hon kan gå dit med oss, vi ville inte det innan heller och har lyckad slingra oss hittills. Någon som har nått bra svar så hon förstår att det är jättekonstigt?
Hon pratar skit om mig till alla i omgivningen (barnets tränare, föräldrar och personal på förskolan etc) hur förhålla sig? Jag låtsas som det regnar men klart jag blir ledsen.
Vad ska jag göra om hon försöker uppta någon kontakt? Jag vill inte! Men då är det jag som är dum i huvudet såklart.
Ber tacksamt om råd och tips för olika situationer (väldigt konflikträdd tyvärr)