Min pojkvän förnekar-hjälp!

Jag tycker det låter som att det stämmer att du är något för känslomässigt involverad, för på sättet du beskriver så är det så många sakförhållanden, känslor och omdömen blandade med varandra att det som utomstående blir väldigt väldigt svårt att faktiskt säga något vettigt. Skulle du kunna försöka förklara igen? Och isf när du skriver, fråga dig själv; är det här jag beskriver just nu objektiva fakta, eller är det sammanflätat med mitt omdöme av samma situation? Om du spontant känner att det finns flera sätt att tolka på så beskriv gärna situationerna först och lägg senare till ett: och så här tolkar jag den händelsen.

Kram

Han verkar behöva professionell hjälp, får han det?

Att bli bortvald och ersatt på sättet du beskriver kan vara enormt knäckande för en mans självkänsla. Vad detta indirekt signalerar till honom är att han inte har något reproduktivt värde. Speciellt med tanke på att han uppfattar sig som ersatt. Vad jag tycker är konstigt är att det skett hela fyra gånger. Om en konflikt upprepar sig gång på med olika individer så är sannolikheten större att det rör sig om inre konflikter hos individen. Hur han uppfattar konflikten är dock vad som kommer prägla den fysiska och mentala responsen, precis som om det faktiskt hände på riktigt.

Jag är nyfiken på varför han inte får använda antidepressiva läkemedel? Inte för att jag rekommenderar det men hör inte till vanligheterna att man nekas den typ av behandling.

Tack för att ni tar er tid för att läsa, ska försöka svara i tur och ordning.

Han förnekar och förtränger saker som jag vet har hänt och som jag vet han kände under tiden hon lämnade honom. Det kallar jag för fakta. Sen hände en massa andra mkt svåra motgångar i livet- året därpå - som fick han att komma i en djup Depp.

Han däremot håller stenhårt fast vid att han inte alls mådde vidare dåligt för hennes skull, utan det andra som inträffade senare. Han vill t o m tro på att det var han som dumpade henne, men jag vet naturligtvis att hon valde att sticka med en annan man samtidigt som hon var med honom.

Han nekar att han brydde sig något speciellt om henne, samtidigt som jag vet ( han har själv sagt det många gånger), att han ville att hon skulle lämna den andre och flytta med han, och han väntade flera månader på att hon ska besluta sig. Hon beslöt sig att välja den andre.

Efter 6 mån ringer hon honom för att se hur han mår och han frågar henne om hon har känslor kvar för han, vilket syfte har frågan ur hans perspektiv som väntade så länge att hon ska besluta sig? Tror själv att han undrade om hon hade ångrat sig och ville komma till honom. Han säger att han bara frågade. Vad tror ni?

Problematiken uppstår när jag ifrågasätter han! Han förnekar och tror på det själv. Men rent logiskt och realistiskt stämmer inget av det han säger och han håller med men säger ändå att ? så är det för honom?!

Och det ör här jag har svårt att greppa det! Han vet och förstår att man kan helt logiskt uppfatta situationen ifråga te x så som jag uppfattar den, dvs att han aldrig egentligen släppte hoppet om henne, men förnekar det mesta! Och så tror han på det. Och vad än man säger så säger han att det inte var så eller är så för honom.

Hoppas att det gick bättre att förstå sammanhanget! Annars får jag förtydliga mig ännu en gång.

Han får inte proffshjälp.. han vägrar gå till läkare.

Han tål inte några medicin alls nästan .

Första tjejen lämnade honom abrupt för hon var yngre och inte särskilt kär och det kom att prägla hela hans liv, den andra kom typ 1,5 år efter den första och han hade tydligen utvecklas nån trauma ich var rädd och litade inte på henne. Så hon stack med en annan. Han var förkrossad i ett år. Den tredje var inte heller så seriös,så hon drev nog med han, lovade guld å gröna skogar.... å sen stack med en annan... den fjärde var han så pass trasig att han älskade henne men vågade inte säga nåt till henne. Så efter ett år ihop valde hon en annan. Han fick panik. Men han förnekar det kallt oxå. Han är 39 år.

Han älskar mig otroligt mkt, och har vågat öppna sig för mig. Egentligen är jag den enda kvinnan som han har vågat öppna sig för. Men han är trasig. Har ingen livslust. Inget hopp. Sen vi började umgås mår han en aning bättre. Men tar aldrig initiativ, uppvaktar mig inte alls, det är jag som driver på hela tiden. Han bara är där. Passiv. Ingen energi. Har alltid ont nånstans. Tycker extremt synd om honom ...

Säg bara till om något är för otydligt! Skriver på mobilen så ser inte helheten...

P.s och han är livrädd att jag ska Lämna honom och det förstår jag efter alla gånger han har blivit känslolöst lämnad. Jag ser vårt förhållande som hans första och enda trygghet, någon som älskar honom nästan villkorslöst, ställer upp på honom i vått och torrt, sätter hans bästa i främsta rummet, litar på honom och det är faktiskt ömsesidigt. Han är för övrigt mkt instängd och vågar inte visa känslor alls. Men superfin och go man. Uppriktig för övrigt som få. Men nästintill apatisk.

Men alltså... varför måste du prompt gå in i vad han känner el inte kände för sina ex? Låter som att du vill vara hans psykolog och läkare i ett. Vad är det du vill att han ska ?erkänna?? Och varför är det så viktigt?

Vad ser du hos honom och i ert förhållande? Ni verkar ha det väldigt knepigt. Det låter som att han behöver hitta sig själv och leva singel ett tag.

Och du behöver hitta någon som kan matcha dig i dina känslor, och framförallt någon stabil man som kan stoppa dig när du vill gå in i detalj om allt förflutet.

Men alltså... varför måste du prompt gå in i vad han känner el inte kände för sina ex? Låter som att du vill vara hans psykolog och läkare i ett. Vad är det du vill att han ska ?erkänna?? Och varför är det så viktigt?

Vad ser du hos honom och i ert förhållande? Ni verkar ha det väldigt knepigt. Det låter som att han behöver hitta sig själv och leva singel ett tag.

Och du behöver hitta någon som kan matcha dig i dina känslor, och framförallt någon stabil man som kan stoppa dig när du vill gå in i detalj om allt förflutet.

Men alltså... varför måste du prompt gå in i vad han känner el inte kände för sina ex? Låter som att du vill vara hans psykolog och läkare i ett. Vad är det du vill att han ska ?erkänna?? Och varför är det så viktigt?

Vad ser du hos honom och i ert förhållande? Ni verkar ha det väldigt knepigt. Det låter som att han behöver hitta sig själv och leva singel ett tag.

Och du behöver hitta någon som kan matcha dig i dina känslor, och framförallt någon stabil man som kan stoppa dig när du vill gå in i detalj om allt förflutet.

Är det inte viktigt att veta vart man har sin partner? Vi var ihop ett tag när han kontaktade sitt ex flera gånger och det tycker jag inte är ok. Så, när jag konfronterade honom började jag förstå ett mönster, att han förnekar för sig själv! Och då för mig också. Och då ploppade frågor upp; tänk om vårt förhållande inte heller är så som jag tror den är? Vad är sant och vad är inte sant? Jo, jag har funderat på att lämna när jag såg att han hade kontakt ( inget seriöst med andra samtidigt som mig, och att han hade ansträngt sig att söka upp exet. Men han fick panik, gav sitt ord att inte ha kontakt med andra, och jag litade på honom. Om du läste mitt första inlägg så skrev jag att det är inte exet i sig som är mitt problem ( blir ju det ändå), utan beteendet. Jag kommer inte att lämna han, sen så tycker jag att man ska kämpa för varann och med varann. Jag tänker inte lämna han för att vi har ett litet ?problem?, så lätt tar jag inte förhållanden, och jag är inte en sådan lättfotad tjej som springer runt och testar på olika män som man testar skor för att hitta nåt som passar mig. Jag tror på en gemensam vilja att få det att funka när man älskar varann. Han har det svårt och jag mår ytterst bra. Jag finns där för dom jag älskar.

Inte så litet problem enligt mig. Vad får du ut av förhållandet?

Inte så litet problem enligt mig. Vad får du ut av förhållandet?

Man kan inte hjälpa någon som inte vill hjälpa sig själv. Det minsta du ska kräva är att han träffar läkare och diskuterar lämplig behandling.

Vad du än gör, bli inte gravid med denna man just nu!

Har funderat på det, och kommit fram till atthan har så många andra fina sidor som jag värdesätter högt. Älskar han mkt för just den personen som han är. Tror att hans Depp gör det mkt svårt för honom, att kunna vara den han är fullt ut. Nej, vill inte ha fler barn så det är mindre risk Hahaha... Det har jag oxå sagt till honom, att ingen kan hjälpa han om han inte vill bli hjälpt... nåväl, behöver väl ändra inställning till detta antar jag. Tack för era svar. Känns skönt att få dela sånt med andra.

Nu snabbläste jag bara men om någon blir dumpad 4 ggr i rad och det "alltid" är den andra partens fel (dvs inte din killes), ser han sig själv som ett offer, det är aldrig bra. Det måste vara något hos honom själv också som gör att relationer inte funkar?

Sen tycker jag också TS, att du engagerar dig lite väl mycket. Han är uppenbarligen inte helt i balans för att klara av en relation just nu, men det är nog inte du som ska "bota" honom, det kan bara han själv + proffshjälp. 

Den där gemensamma viljan du skriver om - du ser väl att det bara är du som innehar den just nu? Du vill att det ska var på ett visst sätt men det är inte så. 

Svarade i min senaste inlägg. Du har ju rätt, själsliga problem är inte små..

Stämmer helt korrekt! Jag tror också att jag engagerar mig för mkt. Nä, han skyller inte på att det är deras fel enbart att de lämnade honom, och det är nog inte själva lämnandet som har knäckt honom utan sättet de gjorde det på. Ja, det var ju hans senaste relation från 2013 som slog spiken i kistan... han är nog inte färdig för en relation. Men skulle jag lämna honom nu skulle det sista av vad som finns kvar av honom gå sönder. Men det är ju oxå så att jag vill inte lämna honom....

Hur lever han sitt liv för övrigt? Jobbar han? Har han vänner? Intressen som upptar hans fritid?

Och hur mycket utrymme i ditt liv finns det för andra, dina barn? Accepterar han att du inte kommer lägga lika mycket fokus på honom och hans mående om ett halvår? Vad händer om en vän till dig helt plötsligt börjar må dåligt och du vill finnas där för den, kan han funka då eller är han helt beroende av dig och din närhet?

Han orkar inte jobba sen några år sedan. Har inte inspiration el motivation. Känner bara press när man talar om jobb med honom. Jo, några vänner har han. Socialiserar helt ok, dock alltid på andras initiativ. Jag är fullt aktiv, men lägger ner tid på honom sålänge jag anser det vara hälsosamt och till nytta. Han kräver inget från mig och förväntar sig inget heller. Jag gör precis som jag vill. Han har inga intressen... hans jobb var en gång hans passion och intresse. Idag har han inga intressen. Det enda han gör om dagarna är i princip äta, duscha, surfa och ev nåt litet till. Annars är han inte engagerad i något eller i någon.

Ok. Hur träffades ni? Vad var det du föll för?

Har du satt en deadline för när du kommer resa dig upp och gå om du märker att han är på exakt samma ställe och att det endast är du som engagerar dig i er två? 6 månader till? Ett år? Tre år?

Ärligt talat låter han väldigt sjuk och utan någon intention att vilja göra något bättre. Du är säkert mysig att ha i närheten så länge du orkar men skulle du börja ställa krav så är det nog kört.

[quote=78731394][quote-nick]Anna1234 skrev 2018-05-21 18:56:33 följande:[/quote-nick]

Ok. Hur träffades ni? Vad var det du föll för?

Har du satt en deadline för när du kommer resa dig upp och gå om du märker att han är på exakt samma ställe och att det endast är du som engagerar dig i er två? 6 månader till? Ett år? Tre år?

Ärligt talat låter han väldigt sjuk och utan någon intention att vilja göra något bättre. Du är säkert mysig att ha i närheten så länge du orkar men skulle du börja ställa krav så är det nog kört.

Bra fråga.. har frågat mig det sen i början! Men det är för att han främst för övrigt är otroligt enkel, uppriktig, prestigelös på ett sätt, äkta på nåt vis, man kan verkligen lita på honom, är inte dömande, snäll och ser något fruktansvärt bra ut! Jo, krav får inte ställas för då är han inne i sin mussla/bubbla. Men vad värre är är att han inte ser att han är så pass apatisk! Han är inte självkristisk eller analyserande på något sätt. Han har på nåt sätt resignerat från livet.... jo, han är nog mkt sjuk...