Anonym (orolig)

Äldre 1 Jun 20:20

33 svar

Hur hjälpa en 14-åring bli få social kompetens?

Jag är orolig för framtiden på grund av att min 14-årnng inte har så bra social kompetens. 14-åringen kan i vissa fall uppföra sig trevligt, hälsa och småprata när vi träffar bekanta eller vänner. Men ibland och ofta är 14-åringen ganska svår. Dvs hälsar inte om jag inte påminner om det, säger inte hej då om jag inte påminner om det och småpratar inte av sig självt om jag inte säger till om det. Detta är stressigt och jag blir orolig för hur framtiden blir om 14-åringen inte börjar tänka på dessa saker själv.
14-åringen är väldigt viljestark och har en personlighet och är mån om att inte härma andra. Dvs säger "jag är mig själv" och "jag är inte så". Vilket är en bra egenskap anser jag. Men att vara socialt kompetens säger alla är viktigare i dagens samhälle än något annat. Detta stressar mig.

Har funderat på om teaterkurser kan hjälpa till på traven? 14-åringen är ju blyg också vilket gör det ännu svårare. Både lite blyg och disträ gör alltså att detta blir svårt socialt. Att träffa nya vänner blir t.ex. problem.

Har ni tips? Egna erfarenheter av barn som inte är så sociala, som inte hittar rätt, dvs har svårt att inleda småprat. Min 14-åringen kan liksom istället för att börja prata och säga "hej hur mår du, vad har du gjort i helgen" rakt på sak säga "Jag klarade inte so-provet!". Det blir liksom helt taget ur luften. Detta vill jag att 14-åringen ska reflektera över och pratar om det att det är viktigt att man tränar upp sin sociala förmåga precis som allt annat man måste bli bra på.

Kan någon ge mig konkreta tips på hur jag ska hjälpa till med det här?

Glinda från Oz

Äldre 1 Jun 20:21

#1

Är du allvarlig? Läs på om tonåren så har du alla svar där.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 20:22

#2

Glinda från Oz skrev 2018-06-01 20:21:57 följande:

Är du allvarlig? Läs på om tonåren så har du alla svar där.

Nej 14-åringen har alltid varit så här. Det är inte en tonårsgrej.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 20:24

#3

Glinda från Oz skrev 2018-06-01 20:21:57 följande:

Är du allvarlig? Läs på om tonåren så har du alla svar där.

Att inte säga "hej" , ha problem med ögonkontakt med de man pratar med och inte riktigt veta när det passar att säga något (som mitt exempel "jag klarade inte so-provet" när vi träffar en släkting vi inte sett på två veckor)

Det är ju social kompetens 14-åringen behöver bli bättre på.

Anonym (Fredag)

Äldre 1 Jun 20:34

#4

Det låter som att ditt barn kanske har autism. Jag tycker du ska sluta stressa om det och sluta påminna om det inte är superviktigt, småprata behöver man faktiskt inte göra. Säga "hej/hejdå" kan ju dock vara bra att lära in att man ska göra. Alla är olika och man måste inte vara social, man måste inte ha en massa relationer med andra.

Min son är utredd och har autism och vi pratade mycket om vikten av att inte lägga våra egna känslor på vårt barn. Tex man tycker att de borde vilja ha vänner och att de mår dåligt utan vänner för att vi som inte är autistiska skulle känna så. Men en som är autistisk kanske inte alls vill eller behöver ha en massa vänner, eller vara social.

Du blir stressad av ditt barn, men blir ditt barn stressat? Om svaret är nej så är det du som måste jobba med dina känslor. Att bete sig artigt är dock något som bör läras in, att man kanske inte säger vad som helst, men att säga det där om so-provet är väl inget problem att ditt barn säger? Det är ju inte oartigt.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 21:26

#5

Anonym (Fredag) skrev 2018-06-01 20:34:27 följande:

Det låter som att ditt barn kanske har autism. Jag tycker du ska sluta stressa om det och sluta påminna om det inte är superviktigt, småprata behöver man faktiskt inte göra. Säga "hej/hejdå" kan ju dock vara bra att lära in att man ska göra. Alla är olika och man måste inte vara social, man måste inte ha en massa relationer med andra.

Min son är utredd och har autism och vi pratade mycket om vikten av att inte lägga våra egna känslor på vårt barn. Tex man tycker att de borde vilja ha vänner och att de mår dåligt utan vänner för att vi som inte är autistiska skulle känna så. Men en som är autistisk kanske inte alls vill eller behöver ha en massa vänner, eller vara social.

Du blir stressad av ditt barn, men blir ditt barn stressat? Om svaret är nej så är det du som måste jobba med dina känslor. Att bete sig artigt är dock något som bör läras in, att man kanske inte säger vad som helst, men att säga det där om so-provet är väl inget problem att ditt barn säger? Det är ju inte oartigt.

En släng av autism eller inte är oviktigt här då mitt barn vill ha vänner och lider av att det är svårt att få. Så därför vill jag ha tips på hur denna sociala kompetens kan tränas upp på effektivt sätt.

Det med so-provet är ett problem. Som att du träffar din kompis efter en månad och istället för säga hej säger du ?jag fick sparken igår?. Det gäller ju att lära sig när msn kan säga vad.

Anonym (Fredag)

Äldre 1 Jun 22:03

#6

Anonym (orolig) skrev 2018-06-01 21:26:20 följande:

En släng av autism eller inte är oviktigt här då mitt barn vill ha vänner och lider av att det är svårt att få. Så därför vill jag ha tips på hur denna sociala kompetens kan tränas upp på effektivt sätt.

Det med so-provet är ett problem. Som att du träffar din kompis efter en månad och istället för säga hej säger du ?jag fick sparken igår?. Det gäller ju att lära sig när msn kan säga vad.

Givetvis är det viktigt med tanke på att om du nu vill att ditt barn ska kunna lära upp sin sociala kompetens så behöver det de rätta verktygen, vilket man kan få hjälp av via stödgrupper tex. om det nu är så att det är autistiskt. Det blir ju inte alls samma som för andra barn i så fall, utan måste läras/tränas på ett helt annat sätt.

I din ts framgår inte att ditt barn på något sätt lider av det utan att DU lider av det. Du skriver att ditt barn säger att "det är sån jag är" och att DU blir stressad.

Så är det verkligen din tonåring som mår dåligt eller är det DINA känslor?

Men varför är det ett problem? Du kanske istället ska SE ditt barn och dess behov och inte bara det du anser är brister! Det kanske var jätteviktigt för barnet att säga det om provet, då kan man väl prata lite om det först och sedan styra över samtalet på det andra som man vill prata om.

Så vill du ha tips, utred ditt barn (nedlåtande att säga "en släng av autism" anser jag), stödgrupp på BUP för barnet och stödgrupp för förälder för du verkar behöva det.
Sedan öva social kompetens genom att träffa mycket människor MEN låt även barnet styra samtalet så att det får känna sig bekvämt i sin roll. Dvs säg inte till om samtalsämnena blev fel, huvudsaken är väl att få igång ett samtal om man ska öva?

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 1 Jun 22:39

#7

Anonym (Fredag) skrev 2018-06-01 22:03:10 följande:

Givetvis är det viktigt med tanke på att om du nu vill att ditt barn ska kunna lära upp sin sociala kompetens så behöver det de rätta verktygen, vilket man kan få hjälp av via stödgrupper tex. om det nu är så att det är autistiskt. Det blir ju inte alls samma som för andra barn i så fall, utan måste läras/tränas på ett helt annat sätt.

I din ts framgår inte att ditt barn på något sätt lider av det utan att DU lider av det. Du skriver att ditt barn säger att "det är sån jag är" och att DU blir stressad.

Så är det verkligen din tonåring som mår dåligt eller är det DINA känslor?

Men varför är det ett problem? Du kanske istället ska SE ditt barn och dess behov och inte bara det du anser är brister! Det kanske var jätteviktigt för barnet att säga det om provet, då kan man väl prata lite om det först och sedan styra över samtalet på det andra som man vill prata om.

Så vill du ha tips, utred ditt barn (nedlåtande att säga "en släng av autism" anser jag), stödgrupp på BUP för barnet och stödgrupp för förälder för du verkar behöva det.

Sedan öva social kompetens genom att träffa mycket människor MEN låt även barnet styra samtalet så att det får känna sig bekvämt i sin roll. Dvs säg inte till om samtalsämnena blev fel, huvudsaken är väl att få igång ett samtal om man ska öva?

Men alltså du lyssnar inte. Det är ett problem då barnet, läs: b a r n e t vill ha vänner och själv säger att det är svårt med det sociala och att småprata. Exemplet är för att visa på hur det KAN vara. Barnet har inte autism och ?en släng av? sa jag för att även om barnet hade lite autism så skulle det inte spela någon roll. Även barn med autistiska drag kan vara och lära sig hur man fungerar bäst i sociala situationer.

Självklart vill man som förälder att ens barn ska lära sig fungera i framtiden i alla sociala former. Att bara rycka på axlarna som du föreslår och säga ?mitt barn är så här? utan att ens försöka hjälpa och hitta lösningar på hur man kan göra är ju respektlöst mot barnet. Alla har inte den sociala personligheten och blir nervösa och blyga. Men att skita i att hjälpa sitt barn i de svårigheter som finns och istället rekommendera stödgrupp till mig Och anta att jag bara ser mitt barns brister? Vem har påstått det? Sluta fantisera ihop vad jag ber om hjälp om här och sluta påstå saker som saknar grund.

Anonym (Fredag)

Äldre 1 Jun 22:58

#8

Anonym (orolig) skrev 2018-06-01 22:39:08 följande:

Men alltså du lyssnar inte. Det är ett problem då barnet, läs: b a r n e t vill ha vänner och själv säger att det är svårt med det sociala och att småprata. Exemplet är för att visa på hur det KAN vara. Barnet har inte autism och ?en släng av? sa jag för att även om barnet hade lite autism så skulle det inte spela någon roll. Även barn med autistiska drag kan vara och lära sig hur man fungerar bäst i sociala situationer.

Självklart vill man som förälder att ens barn ska lära sig fungera i framtiden i alla sociala former. Att bara rycka på axlarna som du föreslår och säga ?mitt barn är så här? utan att ens försöka hjälpa och hitta lösningar på hur man kan göra är ju respektlöst mot barnet. Alla har inte den sociala personligheten och blir nervösa och blyga. Men att skita i att hjälpa sitt barn i de svårigheter som finns och istället rekommendera stödgrupp till mig Och anta att jag bara ser mitt barns brister? Vem har påstått det? Sluta fantisera ihop vad jag ber om hjälp om här och sluta påstå saker som saknar grund.

I din ts skriver du att ditt BARN inte vill härma andra och säger "jag är sån." DU skriver att DITT BARN säger så. Jag har inte sagt så. Och jag har verkligen inte skrivit "rycka på axlarna och strunta i det" jag skrev en hel del tips!

Du skriver att ditt barn har problem med ögonkontakt, sociala koder, och vet inte hur man ska bete sig i kontakt med andra och säger "fel" saker. Det är ett tecken på autism. Det finns grader av autism. Nivå 1 låter som ditt barn. Men det är klart att det inte måste ha autism, men av det du skriver så låter det som det.

Jag skrev att barn med autism visst kan lära sig men man får lära sig på ett annat sätt i såfall, med andra verktyg. Inte att de inte kan lära sig. Men också att man kanske måste se saken ur en annan synvinkel, vem det är viktigt för.
I din ts skrev du att DU blir stressad, inte ditt barn, så hur ska vi kunna veta?

Jag skrev tips för att träna på det sociala: att träffa folk och låta det bli fel. Låta barnet råka säga saker om provet innan det säger hej, för i början är det viktigaste att VÅGA prata, inte VAD man säger. Så länge man inte säger elaka saker då men det gör ju inte ditt barn.

Jag skrev även stödgrupp till ditt barn. Även om det inte har autism så vad är felet att träffa andra barn med liknande problem och öva tillsammans med dem? Vi fick det tipset av BUP eftersom även MITT barn har problem med det sociala.
Och det måste ju funka även på vanliga, blyga barn? Det kanske är lättare för ditt barn att våga öppna upp sig med barn som känner som det själv gör?

Annars om du tror att teater är bra så varför inte prova det? Det kanske är lättare att prata när man får gå in i olika roller?

Anonym (Fredag)

Äldre 1 Jun 23:02

#9

Anonym (orolig) skrev 2018-06-01 22:39:08 följande:

Att bara rycka på axlarna som du föreslår och säga ?mitt barn är så här? utan att ens försöka hjälpa och hitta lösningar på hur man kan göra är ju respektlöst mot barnet.

Och det där undrar jag var någonstans du ser i mitt inlägg när jag skrev flera lösningar? Jag skulle aldrig rycka på axlarna, i såfall skulle jag ju inte ens ha utrett mitt eget barn! Läs vad jag skriver innan du blir så defensiv!
Det var DITT barn som sa "jag är såhär" eller "jag är inte sådär". Det var DIG jag citerade!

Anonym (...)

Äldre 1 Jun 23:31

#10

Känner igen mig i 14åringens beteende även om jag nog var lite mer "social men utan social kompetens" och får i vuxen ålder autism-diagnos. Vad som hade hjälpt mig i den åldern hade antagligen varit att få en diagnos och rätt verktyg som varit anpassade för just mig. Har 14åringen så svårt som du säger så behövs det mer avancerad hjälp hursomhelst. Det är uppenbarligen väldigt handikappande i vardagen för hen och det är en svår ålder även om man kan småprata tyvärr :/

Hur hjälpa en 14-åring bli få social kompetens?

INNEHÅLL