Ni som har tagit emot fosterbarn

Tänk så här: skulle du kunna tänka dig att ha husdjur, hund/katt? Du vet ju att de dör så småningom, men det hindrar dig väl knappast från att skaffa en fluffig kamrat, eller hur?

Samma är det med barn, du vet att de försvinner, du vet bara inte exakt när, men du kommer ju naturligtvis att visa dem lika mycket omtanke för den sakens skull.

Om du kan stå ut med hjärtesorgen att de en dag lämnar dig så tycker jag du ska köra på, du kan förändra någons liv!

Barn är aldrig mer än till låns, oavsett om de är biologiska eller inte..

Men herregud, vilken jämförelse!

Det är en jäkla skillnad på ett barn och ett husdjur!

Till Ts; det finns förstås undantag, men generellt så vill man inte placera barn hos par som inte har erfarenhet av egna barn. Dessutom så är det ju inte en problemfri gullig bebis man oftast behöver placera utan oftare äldre barn som farit väldigt illa i sin hemmiljö och ofta har rätt besvärliga beteendestörningar. Därtill så ska man ju kunna hantera deras föräldrar som många gånger kan vara svåra att ha att göra med, exempelvis pga psykisk ohälsa, aggressivitet eller missbruk (som ju ofta ingår i anledning till varför de fått sitt barn omhändertaget)

Kan inte ett alternativ för er vara att ni är kontaktfamilj först och ser hur det går?