När har ni berättat för de närmaste (föräldrar och syskon etc.) att ni har varit gravida?
Jag upplever det så jobbigt att försöka komma med undanflykter till att inte äta eller dricka vissa saker och vill samtidigt inte riskera att försäga mig för tidigt.
Det verkar vara väldigt olika hur man känner om när man berättar.
Många känner att v 12 är nån sorts gräns.
Personligen har jag inte riktigt förstått varför man ska Vänta. Jag har berättar direkt jag plussat med båda mina.
Men man känner väl själv om man har skäl att vilja vänta.
Jag berättade samma dag som jag plussade för min familj. Under kommande vecka så hade vi även berättat för sambons familj, min farmor och mormor samt mina två bästa vänner. En av mina kollegor fick veta tre veckor senare. Nu håller vi nog oss där, att bara de absolut närmasta vet, tills dess att vi varit på ultraljud och sett att allt ser bra ut, vilket blir i v.13. Nu är jag i V.8 (7+4 idag). Längtar tills man kan gå ut med det ordentligt och att man slipper undanhålla det. Det har blivit ganska jobbigt och jag känner att det kommer bli jättejobbigt att komma med ursäkter inför kompisar om varför man inte dricker eller är jättetrött osv..
Jag kände att jag aldrig hade kunnat undanhålla det för dem närmsta i så många veckor. Skulle något gå fel så skulle jag ändå behöva deras stöd och skulle berätta det. Då såg jag ingen anledning att inte säga något tidigt. Man oroar sig tillräckligt, så det kan vara kul att få prata om det med folk och dela med sig!
Tack så mycket för svaren! Jag vill vänta eftersom jag vill vara lite mer säker på att allt är okej först, men samtidigt är det verkligen jobbigt att undanhålla det. Jag är inte direkt personen som brukar tacka nej till vin eller kaffe, så förr eller senare kanske de listar ut det ändå :)
Är i vecka 10 nu och vi berättade för bådas familjer någon vecka efter vi plussat eftersom jag har mått illa/kräkts, så har varit svårt att dölja. Hade nog berättat för familjen även om jag mått bra. Tänker att om det inte går vägen så vill jag ändå berätta för att få stöttning, så då kan de lika gärna veta ifrån början. Berättade även för min chef tidigt och för min närmsta vän som jag också skriver examensarbete med just nu. Efter vecka 12 när vi varit på första ultraljudet berättar vi nog för några fler nära vänner (som nog undrar just nu varför vi varit så galet upptagna de senaste två månaderna, haha) men vi gör det nog inte helt officiellt förens RUL :)
jag Som person är väldigt privat och vill bearbeta saker själv (även för familj) så därför väntade vi till ca v 12-15 , kanske något längre för vi ville berätta face to face också..
Däremot fick en kollega på det i v 8 (han listade ut det då jag mådde dåligt en dag haha) och chefen misstänkte veckan efter och frågade då om jag var gravid. Kunde ju knappast neka och sedan säga 4 veckor senare att jo du förresten, jag är visst gravid. Han hade förstått men ändå haha! Blev inte som planerat men gick bra ändå :)
Vi bestämde oss för att göra NIPT, och väntade därför med att berätta tills vi fått resultaten därifrån, vilket var i v.12 någon gång. Då för de närmsta, sen mer "officiellt" för omvärlden efter RUL.
Tror vi berättade tidigt förra gången för våra föräldrar eftersom vi skulle träffa min mamma och då kunde det vara bra att nämna varför jag inte kunde äta vissa saker tex. Och då ville jag att de skulle få veta samtidigt så sambons föräldrar fick veta med. Sedan var det nog runt v. 12 resten i familjerna fick veta och därefter gick vi ut med det efter rul (som råkade bli i ca v. 16).
Denna gången hade jag tänkt vänta kring ca v. 17 eftersom vi inte träffas så ofta och det har varit lite osäkerhet runt. Nu var det dock en som listade ut det i v. 9 så i stället för att folk ska gissa får de veta i v. 11 när vi träffar dom med.
Annars vill jag gärna vänta till efter v. 12 pga missfalls risker. Dock frågar någon mig så svarar jag som det är.
Med första barnet v.14 för makens familj. För min mamma v.21. "Offentligt" v.22 kanske. Nu med andra barnet långt senare. V.22 för makens familj, 25 för mamma och 33 "offentligt". Bara en vän har vetat från första början eftersom hon vetat att vi gjort ED och undrat. Jag hade 4 m.f före sonen så därav väntade vi. Nu väntade vi för vi anade att nästan ingen skulle bli glad...
Man berättar när man vill om man är beredd på konsekvenserna- d.v.s missfall eller elaka kommentarer eller vad som.