Avvisa eller bli avvisad?

Även om jag känner mig hemsk när jag avvisar så tycker jag att det är värre att bli avvisad. Jag har sjukt svårt att hantera det, tar det alltid som kritik mot min personlighet såväl som mitt utseende, det är något som verkligen sätter sig för mig, oavsett om det är en person jag verkligen gillar/gillat eller bara någon dejt som jag egentligen kanske inte gillade. Troligtvis pga att jag är rätt stolt av mig. 

Påverkar det ditt dejtande, så tillvida att du undviker att engagera dig i människor?

Föredrar du ärlighet framför att folk bara ghostar om de inte är intresserade?

Jag är i en samborelation så dejtar inte  Dejtandet har aldrig funkat för mig, har aldrig träffat någon jag klickat med via dejting, möten via rena rama slumpen har dock funkat prima och lett till varje relation (oavsett form) jag haft. Jag skulle dock inte undvika att engagera mig i människor. Klickar det så kör jag på. 

Jag föredrar ödmjuk ärlighet. Vi har varit 2 om att investera tid, energi, och ev pengar i något, och vi har troligen pratat ett tag, då kan man åtminstone komma med förklaringen att man bara inte kände någon kemi, att det inte klickade. Det är ju oftast ingen lögn eller dålig ursäkt heller, hade det funnits kemi så hade man ju velat ses igen! 

Håller med

Det är mycket jobbigare att bli avvisad än att avvisa.

Jag har avvisat ett flertal, men endast blivit avvisad en gång. Men jag tycker det är väldigt enkelt att avvisa.. Finns det inga känslor hos mig eller om känslorna försvunnit så blir jag iskall och kan lätt avsluta relationer och glömmer dem snabbt! Väldigt skönt, haha. Men den gången jag blev avvisad så gjorde det väldigt ont.. Så ja, jag väljer lätt avvisningen.

Har aldrig avvisat utan bara blivit avvisad, och det gör ont!