Ohållbar situation med bonusbarnen

Jag behöver råd om hur jag ska vända situationen i mitt hem. Jag har levt ihop med en man och hans två barn i fem år. När vi träffades upplevde jag vår familj som mysig och härlig, även om det såklart var stökigt och högljutt stundtals med två barn. Jag kände ingen skillnad på barnveckorna och våra ?egna? veckor utan båda hade sin charm.

Sedan vet jag inte vad som hände. Det har gradvis blivit stökigare och bråkigare hemma och nu känner jag att det har spårat ur helt.

Det senaste året har varit fullt av konflikter, bråk, gnäll och utbrott. Jag veckopendlade under en period i jobbet och då träffade jag inte barnen särskilt mycket och på helgerna har jag alltid haft mycket egna aktiviteter som gjort att jag varit hemifrån några timmar varje dag/kväll.

Sedan blev jag gravid och vi köpte hus. Jag blev under graviditeten sjukskriven för utmattning till stor del på grund av situationen hemma. Eftersom jag inte lämnat huset särskilt mycket det senaste halvåret har jag träffat barnen mer än någonsin. Vi har dessutom haft dem extra, på alla lov och långhelger eftersom deras mamma upplever att hon och hennes sambo inte klarar av dem.

Nu har det gått så långt att jag har riktig ångest innan de kommer. Har hjärtklappning, magkatarr och gråter väldigt ofta. Barnveckorna har blivit något som jag lider mig igenom och många i min omgivning har reagerat på att jag är ledsen och nedstämd varannan vecka.

Vad är då problemet? Jo, från att de kommer hit till att de åker är det skrikigt, bråkigt och vi får bara höra hur dåligt allt är här. Om vi inte har minst en aktivitet planerad varje dag (simhall, lekland, bio etc) så är det sååå tråkigt hos oss, om vi däremot planerar in något så är det ingen som vill följa med utan de vill sitta vid sina datorer/ipads och spela.

De klagar konstant på allt, maten är äcklig (de vill bara äta snabbmat), det är tråkigt hos oss, pappan är sämst i världen och mamman (som vi i stort sätt får tvinga till att ha dem på sina veckor) är så mycket snällare för där finns inga regler.

De slåss konstant med varandra och andra barn om vi är någonstans, vi får ofta bryta upp i släktsammankomster med min sambos familj och till min släkt blir vi knappt inbjudna längre för att mina syskonbarn är rädda för det ena barnet och hens utbrott.

Min sambo försöker verkligen att hålla en bra stämning hemma och köper nästan allt de vill ha, försöker planera in roliga aktiviteter varje helg och köper godis/fika/snabbmat så ofta han ?får? för mig (vill inte äta hamburgare 5 dagar i veckan).

Barnen är 6 och 8 år och eftersom det blivit värre och värre är jag så orolig inför framtiden. Särskilt sedan mitt första barn föddes för två månader sedan. Jag vill inte att mitt barn ska växa upp i en miljö där det bråkas, är våldsamt och där det skriks elaka saker dagligen.

Det har gått så pass långt att jag funderar på att bo varannan vecka hos mina föräldrar för att slippa kaoset. Men jag älskar ju min sambo och vill inte att mitt barn ska vara ifrån sin pappa så långa perioder.

Grejen är att veckorna när de stora barnen är här känner jag mig lite som en ensamstående ändå. Eftersom all min sambos tid och energi går åt till att försöka hålla de stora barnen nöjda så har jag ansvar för vår bebis ca 23 timmar om dygnet. Får tjata för att kunna ta en dusch eller ringa ett viktigt samtal utan bebis.

Nu blev det världens längsta inlägg men är det någon som orkat läsa enda hit som har förslag på hur jag ska göra för att ändra situationen? Jag vill ju att det ska kännas kul när de kommer hit och jag vill inte behöva gå som på nålar för att något ska bli fel och någon av dem får ett utbrott. Samtidigt kan vi ju inte tillmötesgå deras önskemål hela tiden.