Slutade nätdejta - ville träffa någon IRL - stensingel i 1,5 år nu

Tänkte för 1,5 år sen att nu räcker det. Killar från tinder, HP, match, mötesplatsen, badoo,mm. Har antingen varit fel för mig eller så har jag varit fel för de. Många oseriösa som har fler på g och bara vill ligga. Tar mycket energi så jag tänkte att nä, stänger ner och hoppas hitta någon IRL.

Så...1,5 år senare. Inte en enda dejt. Inte en enda som bjudit ut mig, tagit kontakt med mig, addat mig på fb, ringt mig, pratar med mig/visat intresse på något vis/flirtat med mig. Alltså i n g e n.

Har försökt heja på killar på gymmet, jobbet och på en kurs jag går.

Msn får hej tillbaka och knappe mer. Ingen frågar mer hur helgen var eller någonting. Jag får inte ens chansen att börja prata för efter hej tittar folk i det här landet bort. Då kan man ju inte bara ?hallå! Hur va din helg då!?? Jag får inte ens chansen att flirta.

Alltså detta är ju sjukt. Jag börjar undra om jag luktar illa.

Ska det verkligen vara så svårt att träffa någon utanför dejtingapparna?

Tänkte för 1,5 år sen att nu räcker det. Killar från tinder, HP, match, mötesplatsen, badoo,mm. Har antingen varit fel för mig eller så har jag varit fel för de. Många oseriösa som har fler på g och bara vill ligga. Tar mycket energi så jag tänkte att nä, stänger ner och hoppas hitta någon IRL.

Så...1,5 år senare. Inte en enda dejt. Inte en enda som bjudit ut mig, tagit kontakt med mig, addat mig på fb, ringt mig, pratar med mig/visat intresse på något vis/flirtat med mig. Alltså i n g e n.

Har försökt heja på killar på gymmet, jobbet och på en kurs jag går.

Msn får hej tillbaka och knappe mer. Ingen frågar mer hur helgen var eller någonting. Jag får inte ens chansen att börja prata för efter hej tittar folk i det här landet bort. Då kan man ju inte bara ?hallå! Hur va din helg då!?? Jag får inte ens chansen att flirta.

Alltså detta är ju sjukt. Jag börjar undra om jag luktar illa.

Ska det verkligen vara så svårt att träffa någon utanför dejtingapparna?

Problemet är att man lätt kan få en desperat aura kring sig när man befinner sig i din situation. Jag är gift men har själv varit där.

Det tog något år att finslipa men ett trix är att du inte går direkt på den du vill ha. Börja prata med personens kompis, som du inte känner något för. Då blir det mer naturligt. Efter en stund kommer den rätte fram och då får man en naturlig ingång.

Sedan måste man försöka få till ett avslut. På min tid frågade man efter telefonnr och det är alltid lättare att säga ja än nej. Om man får numret kan man ta tag i saken någon dag senare, prata i kanske 1 timme osv och träffas igen osv.

Ovanstående var innan Tinders tid och nu funkar det kanske annorlunda.

Jag tror det är väldigt svårt attträffa någon om man går ut stenhårt med tanken- nu ska jag träffa någon!

Tricket är att mer gå inför att ha kul och vara social i allmänhet. Prata och vara öppen mot folk man träffar och inte tänka att varje tillfälle ska leda till en dejt. För de allra flesta av oss så är det ändå så att en majoritet av alla vi träffar är vi ändå inte kkomplatibla med så det går ju inte att hugga första bästa men träffar.

Mitt bästa raggningstips för alla är att gå ut på krogen eller klubb med en kompis och gå in för att vara social med många ute. Snacka med både tjejer och killar, dansa och ha kul. Är man bara två och inte ett helt gäng så är det lätt att både komma in i andras gäng och få kontakt med duos. Sen är det viktiga att bara gå inför att ha det trevligt och socialt. Rätt som det är träffar man på någon trevlig prick som man vill lära känna bättre.

Går du inte ut så får du maxa ditt sociala liv på gymmet eller nåt istället. Kanske finns det någon träningsgrupp att gå med i så att du kan träffa lite samma människor en längre tid och ha ett gemensamt intresse att bonda över?

Jag går inte ut och klubbar längre tycker det är trist och är jag ute så är jag inte intresserad av att börja prata med killarna ute de känns så desperata och det gör att jag inte tycker de är attraktiva. Känns som killar på krogen tar vem som helst. 

Jag har som sagt inte gått ut stenhårt med tanken att nu ska jag träffa någon. Jag tänkte att om jag skiter i dejtingapparna så kommer man väl ändå någon dag träffa någon IRL. Men det verkar man inte göra. 

Gymmet är bra, pratar med bekanta där men ingen visar intresse i den meningen att det ens känns nära att bli en dejt. Då är jag inte intresserad heller av dessa män så det är väl sak samma men jag är trevlig och social, men det blir liksom inget tycker jag.

Tror tyvärr folk inte flirtar IRL längre om de är singlar. Upptagna gör det bara det har jag märkt. De kan ju inte flirta på nätet då åker de dit, så de gör det IRL.

Tänkte för 1,5 år sen att nu räcker det. Killar från tinder, HP, match, mötesplatsen, badoo,mm. Har antingen varit fel för mig eller så har jag varit fel för de. Många oseriösa som har fler på g och bara vill ligga. Tar mycket energi så jag tänkte att nä, stänger ner och hoppas hitta någon IRL.

Så...1,5 år senare. Inte en enda dejt. Inte en enda som bjudit ut mig, tagit kontakt med mig, addat mig på fb, ringt mig, pratar med mig/visat intresse på något vis/flirtat med mig. Alltså i n g e n.

Har försökt heja på killar på gymmet, jobbet och på en kurs jag går.

Msn får hej tillbaka och knappe mer. Ingen frågar mer hur helgen var eller någonting. Jag får inte ens chansen att börja prata för efter hej tittar folk i det här landet bort. Då kan man ju inte bara ?hallå! Hur va din helg då!?? Jag får inte ens chansen att flirta.

Alltså detta är ju sjukt. Jag börjar undra om jag luktar illa.

Ska det verkligen vara så svårt att träffa någon utanför dejtingapparna?