Nån härinne med bröstkorgsproblem, tietez syndrom! Hjälp mig!!
Hur känns det för er och hur hanterar ni det när det dyker upp?? Jag har sjukt ont för tillfället och är rädd! Det är en molande tryckande känsla över bröstet som går som ett spjut ut i ryggen! Nån som känner igen sig?
Tacksam för svar!
Hej.
Jag har haft det nu ett par år. Det kommer och det går för mig. Får som skov. Det trycker över bröstbenet och det känns riktigt obehagligt. Känns också ut i bröstryggen på mig när det är som värst.
Har du fått diagnosen Tietzes så borde ju din läkare också uteslutit andra orsaker till bröstsmärtan. Så var det för mig. Blodtrycket kollades bla, EKG likaså. Han tryckte och klämde, jag vet att jag gjorde en lungröntgen för att utesluta plurit. Samt att jag tidigare även gjort ett ultraljud på hjärtat (av annan orsak dock). Så jag känner mig trygg i att de smärtor jag har inte kommer ifrån hjärtat (som ju är det man blir så rädd för när det sätter igång).
Vet du om vad du har så kanske du kan försöka hitta ett lugn i det, att det faktiskt inte ÄR något farligt.
Men jag vet, det är nog så ångestladdat när det kör igång. För ont gör det ju lik förbannat.
För mig hjälper Pronaxen (är vad jag fått utskrivet för det) rätt skapligt, så när ett skov kommer brukar jag köra en 2v kur med det, tillsammans med Alvedon som jag ändå äter. Ibland när det är som värst tar jag Tramadol till natten för att få sova lite bättre.
Hoppas det är snabbt övergående för dig.
Slaskdiagnos. Jag fick den av en läkare när jag hade så hemska bröstsmärtor att jag knappt kunde andas. Sedan råkade jag gå till sjukgymnasten i samband med att jag hade ont och han skrattade bara och sa att det stämmer inte alls. Han gjorde nån hemsk övning som hjälpte direkt så jag väljer att gå på hans linje.
Hej.
Jag har haft det nu ett par år. Det kommer och det går för mig. Får som skov. Det trycker över bröstbenet och det känns riktigt obehagligt. Känns också ut i bröstryggen på mig när det är som värst.
Har du fått diagnosen Tietzes så borde ju din läkare också uteslutit andra orsaker till bröstsmärtan. Så var det för mig. Blodtrycket kollades bla, EKG likaså. Han tryckte och klämde, jag vet att jag gjorde en lungröntgen för att utesluta plurit. Samt att jag tidigare även gjort ett ultraljud på hjärtat (av annan orsak dock). Så jag känner mig trygg i att de smärtor jag har inte kommer ifrån hjärtat (som ju är det man blir så rädd för när det sätter igång).
Vet du om vad du har så kanske du kan försöka hitta ett lugn i det, att det faktiskt inte ÄR något farligt.
Men jag vet, det är nog så ångestladdat när det kör igång. För ont gör det ju lik förbannat.
För mig hjälper Pronaxen (är vad jag fått utskrivet för det) rätt skapligt, så när ett skov kommer brukar jag köra en 2v kur med det, tillsammans med Alvedon som jag ändå äter. Ibland när det är som värst tar jag Tramadol till natten för att få sova lite bättre.
Hoppas det är snabbt övergående för dig.
Slaskdiagnos. Jag fick den av en läkare när jag hade så hemska bröstsmärtor att jag knappt kunde andas. Sedan råkade jag gå till sjukgymnasten i samband med att jag hade ont och han skrattade bara och sa att det stämmer inte alls. Han gjorde nån hemsk övning som hjälpte direkt så jag väljer att gå på hans linje.
Den övningen skulle man ju inte tacka nej till!
Ja man blir livrädd när det drar igång!! Får du det i samband med stress? Jag har fått diklofenack utskrivet. Men magen tar sån stryk av det tycker jag!
Nej det är ingen "slaskdiagnos". Det är en diagnos som ingår i reumatiska sjukdomar så är inget att bara vifta bort. Men såklart kan vissa få feldiagnos när det gäller om annat. Men för vissa andra är det alltså den diagnosen, har haft det i flera år nu (ca 10 år med symptomfria perioder) så lärt mig en del om det. Det absolut sämsta du kan göra är att sätta dig på en stol och luta dig bakåt. Allt sånt känns väldigt skönt i stunden men det förvärrar tillståndet istället. Eftersom man har så ont så vill man inte vara i normalt läge och man vill gärna puta ut med bröstkorgen liksom och bak med axlarna eftersom det gör så ont om man är i vanlig position eller sjunker ihop. Sjunka ihop ska du alltså inte heller göra. Utan det bästa är att vara i normal position och avslappnad.
Det förvärras när du spänner dig och är inne i stressad period eftersom du då lätt går upp med axlarna och dessutom får ytlig andning med korta andetag. Det gör att bröstkorgen blir mer ansträngd.
För mig hjälper mat med mycket antioxidanter, bär och grönsaker när det är som värst. Men det allra bästa är bara att slappna av. Få bort stressen i livet. Man får se det som att Tietze är ett symptom på något annat. Så det du ska göra är att lösa grundorsaken och den utlösande faktorn.
Gick själv långa perioder på antiinflammatorisk och hade även kortison ett tag som hjälpte. Men kortison är inget du ska ta för länge eftersom det har mycket biverkningar och tunnar ut skelett bland annat. Det är ingen långsiktig lösning och när jag slutade med kortison blev det en period med mycket värre smärta istället eftersom kortison mest lägger locket på och man tror man är frisk för man inte känner något. Så jag överansträngde kroppen mycket då och konsekvensen kom efteråt när kuren var slut. Men det var ändå skönt för mig då det var som värst. Man får tänka att kroppen signalerar och den försöker säga något till dig när du har ont. Då gäller det att lyssna på kroppen och sluta göra det som från början framkallar smärtan (tex för mycket stress och spändhet). Finns ingen genväg liksom.. Kroppen är bra på så sätt då den hjälper oss att inse när en förändring behövs göras.
Tror det kan vara bra att gå till en kiropraktor också då det kan höra ihop med en låsning. Alltså en låsning är ju något annat men går du spänd så länge så kan det blir som en låsning också vilket bidrar ännu mer till spändhet. Det gör svinont att gå dit men i längden så löser det upp. Det hjälpte för mig delvis men fick gå i en period då jag inte hade som mest ont.
Dikoflenak gick jag på ett tag men det är väldigt starka tabletter så jag fick mycket problem med magen efter det, magsår och blod i avföring m.m. Antagligen var det en kombination med andra andra antiinflammatoriska under perioder (inte samtidigt) som blev för mycket för magen.
Idag skiter jag i alla sorts tabletter. Det som gjort att jag haft helt symptomfria perioder är alltså
- Ta bort det som stressar i livet
- Avslappnad hållning, varken sjunka ihop eller spänna axlar bakåt.
- Antioxidantrik kost (undvika socker och vetemjöl då det driver på inflammation i kroppen)
- Kiropraktor enstaka besök
- Sjukgymnast som arbetar med hållning och vara avslappnad
- Promenera
- Mindfulness/meditation m.m.
- Bra sömn är a och o
- Inga tunga lyft alls (ett tungt lyft kan ge flera veckors konsekvenser med värk).
- Undvika mobilen/dator om det ger nedsjunken hållning
- Voltarenkräm på området när som värst
- Någon tablett Alvedon (hjälper ej mot inflammationen men kan ta bort udden vid värsta värken tillsammans med kräm).
- Terapi (obearbetade känslor kan göra så vi går och spänner oss).
Saker som förvärrar och är en stor ansträngning:
- Stress/oro/ångest
- Spändhet
- Stretching
- Kost med mycket vetemjöl, socker
- Dålig sömn
- Tunga lyft eller mindre tunga lyft under en lång tid (t.ex en påse mat på 3 kg i 10 min blir för mycket)
- Ytlig andning, korta andetag
- Träning som leder till ansträngning för musklerna kring bröstkorgen samt träning där jag blir andfådd
- Undvika bh och kläder som trycker på och spänner när det är som värst
Det är som sagt viktigt att lyssna på kroppen och ta dessa signaler på allvar. Jag gjorde inte det, alltså tog inte bort den utlösande faktorn utan trodde det gick att lösa med tabletter och sånt. Vilket ledde till utbrändhet flera år senare. Kroppen hade signalerat till mig i flera år på olika sätt så der gäller att lyssna på det. Gå till roten med orsaken.
Alvedon är väldigt milt jämfört med antiinflammatoriska. Det tar jag verkligen bara efter kiropraktorbesök eller liknande så sker alltså väldigt sällan/knappt alls.
Det enda antiinflammatoriska som funkade för mig delvis förut, för att undvika blödning från tarm och magsår, var att ta "supp"/stolpiller (som du alltså för upp i ändtarmen) då det inte påverkade magen lika direkt som när du får tabletter som du ska svälja. De hjälpte bättre mot smärta konstigt nog också. Men överlag har jag alltså helt undvikit antiinflammatoriska till slut. Inte tagit det på flera år förutom lite Voltarenkräm när som värst men inte fått biverkningar av det och då behandlar du området mer direkt/lokalt. Finns även andra krämer med olika funktioner på apoteket så behöver inte vara just Voltaren. Utan bästa är att fråga apotekpersonal också.
Att luta bak ryggen på en stol eller annan stretching gör alltså att du spänner dig i hela överkroppen. Så såna övningar är alltså kontraproduktiva, vet inte om jag förklara tydligt nog där uppe.
Jag har med samma problem, men har använt ett kosttillskott och en salva i lite mer än 2 veckor. Känner inte av något längre kanske putti putti lite någon dag. Men inget som gör ont inte längre, kan till och med träna nu också.