4-åring traumatiserad efter att ha tappat bort mig

I höstas så skrev jag ett inlägg här om att min son sprang iväg från oss hela tiden utan att bry sig det minsta om att vi kunde tappa bort honom. En dag hände det som bara inte får hända: jag tappade bort honom på riktigt. Han smet iväg och jag hittade honom inte på nästan en kvart. Han var helt hysterisk när jag till slut fann honom.

Trots att det var mycket obehagligt för oss båda så tänkte jag att nu kanske han har lärt sig något i alla fall. Det gjorde han också, men är fortfarande traumatiserad över att han tappade bort oss och var borta så länge. Nu vill han hålla handen hela tiden och vågar inte släppa för en sekund. Om jag måste lägga ner något i ryggsäcken så håller han i min jacka istället. På lekplatser har han inte ens vågat klättra upp i klätterställningen utan oss, men vi har försiktigt uppmanat och pushat honom att våga. Till slut kände han sig tryggare och vågar gå upp i klätterställningen om jag skriver mitt telefonnummer på hans arm och säger att jag sitter här och jag har koll på vart du är, men OM du skulle tappa bort mig, så kan du gå till en annan mamma och visa telefonnumret så ringer hon till mig. Ändå känner han att han måste ha koll hela tiden. Han söker ögonkontakt precis hela tiden vilket gör att han får svårt att leka. I undantagsfall hittar han ett annat barn att leka med och då kan han glömma bort att han "måste" ha koll på oss. Tyvärr slutar det ofta likadant: han inser att han inte har haft koll på vart vi är, och om han då åker ner från rutschkanan och tittar åt fel håll och inte ser mig på en sekund, så får han totalpanik och bara skriker och skakar i hela kroppen och efter det vill han bara gå hem och vågar inte leka mer.

Har ni tips på hur jag kan hjälpa honom att övervinna den här rädslan?