• Gravidmedförstabarnet

    Gravid men extremt rädd för missfall!

    Hej alla!

    Jag är en frisk tjej på 21 år som precis plussat! Lyckan är enorm :) är i v 6 (5+5). Mitt problem är att jag är extremt rädd för att få missfall/missed abortion. Har läst hur mycket som helst om det och jag blir bara ännu mer uppskrämd! På det så har jag inga graviditetssymptomer.. hade molande värk i början, men det har avtagit och jag känner inte av något längre. Har bokat vul om 12 dagar men jag står inte ut längre!!! Kan ni snälla peppa mig?

  • Svar på tråden Gravid men extremt rädd för missfall!
  • Anonym1891
    Gravidmedförstabarnet skrev 2018-05-31 09:54:23 följande:

    Hej alla!

    Jag är en frisk tjej på 21 år som precis plussat! Lyckan är enorm :) är i v 6 (5+5). Mitt problem är att jag är extremt rädd för att få missfall/missed abortion. Har läst hur mycket som helst om det och jag blir bara ännu mer uppskrämd! På det så har jag inga graviditetssymptomer.. hade molande värk i början, men det har avtagit och jag känner inte av något längre. Har bokat vul om 12 dagar men jag står inte ut längre!!! Kan ni snälla peppa mig?


    Jag hade inga symptom alls fören för ca 3-4 veckor sen, är i vecka 12 nu. Många har inga symptom så tidigt så det behöver inte betyda nånting. Sen försök tänka att du väntar ett barn, inte missfall.

    Du kan inte göra något för att påverka så försök tänka på att allt kommer gå bra, dom flesta graviditeter slutar med ett friskt barn. Passa på njut medan du mår bra. Hade som sagt inga symptom alls i början och vi gjorde ett tidigt ul och såg en liten böna med ett tickande hjärta.
  • Anonym1891
    Gravidmedförstabarnet skrev 2018-05-31 10:28:19 följande:

    Tack för pepp! Kände du också dig orolig när du ej hade symtom? :)


    Jag har nog varit väldigt naiv hela graviditeten, haft känslan av att allt kommer gå bra och skulle det inte gå bra så är det av en anledning (att barnet inte var friskt). Jag har inte blödit något och inte haft ont så har bara räknat med att allt är bra då, som sagt väldigt naivt. Men den känslan har varit rätt hittills, och om 1,5 vecka ska vi göra kub så får då se lillen igen. Kommer nog vara väldigt nervös på väg till kub, som jag var innan ul sist, men som sagt, jag kan inte göra något för att påverka utgången. Bästa man kan göra är att njuta av att man väntar sin efterlängtade bebis :) Du ska se att allt kommer gå bra och ser du ett hjärta slå och bebis är i rätt storlek vid ultraljudet så sjunker risken för missfall rejält. Har hört att det bara är ca 2% risk om allt ser bra ut.
  • Kronärtskockan

    Jag hade ett ma i oktober förra året. Jag hade en dålig magkänsla hela tiden. Bokade först ett vul i vecka 6+0 och fick se ett hjärta slå. Blev glad men den dåliga känslan försvann inte. Bokade ännu ett vul 10 dagar senare och då var den död. Blev gravid igen nu i februari, hade inga symptom öht men magkänslan var väldigt bra. Är i vecka 18 nu och de enda symptom jag haft är att det hugger till i brösten ibland. Inget illamående eller nåt. Magen har växt lite och det är allt Du får lita på din magkänsla och helt ärligt, det finns ingenting du kan göra åt missfall. Bara för att man ska på ett vul så kan det ändå gå hur som helst. Vill inte oroa dig men mitt ma härdade nog mig en del hehe. Man för försöka ta det med ro, lev ditt liv normalt. Jag tror det kommer gå jättebra för dig!

  • Gravidmedförstabarnet

    Vad jobbigt med ma :( skönt iallafall att din graviditet nu har gått bra!!

    Min magkänsla är jättedålig, men det kanske har att göra med hur jag är som person. Är väldigt orolig och nojig av mig, speciellt när det är som du säger, något som man inte kan styra. Känns bara sjukt att min kropp ska klara av att skapa och bära en människa, det är nog därför jag tror att allt kommer gå åt helvete. Ska försöka lyssna på ditt tips, tack så mycket!

  • emhu

    Jag fick ett mf i april förra året och innan jag började blöda hade jag en jättedålig magkänsla och inga symptom. I vecka 7+2 började jag få bruna flytningar. I januari i år plussade jag igen och bokade då in ett tidigt vul i 7+1 för att kunna släppa oron. Fick då se ett foster i rätt storlek med ett pickande hjärta. Då sa läkaren att misfallsrisken sjönk drastiskt men jag har inte kunnat släppa oron ändå. Idag är jag i vecka 25 och blir supernojjig om jag inte har känt bebisen på några timmar. Jag tror inte min oro kommer försvinna förrän bebis är ute. Hoppas att det inte blir likadant för dig för oron är både psykiskt och fysiskt utmattande.

  • AnnaB90

    Känner precis igen mig!

    Mådde också riktigt psykiskt dåligt av sådana känslor och tankar, tror att många gör det faktiskt. Jag hade inte heller några symtom (bara precis när jag plussade typ) och kände mig mer och mer ogravid för varje dag som gick! Till slut, efter flera kontakter med mvc så fick jag en akuttid för vul i vad som visade sig vara v 7+2. Och visst fanns där en liten räka med tickande hjärta :) Jag är nu i v 29 och har mått prima hela vägen, alltså inte haft alls mycket symptom!

    Klart man oroar sig för sitt barn som du gör, det är ju naturligt :) Lycka till!

  • JLES

    Är gravid i vecka 22, väntar en frisk liten tjej, och hade inga symtom förutom ömma bröst hela första trimestern. Allt har gått bra hitills trots 3 små blödningar. :) Var också jätteorolig och fick typ för mig att jag hade utomkvedshavandeskap och en massa sånt där.

  • Birdiz

    googla statistik, du har åldern på din sida! :) Tror det kommer gå jättebra!

Svar på tråden Gravid men extremt rädd för missfall!