Ni som lever i ett sexlöst förhållande hur funkar det ?

Har kanske "riktig" sex med min fru 2 gånger per år men vi har massor av ömhet och närhet i alla fall. Så har vi haft det i tjugo år. Först var det lite jobbigt och vår relation känndes nog mer som en praktisk lösning. Ingen av oss mådde bra i detta men vi satte oss ner som vuxna människor och hittade en för oss perfekt lösning. Varken min fru eller jag sätter likhetstecken mellan sex och kärlek så vi har helt enkelt med vissa reglet gett varandra tillåtelse att träffa andra så länge det bara är ren sex, alltid med skydd och alltid diskret och inte i vårt hem eller sommarstuga. För oss fungerar detta perfekt. Förmodligen inte en lösning för alla men för oss fungerar detta jättebra.

Hur länge har ni haft det så? Och varför?

Var i sådan sits. Det började cirka fem år före skilsmässan. Sexet försvann först, det blev slutligen korta stunder i duschen som hon bestämde 2-3 ggr per månad. Hon ville knappt bli rörd. Sex stående bakifrån. Hon sa åt mig att skynda mig. Elakt och otrevligt.

Sedan försvann ömheten. Hon var inte intresserad av kramar, att ligga tätt intill, att nojsa och säga kärleksord.

Jag led mycket av detta. Regelbunden onani. Jag var trogen. Hade någotsånär ömsinta samtal med min barndomsfamilj och min bästa killkompis.

Slutligen försvann hennes vilja att samtala ens om vardagssaker. Nyheter på TV, dagstidning, att träffa vänner. Sådant var onödigt. Hon ville äte snabbt och surfa på sin mobil. Slutligen dumpade hon mig brutalt när ett av våra barn hade problem...

Mitt råd är att du tar upp hennes slarv med sin sexlust omedelbart, träffar terapeuter men att du förbereder sannolik separation. Du lever en gång. Du kanske bara har träffat en kvinna som inte bryr sig om sig själv och sin partner och inte vill göra något åt det.

Hur hållbart det är för dig kan bara du svara på. Mitt förra förhållande var likadant. Inget sex tills vi tillslut insåg att vi inte ville vara med varandra längre. Vi separerade ca 6 år efter att sexet började bli glesare. Idag har jag ett jättebra sexliv med en ny man.

Allvarligt läge. Om du agerar nu kanske du kan rädda förhållandet. Förbered ett möte där detta tas upp. Problempunkter, hur du känner och hur viktigt det är för dig.

Du har rätt till kärlek i förhållandet. Vi män anpassar oss och fjäskar för lätt och för mycket för kvinnor som inte bryr sig om att vårda förhållanden. Var stark och självständig. Ett förhållande bör omfatta ömsesidig respekt, inte bara kvinnans nojer.

Jag och min fru har tappat sexlivet succesivt under de senaste fem åren.

Nu var det över ett år som vi låg med varandra. Vi har inget hångel och pussar bara varandra god natt och morgon.

Jag vet att både hon och jag har försoffats. Slarv med kost och motion har ökat vår vikt så attraktionen till varandra har minskat. Nu tränar jag och försöker hjälpa min fru in på den livsstilen. Men det gå väldigt trögt.

Jag får utlopp för min sexlust genom onani.

Om du lider av sexbristen och din partner inte vill göra något åt det eller ens diskutera saken så rekommenderar jag separation, trots barn. Troligen finns det något grundläggande fel i relationen och kärleken är på väg att försvinna ändå.

Förlåt men det låter väldigt udda att ni kan ha sex med andra men inte varandra???!!!

Det låter nämligen som om ni båda har affärer sidan om.

Låter inte konstigt alls eftersom det är attraktionen till just varandra som de tappat, men kärleken finns ju kvar ändå. Hade det likadant i mina sista 2 förhållanden. Gnistan och lusten till sex försvann för min del, men vi hade ändå närhet och kunde ta på varann men inga inget erotiskt eller hångel. Många upplever att de blir som syskon efter några år när vardagen dominerar och man tar varann för given. Då dör lusten oftast för kvinnor.

Frågan till TS är om ni har diskuterat det du och din fru. Vad tror ni det beror på? Finns viljan att förbättra er situation, i såfall finns det hopp även om det kanske bara fungerar ett tag och ni måste jobba hårt för att komma dit.Lust för en kvinna är komplicerat och avtar i många fall till en och samma partner.

Ser det som rätt naturligt att attraktion till varandra kan ändras under åren. Första två åren var vi i kanninstadiet sedan klingade det av och efter 10 år, två barn och jobb att sköta så dog sexlivet men kärleken består. Detta var för tjugo år och jag kan inte tänka mig att ens fundera på någon form av ställa upp sex. För oss fungerar det perfekt att vi löser sexlivet var för sig och någon gång då och då tillsammans utan att låta brist på sex med partnern bli ett problem i relationen. För oss fungerar detta bra och vi har förbaskt kul tillsammans på andra sätt än med sex. Beror nog på att vi bägge har ett synsätt där vi skiljer på sex och kärlek och innsikten att man inte äger varandra i en relation triv tillsammans och unnar varandra att må bra. Öppna relationer är inget för alla men jag tror att många skulle må mycket bättre av att ge varandra större frihet i relationer.