Hade behövt vara singel ett tag

Jag vet exakt hur du känner från vad du beskriver

och det är en jobbig gnagande känsla.

det blir inte heller bättre av att min partner är äldre och har haft ett rikt liv innan mig.

har tyvärr inga direkt svar men följer o ser vad folk säger.

Hur gammal är du nu och hur länge har ni varit tillsammans? har du tagit upp dina tankar med din partner?

Relationer tar ju slut ibland, så är det bara. Om du känner att livet du har just nu inte är vad du vill så har du sjävklart rätten att bryta upp, precis som alla andra. Har ni pratat om det tillsammans? Terapi?

Varför åsidosatte du dina drömmar? Var det för att du blev så kär att du trodde det inte skulle göra något eller är det han som bestämmer i er relation och du har känt dig tvingad avstå från saker? 

Jag är 26 år gammal och vi har varit tillsammans i snart 6 år. 
Ja det har jag... har pratat om detta många gånger och han tar det bra... men sen rinner det liksom ut i sanden. Han kan bli sur för att han har investerar så mkt i detta, vilket jag också har! Jag är bara rädd för att förlora något som verkligen kunde varit bra, och är bra, för min känsla av att "hitta mig Själv" och leva ut... 

Hur länge har ni varit tsm och hur gammal är du? 

Här kommer ett medelåldersperspektiv på hela grejen. Från en som haft flera olika kärlekspartners legat med många, testat båda könen,
även de mitt emellan. Levt, rest, bott utomlands i perioder, haft många olika jobb mm mm.

Livet är lååååånngt och tufft bygger mycket på att använda sina resurser, talanger, utveckla sig själv. Kärlek är trevligt men bara en liten del av livets alla äventyr som väntar. Med mitt bagage och från mitt perspektiv skulle jag inte rekommendera någon att skaffa barn förrän tidigast 35-40 när man mognat och förstått något av livet. Först stadga sig när man levt. Allt annat är bara slöseri med liv, energi och en kvinnofälla som med stor sannolikhet slutar med skilsmässa eller otrohet just pga av att man inte levt klart- För att man offrat sina drömmar för en enda person som man tror är rätt. Rätt kanske precis då när man är 20 år gammal,  utifrån hur livet ser ut då, men man förändras, många gånger om.... En person som var rätt då är knappast rätt när man är 30-40 eller 50-60, visst kan man ha tur och vara av sådan karaktär att man nöjer sig med kärlek och barnalstrande, och är en mindre äventyrslusten och livspigg person, men jag tror de är väldigt sällsynta eller av annan kultur och religion och behov..

Du har en spirande lust att utforska inom dig. Ta hand o den och lev ditt liv som du är menad, annars kommer du att ångra dig bittert. Kanske väntar din pojkvän, kanske inte, en när du väl tagit steget kommer du aldrig att ångra dig. Han kanske kan bli din livsvän, inget behöver ta slut om man inte vill...bara formen som jag ser det!

Jag åsidosatte mina drömmar för jag blev deprimerad och kände att han stod i vägen - att jag behövde välja. De va helt mitt eget "fel", han har alltid låtit mig göra vad jag vill. Det är något jag har lärt mig med åren. Jag prioriterade alltid "oss" istället för mig själv, vilket jag har slutat upp med - eller iaf blivit bättre på. Känt mig väldigt sviken många gånger, vilket kanske också gjort mig ifrågasättande. Men han är den absoluta bästa pappan och mannen jag vill dela mitt liv med! Det är han. MEN jag har fort. dessa känslor och jag är ständigt sur, bitter på honom, och nedvärderar honom. Vilket ger mig så himla mycket skuldkänslor. 

Tack så hemskt mycket för dina visa ord. Jag är själv en väldigt äventyrslusten person som alltid haft höga ambitioner och älskat livet!

Ingen mer som har tips?

Jag tänker att du antingen måste göra slut eller ändra ditt tankesätt. Saker blir ju inte garanterat roligt bara för att du blir singel utan det är ju en föreställning du har.

Göra saker tillsammans (vad? Typ resor?) Kan ni ju liksom göra nu, alternativt att du gör allt det själv.

Ligga runt är sjukt överskattat och rätt värdelöst, speciellt när man börjar bli äldre.Jag förstår om du har känslan av att ha "missat" något, men tro mig - sånt sex i 20årsåldern är sjukt mkt sämre än att ha en bra sexpartner nu. När man är 25+ Är det inte "kul" som det var när man var 20.

Men överlag. Du var rätt ung när du kom in i förhållandet. Antingen fixar ni alla roliga grejjer tillsammans och börjar planera framtiden eller så avslutar du det nu, innan du kommer upp i den åldern då det är dags att skaffa barn (om du vill det). Om du lever ihop med honom några år till så kanske du hamnar i det läget att du "måste" skaffa barn med honom (och ni sen ändå separerar) eller att du lämnar och sen antingen inte hittar någon ny, eller skaffar barn med någon du inte vill leva med.