Är trött på att varje vår så börjar jag bli inte låg enbart, utan rent deprimerad.
Ja, jag vet att det låter konstigt då många människor liksom lever upp på våren - men inte jag. För mig är det precis tvärtom :/ O jag tycker det är så jobbigt, fattar inte varför o vet liksom inte vad man kan göra åt det.
Nån fler som lider av detta? O har ni lyckats bli av med detta, isåfall hurdå?
Det är väldigt många som blir deprimerade på våren. Jag har flera i min närhet som blir det.
Det enda som hjälper dem är medicinsk behandling.
Jag känner igen mig,jobbigt med alla krav och stundande ensamhet på sommaren.Men om man får medicin,kan man ta endast den perioden tex vår -sommar?
Vad är det för medicin? Min sambo har samma problem. De som är deprimerade på hösten får ljusbehandling men vad hjälper de som är tvärtom?
Jo, lite grann. Hatar framför allt våren, sommaren är en jävla plåga. Pollen + mediciner mot det = trött och nere, värme och ljus samma där, jag blir bara trött av solen, sover väldigt dåligt pga det vilket också gör mig nere. Lever gör jag någon gång mellan 21-22 och 04-05, då är jag pigg och glad. Synd att hundarna vill vara ute i solen, bara =P
Det som hjälper mig lite i typ feb-april är att se till att käka d-vitamin. Kapslar, inte tabletter. Jag antar att det är för att d-vitamindepåerna har tagit slut vid det laget och solen är inte är tillräkligt stark för att fylla på. Borde äta det året om, eftersom jag går i heltäckande.
Hittade det här på webben och kan säga att det stämmer in på mig till typ 1000%. Det gäller alltså både vårdepression och höst- vinterdepression.
Det vanligaste symtomet vid årstidsbunden depression är extrem trötthet, som inte blir bättre hur mycket man än sover. Sug efter kolhydrater, likgiltighet, minskad sexlust, sömnstörningar, för tidigt uppvaknande och koncentrationssvårigheter är andra vanliga symtom.
Jag känner igen mig,jobbigt med alla krav och stundande ensamhet på sommaren.Men om man får medicin,kan man ta endast den perioden tex vår -sommar?
Samma här. Det tog många år för mig att förstå att det ens handlade om depp. Jag gick omkring och bara mådde dåligt när alla andra var så lyckliga över sommaren.
Men sedan några år förstår jag vad det handlar om. Jag blir helt enkelt stressad. Jag blir stressad av att man måste tycka om sommar/vår, man måste(här i Sverige) ut och njuta medans det varar, man måste grilla, bada, picknicka, åka iväg, sola. Passa på, passa på, imorgon är det kanske för sent och sedan kommer den hemska(underbara för mig) långa vintern.
Jag blir jättestressad av att jag ibland inte alls vill gå ut fast solen skiner, jag blir stressad av att jag förväntas vara lycklig och njuta. Jag tycker faktiskt inte något vidare om att grilla, jag tycker mycket bättre om mustig kalops, raggsockor och att få lov att gå på sparlåga.
Sedan jag identifierat allt detta är jag fortfarande deppig om vårarna och somrarna, men allt är enklare sedan jag slutat kämpa emot och låtsas. Jag låter mig själv dra täcket över huvudet och äta kalops fast att det är sol och grillväder. Jag säger som det är till andra och kan de inte acceptera det är det deras problem. Det är så skönt att släppa efter.
Sedan hatar jag värme också och det gör såklart också sitt till måendet.
Orkar inte leva upp till alla krav som kommer på sommaren.Sitter mest inne.Därför blir jag ensam
Orkar inte leva upp till alla krav som kommer på sommaren.Sitter mest inne.Därför blir jag ensam
Skönt att höra att jag inte är ensam om detta! Men jobbigt för er också, förstås.
Jag kan ligga i sängen timtals i dvala, eller sova rentav. Särskilt värmen som är nu tycker jag också är jobbig. Har prövat höja dosen antidepressiva en aning, men utan effekt på orkeslösheten..