Blivande pappas oro!

Har väl inga tips. Tycker man går lite på nålar nog när man har haft mf. Efter ultraljud när hjärtat börjat slå då brukar jag bli lugnare.. lycka till <3

Jag och min sambo blev gravida på naturlig väg i slutet på december efter att ha fått höra att vi inte skulle kunna bli gravida utan en äggdonation så vi har precis gått igenom den oro som ni nu känner. Jag kommer ärligt talat inte ihåg vad som hände i livet fram till kub-ultraljudet. Minnena från de första tolv veckorna är bara en lång dimma där jag grät väldigt mycket och kände en konstant oro. Vi har även ett MA i vecka 8 bakom oss...

Nu är jag i vecka 22 och är fortfarande väldigt orolig även om oron är enklare att hantera nu när jag känner bebisen flera gånger om dagen.

I den situationen som ni är i nu tror jag inte att oron går över förrän bebisen har kommit ut. Jag tror inte att jag kommer kunna släppa min oro förrän då...och då börjar man säkert oroa sig för plötslig spädbarnsdöd istället...vi kanske bara får ställa in oss på att från och med nu är det en konstant oro för våra barn tills dom är gamla nog att börja oroa sig för oss istället. Man får bara försöka hitta ett sätt att hantera oron så att den inte tar över livet. Meditation har hjälpt mig samt att läsa massa böcker om graviditet så att man vet vad som väntar.

Lycka till och ta hand om er!

Jag och min sambo kan bli gravida på naturlig väg.

Vi blev oplanerat gravida maj 2017. I november födde vi en underbar pojke i v.24+3.

Tyvärr somnade han in 10 dagar senare pga infektion i magen.

Två månader efter att han föddes så blev vi gravida oplanerat gravida igen.

Under de första 11 veckorna så hade jag två blödningar och rosa flytningar av och till vilket har vart svårt att hantera då all problematik i första graviditeten startade med en kraftig blödning.

Vi är idag i v.18+2 och även fast vi kommer längre så är oron med hela tiden.

Jag går hos psykolog via min barnmorska som är ett enormt stöd. Jag går en gång i veckan och sambon en gång i månaden.

Det är en oerhörd tiff påfrestning. Trotts 5 vul och 3 ultraljud (det senaste i v.15+6) så är jag livrädd inför rutin ultraljud på måndag. Hjärnspöken som säger att något ska vara fel, att dom inte hottar hjärta. Eller att allt är perfekt men något drastiskt händer senare under graviditeten.

Det är svårt att inte vara nervös men man måste hela tiden försöka tänka positivt och att i de absolut flesta fall så går der bra. Men det är inte lätt. Det är en ständig kamp mot hjärnan och rädslan och det är något jag tycker man måste prata om och ventilera för att få ur sig oron.

Hoppas ni hittar någon form av harmoni och lugn så ni kan njuta av graviditeten men jag förstår att det är svårt.

Sambon hälsar att ni ska försöka sysselsätta er med vänner och familj ni får stöd av och göra saker ni tycker är kul och kan fly lite av.

Han spelar WOW - dataspel för att fokusera på annat och jag gör mycket meditation exemplevis.

Hoppas allt går väl!!

Distraktion fram till v12. Plöj serier i massor, något som leder tankarna bort när ni inte jobbar. Något annat går tyvärr inte. Lycka till!