Svartsjuk, bonusbarnets mamma gravid

Uppenbarligen är inte ert förhållande så bra, stabilt och starkt som du försöker intala dig.

Rodda i det istället för att bry dig om att exet är lycklig igen.

Och hur fick du den tolkningen, ts sörjer över en sak, att de inte kommer få gemensamma barn. Det innebär inte att förhållandet instabilt, sorgen blev påtaglig när hon fick den informationen. Det är ett problem som ts har och har inget med deras förhållande att göra.

Ts, det känns nog tufft, men tänk istället på vad ni har, dina barn och hans barn bor med två stabila vuxna som mår bra, en bra relation, ni har kul ihop. Ni har ett bra förhållandet, lätt att skriva, det vet jag. Du behöver inte glädjas med henne, men tillåt dig sörja, men fastna inte i bitterhet, hennes graviditet är inget som ni kan  påverka och hennes gravditet påverkar inte era val att ha eller inte ha gemensamma barn.

Men gud vilken konstig kommentar...

TS, jag har full förståelse. Känslor kan man inte rå för, de kommer bara ibland.
Ni har fattat ett aktivt beslut om att ni inte ska ha fler barn, men det hindrar väl inte att man ibland känner "tänk om.." eller känner sig lite ledsen.

Jag tycker att du helt enkelt ska tillåta dig att känna dig lite avundsjuk och ledsen en stund och sen ta dig i kragen och bli rationell igen. Det brukar jag göra. Lite har man faktiskt lov att älta.

Vad kul att de ska få barn! Det innebär att din makes barn får småsyskon- det är väl härligt för dem? Vad roligt att en kvinna som uppenbarligen har haft det mycket svårt har hittat en man hon är lycklig med och som passar med barnen. Vad roligt att de kan bygga en familj tillsammans.

Vad tråkigt att ni inte ska ha fler barn. Jag förstår att du är genomledsen. Men det har ingenting att göra med din makes ex och hennes graviditet. Var glad för hennes skull ändå.

Du har ju faktiskt också ett val- vill du ha flera barn så kan du välja att leva med någon annan som vill ha det med dig.

Vem vet? Du kanske sitter med makens ex barn i famnen om ett år. Du kanske får förtroendet att hålla bebisen. Komma på dopet. Passa barnet. Ni kanske får någon form av relation. Ni kanske blir bästa vänner.

Gläd dig!

Varför inte skaffa ett gemensamt barn? Då är ni en riktig familj. Nu är ni 2 familjer under samma tak.

Det ena utesluter inte det andra... Jag har inte läst någonstans att TS är ledsen för att exet ska få barn, hon är ledsen för att hon inte ska få barn. Att vara avundsjuk innebär inte nödvändigtvis att man är missunnsam...

Det jag reagerar på är att det kommer upp negativa känslor i TS för att någon annan är gravid. Det är lite oroväckande. Det är för att makens ex är gravid. Känslorna fanns inte innan och beror således på att TS själv inte är gravid.

Eller hur?

Hur är det oroväckande? Vad är det du är orolig för?
Ja, känslor brukar ju ha en tendens att triggas igång av allt möjligt... det är liksom känslornas natur. Livet går sin gilla gång och så händer det något som gör att man känner olika typer av känslor...glad, ledsen, arg, avundsjuk.

Eller går du omkring och känner allt på en gång hela tiden?

Hej ts! Jag och min sambo har två barn var och lever ihop. Vi har gjort ett aktivt val att inte skaffa gemensamma barn. Dels för att det räcker med 4 st för oss att älska, försörja och ta hand om. Och dels för att alla barn var skolbarn när vi träffades så åldersskillnaden skulle bli stor och då känner vi att vi lite "har gjort" våra småbarnsår, det är rätt skönt när barnen börjar bli större och vi får mer vuxentid.

Så det är vårt val och det är rätt för oss. Men jag kan ändå känna sorg eller vemod ibland att inte just vi får barn tillsammans. Vi funkar så bra ihop och har det så bra tillsammans. Det där gemensamma barnet hade varit kronan. Det barnet hade kunnat få två bra föräldrar och en härlig stor familj och så mycket kärlek. Jag hade så gärna blivit förälder igen tillsammans med just min sambo. Delat den upplevelsen med just honom.

Men för mig går de känslorna över efter en stund. Livet tog inte den vägen, vi har valt en annan väg som är rätt för oss. Vi har det bra och vi räcker till för de barn vi har. Egentligen vill ingen av oss börja om med bebis, nattvak, blöjor och dagis. Det kan vi ta när vi får barnbarn i framtiden istället.

Det finns andra band än blodsband. Banden av kärlek som vi har i vår familj är nog så starka.

Men om känslorna, sorgen, är så stark hos dig och inte går över så tycker jag att ni ska prata om det tillsammans. Prata om vad som är rätt val för er nu och i framtiden.

Kram

Jag kan inte heller se det oroväckande i detta. Hon får känslor, en sorg eftersom hon vet att hon all sannolikhet inte kommer få mer barn. Det är (åtminstone normalt för både dig och mig att man kan ha sådana känslor).
Sedan är det självklart viktigt, för en själv och omgivningen, att man hanterar detta på ett bra sätt.