I våran kultur ses det som en svaghet att behöva någon
Särskilt här i Sverige som har flest singelhushåll. Här ska vi vara individualistiska och klara oss på egen hand. Medan i vissa andra länder värderar man familjen högre, och man inser att man är starkare tillsammans än på egen hand.
Men här kan var och en klara sig ekonomiskt på egen hand, det finns inte längre lika starka skäl att bygga upp starka familjer som kämpar tillsammans för överlevnad. Nej känner man sig ensam kan man ju alltid skaffa sig en hund eller katt.
Men en stor anledning till människans framgång rent evolutionsmässigt är förmågan att samarbeta och skapa starka relationer.
Hur tänker ni kring detta?
Jag tänker att som med allt annat så måste man hitta en balans. Man kan inte klara allt själv, samtidigt som man inte heller enbart endast kan vara beroende av andra. Man måste också själv kunna bidra med något.