Resan mot ett barn, start 2018, följas åt?

Hej!

Låter kul! Jag är snart 30 och vi ska börja försöka med första barnet inom kort. Jag har nyligen slutat med mina p-piller och väntar på att min kropp ska bli "återställd". Har tyvärr inte fått igång min vanliga mens som vanligt räknat på en cykel på ca 28 dagar, är just nu inne på 35 dagar sedan min pillermens första dag. Hoppas verkligen min vanliga mens kommer igång snart...typ första gången jag vill ha mens, hehe. Har haft massa symtom sen jag slutade med mina p-piller, illamående, trötthet, ömma bröstvårtor, pms. Har tagit ett gravtest som såklart var negativt, men det är vanligt att det blir såhär efter man slutat med piller.

Hur gammal är du? När börjar ni? :) 

Vad roligt att du vill haka på!

Jag fyller 29 år nästa vecka, men har egentligen haft en längtan som bara ökat de senaste åren, men min man är redo först nu, så äntligen ska vi komma igång!

Vi gjorde ett " halvdant försök" förra månaden, vilket inte resulterade i något.. och nojjig som man är börjar jag redan oroa mig om att det kanske inte blir så lätt som man hoppats...?

Just nu är han bortrest, så får göra ett nytt försök i början av juni...

Hur länge har du längtat efter barn?

Jag förstår det du skriver om längtan efter mensen( för en gångs skull!) där är jag med just nu, så att man liksom kan " börja om" på cykeln igen????

Oj...skulle ju inte vara tusen frågetecken i slutet såklart...????

Hej hej :) vi är 24 och planerat vårt första barn! Är än så länge i planeringsstadiet och kommer inte börja försöka än förrän tidigast i höst. Men är så redo!!!!

Åh så spännande! Ska hålla mina tummar för er!

Vad gör ni i planeringsstadiet? Appar, äl-test eller bara pratar ihop er mer kanske?:)

Ja det är alltid kul att vara ett gäng som följs åt, och där man kan bolla med varann och så :) Väldigt många i min bekantskapskrets är antingen gravida eller har precis fått barn och jag vill så gärna vara där jag med..men förhoppningsvis snart! 

Jag har längtat efter barn till och från i flera år, men det är väl nu sen förra året som jag typ börjat känna att det nästan är outhärdligt haha. Har kunnat bolla detta bra med min sambo som inte haft samma längtan men nu är han med på banan och bara det känns fantastiskt. Vi har som sagt inte börjat på riktigt ännu, är väl tänkt till hösten men händer det så händer det. Har börjat käka folsyra iallafall ;)

Hej! Hänger gärna på i tråden, har inte någon vän som är i ?samma sits? :) Jag är 30, vi kom överens om att börja ?bebisverkstad? för ca en månad sedan. Slutade med p-pillren i början av april, har ej fått mens än. Tror dock jag hade ägglossning i förrgår/igår (ont på höger sida typ där äggstocken sitter, tror jag?? + ömma bröstvårtor. Osäker dock då jag ej vet om kroppen funkar som den ska ännu!) Använder ni Natural cycles? Det gör jag, men blir inte klok på min cykel än. Kan ju dock ta ett par månader innan den stabiliserar sig.

Åh vad jag känner igen mig i din beskrivelse av din situation.. Det är alltid svårt när man inte är på samma nivå med sin partner och tiden bara går..!

Faktum är att jag blev medlem här igår, efter att jag fikat med några tjejkompisar och fått reda på att två av dem är gravida. Självklart är jag jätteglad för deras skull, men någonting i mig gjorde också lite ont, eftersom det är min största dröm just nu att också ha " tagit mig över tröskeln" och få ett plus på stickan, och det är ju jobbigt att inte vet hur långt bort den drömmen är...

kommer ni att berätta för andra att ni försöker, eller hålla det hemligt för er själva?

Hej!!

Vad roligt, välkommen i gänget!:)

Då får vi hoppas att din cykel är på väg att stabilisera sig nu då! Gjorde ni ett försök då du hade känningar av äl, eller väntar du in första mensen först?

Jag använder mig av Natural Cycles och äl- stickor.. har även beställt ett digitalt test som kan visa ännu tydligare vilka dagar man har som allra störst chans.

Började med NC för två månader sen, så det tar nog en stund innan det går att läsa av korrekt antar jag.

Tänker ni berätta för andra att ni försöker, eller hålla det för er själva?

Tack :) Nej vi började försöka direkt när jag slutat med p-piller, fast lite mer nu när jag tror mig ha ägglossning, haha.. Igår och idag gick min NC-graf över medellinjen, ett hopp på 0,3 grader jämfört med i förrgår, så jag hoppas det är ägglossning? NC är ju ett bra verktyg, men jag kan känna att jag blir nojig och överanalyserar, om du förstår vad jag menar :) Men det är svårt att bara "slappna av" nu när man väl bestämt sig! 

Jag försöker se det i små målsteg, steg 1 får bli att se om min ägglossning funkar, steg 2 att se om mensen funkar, steg 3 att försöka pricka ägglossningen. Man har ju ingen aning om hur lång tid det tar, verkar vara så olika för alla.

Jag har berättat för två kollegor, men inte för mina närmsta vänner och föräldrar. Umgås mkt på jobbet med kollegorna men inte privat, men det känns ändå bra att ha berättat för någon, det känns som man bär på en liten hemlis, haha! Hur har ni gjort?

Min sambo är såklart med på beslutet, men han är inte den mest kommunikativa typen, när vi pratar om bebis är det mest jag som tar upp det. Han "hänger på", eller vad jag ska säga... Sen av oss två så är jag mer den som vill "köra på" när man väl har bestämt något, då vill jag att det ska hända nu nu nu! Hur har ni det?