Ni andra prematurföräldrar, hur mår ni några år efter neotiden?
Jag fick tvillingar i vecka 29. Det gick bra och pojkarna är nu fyra år gamla.
Det har varit några hektiska år och jag känner att jag inte har hunnit bearbeta allt. Det är först nu när vardagen har blivit lite lugnare som jag har haft tid att känna efter och tänka mer på mig själv.
Det är även så att min ena kille har fått en komplikation till följd av infektion han hade. Detta gör att allt blir så nära igen. Vi måste ha kontakt med specialistsjukvård och väntar på remissvar. Jag känner mig tvungen att läsa in mig på det medicinska för att kunna säkerställa att han får så bra vård som möjligt. Den gamla oron kommer tillbaka och nu känner jag inte alls att jag har samma stöd som jag hade när killarna kom. Det skulle vara skönt att få dela känslor och tankar med andra som har haft liknande erfarenheter.