Skfj skrev 2018-05-29 23:32:06 följande:
nu är det så att jag väljer att skriva här eftersom att jag kan vara anonym och få skriva av mig det är så här jag går i 8an och ska börja 9an efter sommaren och den här senaste tiden har jag tappat all lust till att gå till skolan, jag skolkar väldigt mycket och kommer ofta inte i tid och vissa dagar sjukanmäler jag mig själv och från att jag har haft 2/3 F (IG) så har jag ca 11 just nu. och så har jag väldigt mycket frånvaro, jag orkar verkligen inte gå till skolan och skolan får mig att må väldigt dåligt, jag har mått dåligt lite till och från de senaste åren och jag har haft väldigt mycket ångest så snälla hjälp vad ska jag göra?
Hej, jag är lärare och har egna barn som varit precis där du är. Det blev en krokig vandring som slutade i att inget av mina barn går gymnasiet (som de borde göra just nu). Där vill du inte hamna.
Vilken hjälp har du fått av skolan innan? De vet ju om läget menar jag. Vad har skolan gjort för plan? Har skolan pratat med dina föräldrar?
Har du haft kontakt med vårdcentral eller BUP pga ångesten? Har du pratat med skolkuratorn om det? Denne ska kunna hjälpa dig vidare om det behövs.
Det du själv kan göra är att försöka gå till botten inom dig, varför du skolkar, vad är det som gör det och som skapar ångesten. Det är jättesvårt för skolor och föräldrar att hjälpa innan man kommit på grundorsaken. Ofta tittar man på själva skolkandet och att betygen rasar men man vet inte vad man ska göra. Det är jätteviktigt att du verkligen prata med någon, noga!
Vanliga orsaker till att ungdomar hamnar där du är är dessa - kanske kan du känna igen dig i någon av dem? Om du gör det, googla då på det och läs mer och se om det kan vara så att du hittar rätt. Då är det lättare för dig att ta upp det med någon också.
Diagnoser tex autism, ADHD eller andra (jag vet många blir lite skrämda när man säger så här men det finns en ganska stark koppling mellan ångest, skola och att det finns någon diagnos som man inte kände till - säger alltså inte att det ÄR så, men bra att läsa om). Det handlar ofta om att man har svårt att starta på en uppgift, man tycker en instruktion är svår om det är flera steg i den, man har svårt att avsluta, svårt att planera hela uppgiften osv. (kan vara annat också men nu försöker jag tänka skolmässigt)
Dyslexi som man inte vet om att man har, eller något som kallas "språklig sårbarhet" = inte dyslexi men allt går "trögt" med just läs/skriv. Det tar mycket mer energi inför andra, man blir aldrig färdig osv.
Särbegåvning = man är extremt smart, men ingen har förstått det, inte man själv heller kanske. Man känner sig ofta annorlunda än sina kompisar, kanske man är rätt så "nördig". Man blir så uttråkad av skolan för att det är för enkelt så att man får ångest eller utvecklar depression (så hade min son), efter flera år på det här sättet. Ofta kommer reaktionen just i högstadiet.
Saker som sker utanför skolan: problem i hemmet (föräldrar som har problem tex och det drabbar barnen), problem med kompisar/inga kompisar, man har hoppat av ett intresse man haft i många år (tex en idrott) och känner sig ensam. Du är förhoppningsvis för ung för att ha börjat hänga med gäng och dricka alkohol, annars kan det ju vara sånt också.
Tankar om framtiden: Du kanske inte har en aning om vad du egentligen vill med ditt liv? Vad skulle du vilja gå på gymnasiet tex? Har man ingen aning och liksom bara "hänger" löst i luften kan även sånt skapa ångest. Prata med skolans SYV om detta och också vad som händer om du skulle gå ut nian med flera F, då finns det nämligen hjälp att få.
